2010-11-17

Tankar om nutid och dåtid...

När man dag ut och dag in befinner sig i sin egen värld, någonstans på vattnet, någonstans i Världen, har man en hel del tid att reflektera över såväl stort som smått.

Igår, den 17 november, var det 15 år sedan det vart snökaos i Göteborg; när staden blev lamslagen och alla barn fick vara hemma från skolan. Jag minns som igår hur mysigt det var att bli väckt till en vit vintervärld, äta långfrukost med varm choklad en vardag och sedan ägna dagen åt att bygga grottor i alla enorma snöhögar som fanns att tillgå på gatan hemma. Samma dag, tio år senare, tog jag mitt första steg in i vuxenvärlden och tog mitt körkort, lyckligtvis var det inte lika mycket snö vid detta tillfälle, men jag var minst lika lycklig som tio år tidigare.

Idag fann jag en namnsökningsfunktion på Statistiska Centralbyråns hemsida, där man enkelt kunde söka på sitt namn, för att se hur många andra i Sverige som heter detta... Lite roligt. Chockerande nog upptäckte jag att min popularitet stadigt minskar; de senaste tio åren har namnet Johanna fullkomligt rasat från en topp-10 placering; till en dyster 100:de plats på topp 100-listan. Fortsätter utvecklingen såhär är jag och alla 71096 andra "Johannor" ute redan nästa år. Frågan är vad som stör mig mest? Är det faktumet att jag gått från att ha ett populärt namn till ett impopulärt? Kanske, fast jag tror snarare det är det faktum att namnen som numera är populära, i min värld är oseriösa. Kanske är jag en konservativ bakåtsträvare men Ellie, Meja och Malva är i modernaste laget för mig...

Och slutligen lite längtan till våren. Stopp och belägg kanske ni tänker; det har ju inte ens varit jul ännu (och jag har ju inte ens fått höst ännu, med tanke på att jag spenderat all tid sedan augusti i ett sommarvamt Afrika). Konsertvåren är det som jag längtar till; lika konservativ som jag är vad gäller namn är jag nog dessvärre även vad gäller musik. Upptäckte tidigare under hösten, när min mp3-spelare bestämde sig för att sluta fungera, att jag inte har uppdaterat min musiksmak sedan jag gick på högstadiet för drygt tio år sedan. Kim skulle lägga över lite musik från sin dator och frågade för varje ny artist vad jag tyckte om den. Efter ett tag blev jag nästan generad för i ärlighetens namn kände jag kanske till 5 % av artisterna han nämnde, om ens det - snacka om musikanalfabet. Men, jag tycker ju fortfarande att Bob Hund, Linkin Park och Gyllene Tider är något av det bästa som producerats, någonsin, alla kategorier... Och vad är det då för konserter till våren och sommaren som lockar? Jo, den 23 mars splar BOB HUND på Trägårn i Göteborg. Enda kruxet är att jag inte direkt känner någon som förstår tjusningen med dessa skånska hjältar, så det blir väl till att gå på konsert själv. Såvida inte Pappa vill följa med och fira sin 53-årsdag med lite indierock?! Och sedan, till sommaren är det dags för ROXETTE på Trädgårdsföreningen; men där hoppas jag kunna ragga upp någon som liksom jag gillar "populärmusik från 90-talet... "