Det var med lite smått skakiga ben jag gick ombord i lillbåten utanför Skåne för transport ut till moderskeppet. Vi hade kört söderut i regn och vind under em och följde med spänning radions rapportering om tilltagande vindar längs kusten. Där sart vi i en mörk hamn i bilen med det snöblandade regnet på tvären och piskande vindar som fick minibussen att skaka. Motivationen att ge sig ut på böljan den blå var inte helt på topp..
Ombord såg vi över säkerhetsutrustning och brandorganisation innan jag som dagman fick bädda ned mig. Jag fick inte många långa blundar. Stormen Sven bjöd på hårda vindar och ett argt hav. Saker rullade omkring, plötsligt slog vattnet hårt mot bogen och vinden ven där man låg och vred sig.
Morgonen efter var det ett trött gäng som släpade sig upp till frukost... inget hade direkt gått sönder, men ett större mjölkläckage och allmän oreda rådde ombord. Jag lyckades bli sjösjuk då jag svabbade upp den surnande mjölken, men i övrigt höll sjöbenen fint.
Vindarna höll i sig. Då vi närmade oss Malmös inlopp blåste det styvt 30m/s och vattenståndet var ordentligt förhöjt. Förtöjningen gick bra trots väder och vind och vi var en lycklig skara som fick sova ut inatt.
Nu har vi kastat loss mot nya äventyr. Solen skiner och vinden har mojnat!
