2011-09-25

Svagheter och styrkor

Baksidan av att vara stark, är att man sällan (läs:aldrig) vill erkänna sig svag, eller se sina begränsningar och svagheter. Alla cyklar inte 9 mil gråtandes av smärta, bara för att inte misslyckas. Men, jag gör det. Det är inte bara psykisk styrka, utan naturligtvis även fysisk. Och jag är stark - jag får ofta höra att jag är stark, för att vara tjej, eller stark för att vara liten o.s.v. Men jag har en svaghet; min rygg. Någonstans när Gud skapade mig missade han att ge ryggen samma monsterstyrka som resten av Johanna fick; vilket resulterar att jag får ont; ofta, mer eller mindre mycket i princip hela tiden... För några veckor sedan besökte jag en massör som frågade hur länge jag haft ont och ärlig som jag är svarade jag; så länge jag kan minnas mest hela tiden.

Och denna svaghet har fått mig att börja resonera kring vad jag kan göra för att förbättra situationen, så nu försöker jag lägga om min träning lite och lägga till en del yoga och annat liktydigt; för att se om det kan hjälpa. Problemet är bara att när man utövar yoga skall man vara vig, graciös och rörlig. Jag är ovig, klumpig som en elefant och stel som en vandrande pinne. För ett tag sedan var jag på ett morgonpass där vi endast var 4 utövare; en överrörlig yogainstruktör (tänk:ormmänniska), en medelålders man med yoga-andning och egen matta, en höggravid kvinna och så jag. Och jag var, med råga, den mest oviga; tufft att erkänna, men så svag är "världens starkaste"...