2012-08-04

Snart tio år senare..

Det känns som en evighet sedan jag gick i nionde klass, och skulle göra mitt gymnasieval - det där valet som kändes sådär galet livsavgörande. Lustigt nog anade jag inte hur livsavgörande det skulle komma att bli, att det valet skulle påverka mitt val av framtidsyrke.

Jag valde att flytta ut till Öckerö i Norra Skärgården, bara 15 år gammal. För att segla den tremastade barken T/S Gunilla runt Atlanten. Jag kunde inte ha valt bättre, jag hade gjort samma val igen och igen och igen. De tre åren var bland de bästa i mitt liv, minnena därifrån kommer aldrig att suddas ut, fastän de bleknar med åren. Min gymnasietid öppnade mina ögon för livet till sjöss och det är tack vare den tiden som jag idag har en yrkeskarriär med havet som tema. Det är häftigt hur de små valen plötsligt blir livsavgörande.

Idag (eller igår närmre bestämt) var jag på gymnasieåterträff. Vi var 11 årskullar av "DSG:are" som samlades på Barken Viking för en kväll i dåtidens, nutidens och framtidens tecken, i en salig blandning. Från min klass var 28 av 39 närvarande, en fantastisk statistik med tanke på att nästan hälften av oss är bosatta utomlands eller på andra sidan landet.
Jag hade inte funderat över hur underbart det skulle vara att få krama om alla igen, att få säga att man saknat dem och faktiskt mena det. För, vi delade något speciellt ombord Gunilla, vi delade allt! Samtidigt som alla har gått sin egen väg och vi har splittrats över världen, så var nästan alla sig lika, in i minsta detalj. Och jag hoppas och tror att det faktumet beror på att vi redan då, när vi träffades för nio år sedan vågade vara oss själva.