SysterYster

En fantastisk helg är över. Som jag har längtat efter att Systern skulle komma på besök från Stockholm. Sent på fredag kväll kom hon med bussen och vi fick några riktigt mysiga dagar tillsammans.
SAKNAR DIG!!

Vi var kulturella och besökte slottet där vi fick en lärorik rundvandring som inte gick av för hackor...

Vi var party och röjde halva lördagsnatten på Kåren...

Vi var sofistikerade och åt ostbricka...

Vi var mysiga med filmmys i hörnsoffan...

Vi var flärdfulla och shoppade loss i Kalmar centrum...

Vi var barnsliga och spelade spel med "gänget"...

Vi var duktiga och besökte skolan - där vi gjorde lite nytta...

Vi var utåtriktade genom lunch hos "greken"...

"En syster är inte någon som kommer och går - en syster är med dig inifrån och ut - från den dagen du blev född, till den dagen du dör..."

Lillstrumpa

I händelsernas centrum...

Mycket har hänt den senaste veckan, bjuder på en kort resumé av höjdpunkterna:

ELLEN, min älskade vän och före detta sambo kom på besök över helgen. Tillsammans njöt vi av picknick vid slottet, en långpromenad runt Stensö, glass i solskenet, fotovisningskväll och en eftermiddag på Äventyrsbadet... Saknar dig redan vännen!

På lördagskvällen provade vi Karlskronas uteliv, då vi besökte våra klasskompisar där och rockade loss på utestället Nivå. Riktigt trevligt med lite miljöombyte, men tyvärr fick vi tre horribla timmars sömn i ett iskallt rum på en luftmadrass utan luft (proppen låg kvar i mitt rum i Kalmar). Behöver jag säga att jag var lite seg dagen efter...?! På vägen dit fick jag äran att smaka på hamburgare från Max. Det var den långsammaste Drive in-betjäningen jag någonsin skådat, men hamburgarna höll riktigt hög klass (bättre än jobbets, om jag skall vara ärlig)!

Helgen har annars gått i gospelns tecken, då vi sjungit med Högskolans gospelkör i många timmar. Ikväll medverkade vi i en studentgudstjänst, som var riktigt fin och stämningsfull. Vi sjöng sju stycken fantastiska låtar av blandad karaktär, allt från riviga toner till traditionella negro spirituals... Så nu lever jag på gospelenergi hela den kommande veckan i väntan på att SysterYster kommer på besök.

Kärlek, Johanna

The streets of London...

Impulsiv som jag är, köpte jag för någon månad sedan en snorbillig biljett till London. Varför? Jo, för att hälsa på min älskade vän Charlotte som arbetar som aupair där under våren…

Min långa resa började i fredags då jag med hjälp av tåg, bil och mera tåg tog mig till Lund. Där tillbringade jag natten hemma hos min klasskompis Annelies underbara familj. De välkomnade mig med öppna armar och pysslade om mig riktigt ordentligt. Tack för er stora gästfrihet! Tidigt nästa morgon lämnade de av mig vid Lunds station där jag tog flygbussen till Sturup. Några timmar senare landade jag på Stansted. Min mobiltelefon, som operatören lovat skulle fungera, var stendöd, så jag bad en kort bön och satte mig på tåget in till Liverpool Street. Väl framme hörde jag "Johanna" skrikas högt över halva stationen och hamnade i Charlottes omfamning...

Efter lite lunch, samt en öl på äkta brittisk pub var det dags för det obligatoriska musikalbesöket. Vi hamnade på Cabaret, en ojämn föreställning, som lyfte i andra akten och inte lämnade mig oberörd - tvärtom! Därefter promenerade vi genom China Town till Covent Gardens där vi tog en kaffe med Charlottes pappa och njöt av det fantastiska folkmyllret. Tillbaka i Soho hamnade jag och Charlotte på en mysig restaurang där vi åt århundradets godaste pizza på en uteservering. Därefter tog vi tåget ut till Woking där jag somnade sött i Charlottes sköna extrasäng.

Morgonen efter åt vi en enorm frukost och begav oss sedan till British Airways London Eye, det stora pariserhjul som byggdes vid millennieskiftet. Vi bestämde oss för att ta en tur och någon timma senare fann vi oss själva överblickandes stora delar av London från hög höjd. Läckert! Tillsammans med Cissi, en annan svensk aupair, åkte vi ut till Camden Market - en sjudande marknad där i princip allt finns. Vi strosade runt och bara insöp den härliga atmosfären och hamnade så småningom vid strandkanten med varsin stor låda Kinamat. Efter en obligatorisk runda med fönstershopping på Oxford Street, tog vi en äkta ”Londonbuss” till Hyde Park där vi låg och pratade i eftermiddagssolen. På vägen hem ramlade vi in på Starbucks och kröp upp i de sköna fåtöljerna med varsin kopp.

