2010-05-07

Svindyrt sportande

I mångas ögon (t.ex. Syrrans) är jag nog ett träningsfreak - jag skulle snarare välja att framställa det som att jag har en aktiv livsstil. Men smakar det så kostar det.. Utmaningar är något som ständigt lockar, särskilt i idrottsvärlden.

Efter att ha sett ett tjugotal musikaler drömde jag on att bli något mer dansant än tidigare. För några år sedan införskaffades steppskor (som dessvärre för tredje gången hamnat på hyllan tack vare lunginflammationen) och några kurser har det allt blivit, men det är så svårt att priset blir väl högt när kurserna avlöser varandra utan att någon dansare kommer fram. Dock får ni allt hålla med mig om att det inte finns något coolare än en duktig steppare som går loss till någon skön Sinatra-låt. Men det är väl aldrig för sent, har sett att det finns 40+-kurser på dansskolan...

Nästa fluga är tennis - det är inte bara en fluga bland barnen som växer upp, även jag har fastnat. Nåväl, köpt ett racket och spanat in tennisplanen som finns på gräsmattan nedanför huset. Lite provspel med skeva, tejpade racketar hanns också med under vår solsemester i vintras. Så roligt, men så svårt.

Störst fokus just nu är ändå cyklingen. Har precis köpt cykelskor och trampor för 2500 kr, otroligt men sant. Under vintern har jag pinat mig på tiotalet spinningpass, trots att det är frustrerande att cykla och cykla utan att komma någonvart. Och sedan snön smälte har min skramlande Batavus svischat till och från jobbet i ett rasande tempo. Nu är det dock dags för en riktig racingcykel, med handbromar och fötter som sitter fast. Jag är livrädd; van som jag är vid fotbromsad cykel med breda däck. Målet får nog vara att överleva fram till sommaren och ta mig runt Vättern i ett stycke.

Men trots allt kommer jag nog aldrig sluta utmana mig själv, för det är det som får mig att växa som människa.