2011-10-27

Ständigt jagad...

Jag springer, utan mål, utan mening. Jag springer tills mjölksyran pumpar i mina ben och andningen är så snabb att syret tar slut och hjärtat bankar i mitt bröst. Jag springer så snabbt mina ben bär mig, ursinnigt rusar jag framåt, bortåt. Det bränner i mig, långt in i mig. Jag springer tills jag faller omkull, faller samman, rasar som ett illa byggt korthus.

Jag flyr; en flykt från det som varit, från allt som blev fel. Jag gör vad som står i min makt för att lägga det mörka bakom mig, gör allt jag kan för att glömma, gå vidare, se framåt. Men oavsett hur hårt jag pressar mig själv, hur snabbt jag springer och hur långt jag förflyttar mig, står jag bara kvar på samma ställe och stampar. Det är som om jag är fastklistrad på löpbandet; hur långt jag än springer förflyttar jag mig ingenstans.

Naivt har jag intalat mig själv, och innerst inne har jag med all min klokhet och hela mitt hjärta trott, att tiden läker alla sår. Att det går att bota alla sprickor i hjärtat, i fasaden, i sinnet. Men, jag har insett att de är obotliga. Kanske är det bra? För utan sprickorna, bristerna och erfarenheterna som livet har givit, hade jag aldrig varit den jag är eller där jag är.

Samtidigt gör det så ont att veta, att vissa sår måste bäras varje dag, livet ut. Att vissa känslor, minnen och händelser, som man bara skulle vilja sudda ut, kommer bränna till på näthinnan, när man minst anar det. Att den där känslan, av hopplöshet, av mörker, kommer jagandes och hittar en, oavsett hur listigt man har gömt sig. En påminnelse om ens svaghet, otillräcklighet. Då får man sakta ned stegen, inse att man inte kan springa ifrån allt, och istället knyta nävarna och slå sig fri. Fri från tankar som vill en illa, tankar som inte lämnar en ifred, tankar om att man inte är god nog eller duger som man är. Då får man slå en rak höger och njuta av att man, även om man aldrig blir fri, är stark nog att slå sig loss för stunden!

Livsvisdom, part 2, om den lilla kaffetåren...

Plötsligt kommer jag till ett chockerande påstående " Kaffe, för starkt eller njutet i övermått, är långt ifrån så ofarligt, som mången tror. /.../ Omåttligt bruk av kaffe förekommer bland stora delar av vårt lands befolkning. Måttligt njutet, 1-2 kaffekoppar om dagen /.../ är ett upplivande njutningsmedel.

Finn ett fel, eller fem för den delen! Och betänk storleken på en kaffekopp; vi talar ingen stor latte på Espresso house direkt (det måste ju vara en hel veckokonsumtion enligt deras mått att räkna...)






Lyckligtvis är kaffe heligt för mig och inget jag ger avkall på i första taget...

Livsvisdom... part 1

Förgyller min dag, i väntan på att jag skall bli sugen på att hugga in i kurslitteraturen om lagar och paragrafer, med att läsa min nyaste bok; "Lärobok i Hälsovård och Sjukvårdstjänst för manskap ivid Armén, 1932 års upplaga". Fick den i födelsedagspresent häromveckan av min kära svärfar och bonussyster. Denna bok, som inte är mycket tjockare än ett skvallermagasin, är proppfylld av livsvisdomar, nästintill lika aktuella nu som då. Bjuder på ett smakprov...

"En frisk kropp och en god hälsa äro en människas värdefullaste skatter. Den, som är nog lycklig att äga en god hälsa, är skyldig icke blott sig själv utan även sina efterkommande och samhället att bibehålla och om möjligt förkovra densamma.
/.../ Tyvärr äro hälsoreglerna föga kända och framförallt för litet beaktade av det uppväxande släktet. I stället är den icke ovanligt, att ungdomen underskattar eller rent av ringaktar dessa regler.
Den som lever ett sunt liv under ungdomsåren, vinner hälsa och krafter icke blott för den närmaste tiden utan även för hela livet.
Den åter, som bryter mot hälsans lagar, har intet gott att vänta, ty hans kroppsorgan undergå därigenom förändringar, som småningom gör dem förkrympta och förslappade. Denna regel har visat sig gälla för alla tider och alla folk."

Någon som känner sig träffad? Hm?!
Nästa fråga blir ju oundvikligen, - hur skall man då uppnå detta? Jo...

"Genom gymnastiska och idrottsliga övningar ökas nämligen omsättningen i kroppen, blodomloppet blir livligare och alla organ få ett ökat arbete, vilket gör att de tillväxa och bliva kraftigare. /.../ De gymnastiska övningarna skärpa uppmärksamheten och tankeförmågan, samtidigt som de bidraga till höjande av ordningssinne, behärskningsförmåga och andlig jämvikt."
Raderna ovan är särskilt tillägnade min kära, idrottstokiga särbo Jonathan.

Så, jag skall ta mig iväg till gymmet, för som man läser ovan kan det ju inte komma annat än gott av det (måste nog beakta min andliga jämvikt också!!) Och jag kan nog utlova mer utdrag ur denna gudabenådade skrift jag numer har i min ägo framöver...