2011-08-29

Nystart i ny stad...

Karlskrona, denna öarnas stad, har blivit min nya hemstad åtminstone för det nästkommande året. Mot all förmodan, och mitt eget bättre vetande, har jag kommit att älska staden; att man hamnar vid vattnet vart man än går och att de serverar världens största glasar på torget (vem älskar inte glass i stora lass?). Jag har t.o.m. kunnat ha överseende med att det blåser jättemycket nästan jämt, att någon storbystad kvinna strör underkläder utanför min trappuppgång och att i princip ingenting är öppet på söndagar...

Så under första utbildningsveckan blev jag nedryckt på jorden då staden först omnämndes som en "vindpinad avkrok" för att bara någon timma senare kallas för en "gudsförgäten håla" (av någon som bor i byn Ronneby, 3 mil inåt landet?).

Men för en gångs skull tänker jag gå på min egen magkänsla; och tycka om den vindpinade hålan, bara för att det känns bra.

2011-08-27

Ambitionen att ta sig igenom...

Ny höst, nya utmaningar. Visst känns det alltid lite så; som om hösten är en nystart. Många skulle nog påstå att nyåret är den stund på året som är bäst lämpad för nystarter, men i ärlighetens namn, vem har hållit ett nyårslöfte mer än sisådär 3 veckor?

Däremot, när mörkret smyger sig på tidigare om kvällen, de ljumma sommarvindarna byts ut mot friskare höstvindar och bladen så smått börjar skifta färg, då börjar min inspiration och ambition att spira. Då börjar nya utmaningar, nya utbildningar, nya projekt och nya idéer föds..

Denna höst bjuder för min del på mängder av nya utmaningar; ett nytt hem i kuststaden Karlskrona, en otroligt efterlängtad Kustbevakningsutbildning, ett Lidingölopp (som förhoppningsvis blir avslutningen på min svenska klassiker) och en ny ambitionsnivå. Jag har rannsakat mig själv och insett att min tidigare ambition att alltid göra mitt yttersta i allt i mitt liv; är knäckande. Skall du satsa allt, då måste du satsa på en enda sak, till 120%. Och jag har försökt, men i de flesta fall blir det bara halvdana satsningar, där jag tillsist pga. dumdristig envishet plågar mig själv igenom sömnlösa nätter för att lyckas med min övermänskliga ambition. Så, nu är min ambition att ta mig igenom, med äran i behåll, med en brinnande vilja och ett brinnande intresse; men utan utbrändhet.

Vis av erfarenhet (vid 23 års ålder?) vet jag att jag sagt såhär ett antal tillfällen tidigare, t.ex. vid diverse klassikerlopp, men när jag väl sitter på cykeln så hittar jag inte bromsen, men då får man väl rycka på axlarna och hoppas på bättre lycka nästa gång. En ambition är ju just det; en målsättning, varken mer eller mindre.

Min amibiton är att ta mig igenom denna höst och njuta av varje sekund längs vägen!

2011-08-17

Om att grunda på Landvetter...

Tiden då jag betraktade mig själv som en riktig äventyrare är för länge sedan förbi. Seglingar över Atlanten i stormvindar, skumpiga bussfärder längs Botswanas obefintliga vägar och timmar på tunisika lokaltåg är ett minne blott. Min syster och hennes kära Martin håller fortfarande fanan högt, med sin makalösa Sydamerikaresa nu i somras (läs gärna deras spännande blogg). Själv kan jag nästan bli lite trött på alla som menar att de är SÅ MYCKET mer genuina resenärer än alla andra. Läste en grym krönika i Vagabond om just detta fenomen i somras, att folk går så långt och snålar så mycket på resande fot, så att det tillsist inte njuter eller faktiskt upplever någonting (annat än likartade och billig öl på supersunkiga hostels).

Nåväl, jag gjorde revolt, medgav att jag gillar att äta och dricka gott, egentligen mest vill hänga på stranden och inte har något emot att åka på arrangerade utflykter. Sagt och gjort, så bokade jag och Jonathan en äkta charterresa. Efter lite strul med pass på ambassader, internationella id-kort och samtal till Island (lång historia) kom vi iväg på vår solsemester. Jag hade maxat mina 15 kilo + 5 i handbagage (+en extra digitalkamera) och tryckt ned alla snygga kläder och skor jag ville, samt mängder av pocketböcker..

