2010-08-26

Riksdagsval ombord

Livet ombord rullar på...

Vi lever i en otroligt begränsad värld, där kontakten med omvärlden stundtals blir mycket liten. Detta gör att det blir extra spännande när något utöver det vanliga händer. Idag serverades det kanelbulle till fikat, vilket kunde blivit dagens happening, om det inte vore för finbesöket från svenska ambassaden och Riksdagsvalet som arrangerades ombord. Med tanke på ovan nämnda är det inte så konstigt att 97% röstade (34 av 35), men trots allt är det imponerande.

Redan efter några timmar hade det publicerats en blänkare om detta på DN:s hemsida:(http://www.dn.se/nyheter/valet2010/97-procent-har-rostat-pa-carlskrona-1.1160181). Det fascinerande var att intresset därhemma över denna begivenhet var enormt mycket större än ombord. Ett femtiotal personer har valt att kommentera artikeln, många med spekulationer om vad vi ombord röstat på (SD är ständigt återkommande förslag). Jag är fascinerad; hur orkar och hinner dem? Själv hinner jag knappt få in några timmars sömn på dygnets 24h. Det enda fyndiga var bloggkommentaren om huruvida vi röstat på Piratpartiet?! Om så var fallet får vi aldrig veta, men spekulera kan man ju alltid...

2010-08-24

1 week done 15 to go...

"Tiden går fort då man har roligt!" - eller då man har mycket att göra... I vårt fall är det snarare det senare som spelar in, men självklart har vi roligt emellanåt.

Första dagarna präglades av kaos - otroligt mycket nytt, mängder av intryck och lärdomar. Det snurrade rejält i skallen efter ett tag och jag började så smått tvivla på min egen kapacitet. Kanhända är jag en storlek för liten för uppgiften?!

Nu har det gått någon vecka och det mesta har klarnat. Jag hittar i stort på fartyget, har kommit in i stående rutiner och skapat mina egna. Rutiner låter torrt och tråkigt, men när man som vi, är långt borta från nära och kära, blir det en livlina. Morgonpromenader på däck, ett kort telefonsamtal hem innan man går och lägger sig - det är de små sakerna som blir viktiga, som blir tryggheten i tumultet.

Dessutom har jag fått komma av fartyget ett par gånger. Först fick vi möjlighet att åka iväg till den franska basen och springa innan frukost. Jag avverkade 7,1 km i 35 gradig-värme och var väl värd min frukost efteråt. Bäst av allt var dock igår då mitt vaktkvarter fick hela eftermiddagen och kvällen ledigt. Vi åkte till Djiboutis finaste hotell, betalade några hundralappar för att få tillgång till poolområdet där vi solade och badade. Det var fantastiskt skönt!! Innan läggdags kollade vi på Black Hawk Down och jag är väldigt tacksam över att jag befinner mig på en Utlandsmission till sjöss utanför Somalia och inte landgrupperad i Mogadishu...

Imorse vaknade jag som en ny människa, utvilad efter 8 h sömn - för första gången sedan vi kom ombord!!

2010-08-18

Framme i Djibouti

Så, då var resan avklarad...
Efter en dålig start: Först ingen hyrbil, sedan inget betalningsunderlag och sedan inget hotellrum (men jag löste allt med min charm) så kom vi till flyget. Mellanlandningen blev fördröjd några timmar, men framåt midnatt landade vi i Djibouti.

Till tröst (?) under resan hade jag ett fantastiskt avskedspaket från min kära Syster, med en fotobok som hjälp för att minnas det som finns där hemma och en Marabou mjölkchoklad. Tack Syrran, det var något av det finaste jag någonsin fått, jag fällde några tårar och fick användning för chokladen ;)

Vi möttes av 37-gradig värme och en lätt kloaklukt - "This is Africa"... Nu har vi kommit ombord, gjort några kära återseenden och nu väntar hektiska dagar med utbildning, genomgångar och information.
Det känns fantastiskt bra att vara här och det kommer med all säkerhet bli ett äventyr!

2010-08-15

Snart flyger jag...

Det är en särskild känsla som infinner sig, såhär kvällen innan en resa. Det är ju inte första gången som jag sitter de sista skälvande timmarna innan det är dags.

Spänd förväntan, svag oro, ledsamhet över de man lämnar kvar hemma - det är omöjligt att fånga känslan med ord.

Sista veckan har i mångt och mycket handlat om att suga ut det sista av släkt och vänner på hemmaplan, samtidigt som detaljer skall fixas och bärsäckar packas. Idag på em var släkten här och jag fick pirat-teckningar av kusinerna och en hög med paket till tröst i höstmörkret (eller vad som möter mig ombord HMS Carlskrona.

Trots allt känns det skönt att jag inte flyr bort från någonting här hemma, utan jag flyger till ett nytt äventyr... Jag kommer sakna er alla!

Kärlek, Johanna

P.s. Håll ögonen öppna, när ni minst anar det kommer det komma en lägesrapport... D.s.