2011-08-27

Ambitionen att ta sig igenom...

Ny höst, nya utmaningar. Visst känns det alltid lite så; som om hösten är en nystart. Många skulle nog påstå att nyåret är den stund på året som är bäst lämpad för nystarter, men i ärlighetens namn, vem har hållit ett nyårslöfte mer än sisådär 3 veckor?

Däremot, när mörkret smyger sig på tidigare om kvällen, de ljumma sommarvindarna byts ut mot friskare höstvindar och bladen så smått börjar skifta färg, då börjar min inspiration och ambition att spira. Då börjar nya utmaningar, nya utbildningar, nya projekt och nya idéer föds..

Denna höst bjuder för min del på mängder av nya utmaningar; ett nytt hem i kuststaden Karlskrona, en otroligt efterlängtad Kustbevakningsutbildning, ett Lidingölopp (som förhoppningsvis blir avslutningen på min svenska klassiker) och en ny ambitionsnivå. Jag har rannsakat mig själv och insett att min tidigare ambition att alltid göra mitt yttersta i allt i mitt liv; är knäckande. Skall du satsa allt, då måste du satsa på en enda sak, till 120%. Och jag har försökt, men i de flesta fall blir det bara halvdana satsningar, där jag tillsist pga. dumdristig envishet plågar mig själv igenom sömnlösa nätter för att lyckas med min övermänskliga ambition. Så, nu är min ambition att ta mig igenom, med äran i behåll, med en brinnande vilja och ett brinnande intresse; men utan utbrändhet.

Vis av erfarenhet (vid 23 års ålder?) vet jag att jag sagt såhär ett antal tillfällen tidigare, t.ex. vid diverse klassikerlopp, men när jag väl sitter på cykeln så hittar jag inte bromsen, men då får man väl rycka på axlarna och hoppas på bättre lycka nästa gång. En ambition är ju just det; en målsättning, varken mer eller mindre.

Min amibiton är att ta mig igenom denna höst och njuta av varje sekund längs vägen!