Så, sådär halv sex på morgonen på flygplatsen upptäcker jag något - trots att jag förfallit, är jag lååångt ifrån en äkta charterturist. Vi köpte en hutlöst dyr smörgås och det obligatoriska morgonkaffet (så att även jag vaknade till liv) och började nyfiket kika oss omkring. Nästan ALLA runt omkring oss drack alkohol (utom stressade småbarnsföräldrar), i mängder, innan 06.00 på morgonen. Själv kan jag inte ens få i mig marmelad på smörgåsen vid den tidpunkten och här såg vi exempel på gubbar och ungdomar (i vår ålder) som sippade rosé, klunkade sprit och hinkade bärs. Det normala var alltså inte att dricka kaffe på morgonen utan att svepa en 4:a och en öl :) med motiveringen "Lika bra att grunda på Landvetter..."

Sådär härligt charterslussade hamnade vi till sist på vårt bedårande kalabresiska hotell Ruralia, långt upp i bergen med havsutsikt och liten pool. Långt ifrån all-inclusive hotell, supande svenska semesterfirare och barnfamiljer. Muminklubben i all ära, och en dag kommer jag nog tacka Gud för att den möjligheten finns, men den höjer inte direkt min semester.

Italienska sydkusten bjöd på fantastiskt soligt väder, uppfriskande bad, dramatisk natur med klippor som liksom nästan ramlade över kanten mot stränderna långt nedanför och mysiga gränder med småförfallna hus... Och vi hade semester; åt italiensk glass varje dag (det måste man när man är i Italien kom vi fram till), drack vin, åt pizza, pasta, tiramisu och drack små starka espressos. Och vi njöt i fulla drag av att bara ha en hederlig solsemester; kravlöst och lagom chartrigt, åtminstone för oss...

So long, next stop Karlskrona!

2011-08-06

Bröllopsyra...

Jag har längtat och väntat och längtat och väntat; efter att få gå på bröllop. Mitt senaste bröllop var för snart 15 år sedan, då min moster stod brud och ända sedan dess har jag spanat efter en ny inbjudan.

Äntligen, 3 bröllopsinbjudningar - men till min stora fasa var alla bröllop på samma dag, i olika delar av vårt avlånga land. Efter en hel del ångest; från Jonathans sida, valde vi ett av bröllopen och "tonight's the night".

Den fantastiska brunguldiga klänning jag köpte för sisådär 3-4 år sedan, just med bröllop i åtanke blev dock bortröstad av Jonathan till fördel för en syrenlila variant (som iof matchar ett par fantastiska låga skor som jag ännu aldrig använt) som jag strax skall dra på mig och jag hoppas att det blir sådär sockersött och alldeles underbart romantiskt som bröllop alltid är på film och i min fantasi
!

2011-08-03

Karlskronabo...

Så; då var flytten klar. När mina kära föräldrar som slitit i drygt 2 dygn tillsammans med mig hoppade in i bilen, tog de regntunga molnen med sig och försvann, fylldes den lilla lägenheten i den lilla "staun" med ett vakuum; jaha vad händer nu? (tomrummet fylldes dock någon timme senare när Jonathan med föräldrar anlände för en mini-weekend i staden)... Men; är det inte alltid så - när man slitit och jobbat mot någonting och plötsligt upptäcker att man är framme, att man inte riktigt vet vad man skall ta sig för?!
Så, vad blev det då? Jo, SEMESTER, äntligen! Och lyckligtvis har min nya hemstad visat sig från sin absolut bästa sida; strålande sol, ljumma bad, båtturer i skärgåden, fotograferat (till Jonathans stora förtret), jätteglassar på Glassiären, vin på balkongen och långa promenader längs vattnet. För er som inte varit i Karlskrona, så är hela stan ett gäng sammanknutna öar, alltså det är aldrig många meter till vattnet. Detta gör ju tyvärr att jag inte kan skryta så mycket med min havsutsikt, men det kan jag leva med... Sommar i Karlskrona är underbart så än så länge älskar jag allt med staden (utom det faktum att blekingska lite beklagansvärt är en smått gnällig dialekt)...