Sista dagen var vi ute i Woking tillsammans med Charlottes söta familj. Familjens dotter Shivana, hade en vän på besök, så de underhöll sig själva rätt väl. Frukosten, bestående av hembakade scones, avnjöts i ett par timmar i familjens trädgård. Ett litet parkbesök och en badmintonturnering senare närmade sig matklockan middagsdags. Det bjöds på en storslagen familjemiddag, med en buffé lämplig för ett helt kompani. Så mycket god mat har jag inte ätit på länge! Fick också prova årets första engelska jordgubbar och lyxiga chokladpraliner?!

Sent på kvällen åkte jag tillbaka till flygplatsen där jag tillbringade natten (inga tillräckligt tidiga kommunikationer från Woking fanns). Efter en kopp kaffe slumrade jag till i caféets fåtölj, men väcktes då de skulle städa. Då försökte jag istället, som de flesta andra, få en blund i ögonen liggandes på det kalla golvet med ryggsäcken som huvudkudde – smått oskönt!

Vid femtiden var jag incheckad och igenom säkerhetskontrollerna. En sista kopp Starbuckskaffe och en smörgås senare sade jag adjö till London, för den här gången.

TACK Charlotte för att du tog emot mig med öppna armar och krama om hela din underbara familj från mig!

Fredagen den trettonde

Det händer inte mig - inte nu! Detta var min första tanke i den panik som följde då jag imorse upptäckte att min plånbok var borta med vinden. På morgonen röjde jag runt som en virvelvind i mitt lilla rum, helt utan resultat. Efter att ha genomlidit två plågsamt långa lektioner i skolan skyndade jag hem och genomförde en noggrann husrannsakan. Det fanns inte en millimeter som missade mina falkögon. Varenda sko tömdes, klädhög genomsöktes och dammigt hörn undersöktes. Helt utan resultat!

Med polisen på ena tråden för att anmäla plånboken försvunnen fick jag plötsligt en ljus idé och kontaktade Äventyrsbadet där jag simmat kvällen innan. Och mycket riktigt - där låg min kära plånbok väntandes. Puh!

Lyckades även med konststycket att några timmar senare glömma min mobiltelefon i en bil i Hässleholm. Först efter ett antal svindyra telefonsamtal från telefonkiosker fick jag tillbaka den...

Turligt nog infaller fredagen den 13 inte varje månad – hur skulle det annars gå?

Så vit som snö...

Påsken kom som alltid som en glad överraskning och i år blev den lite extra fin och mysig. Vi fick nämligen till en riktigt härlig skidhelg uppe i vår blåa stuga i fjällen - hela familjen! Det låter för bra för att vara sant, och det var det nästan...

Otroligt nog lyckades jag efter skolan på onsdag eftermiddag ta mig upp till Mora, tågvägen (med fyra byten!) På vägen sammanstrålade jag med min älskade syster och på station stod Mor och Far som väntade oss. Framme i Sälen var vi först mitt i natten, men vad gjorde det?!

Sedan följde fyra finfina skiddagar. Det blev mest utförsåkning i de efter förhållandena förvånansvärt fina backarna. Jag och Malin susade ned för pisterna och fick stå vid liften i evigheter för att vänta in "gamlingarna"... Ett par rundor i ett glatt längdspår klämde vi också in, med en blåslagen Mamma(det var stört omöjligt att få stopp i backarna).

På långfredagen anslöt familjen Wennermark och påskhelgen firade vi tillsammans, som sig bör med ägg, sill och nubbe! Måndag morgon var det dags att påbörja hemresan, som för min del var av det drygare slaget. Det tog precis hela dagen (nästan femton timmar), men vad gjorde det då jag hade fått fyra hela dagars familjemys dessförinnan!

Kärlek, Johanna

Aprilskämt?!

Solen skiner på en klarblå himmel och man börjar faktiskt bli riktigt bortskämd vad gäller vackert väder vid det här laget!

Helgen har varit händelserik och schemat har varit fullsmockat. Delar som vanligt höjdpunkterna. Fredagskvällen blev riktigt somrig; vi började med grillning ute i skogen -vilket jag missförstod totalt vilket resulterade i att jag hamnade med klänning och högklackat vid lägerelden... Johan, allas vår mästerkock, hade gjort riktigt smaskiga grillspett. Därefter åkte vi taxi (pga. mitt hopplöst blödande skoskav) till Kalmarsalen där vi avnjöt Björn Kjellmans fantastiska skådespel i föreställningen "Jag är min egen fru". Vi vart tagna av hans gestaltande och kände oss riktigt kulturella. Därefter rundade vi av kvällen hemma hos Viktor, halvsovandes med Borat och pannkakor med glass och hallonsylt.

Ingen blåste mig rejält på första april, men däremot genomförde några tappra (läs: jag Annelie och Viktor) den deal som vi för någon månad sedan gjorde om att bada första april. Vi promenerade ut till en brygga vid Hopptornet där vi efter viss tvekan skuttade i det milt tempererade vattnet (6-gradigt). Kan kanske inte skryta med att vi låg i länge och plaskade - men det räknas garanterat som årets första bad. Annelie blev så tagen av vårbadandet att hon föreslog att vi borde göra tradition av detta. Vi får väl se hur det blir med det...

På onsdag tar jag tåget upp till Mora för att fira påsk med familjen i vår stuga i fjällen... LÄNGTAR!

Kärlek, Johanna