2011-10-05

Spillrorna av ett liv

När jag nu åter är på hemmaplan, i mitt älskade Göteborg, boendes på soffan i mitt barndomshem, kommer som alltid minnen från förr tillbaka. Det blir inte bättre av att vi nu har påbörjat röjningen av Farmors och Farfars lägenhet, på samma gata.

Som med alla människors bostäder, så är det otroligt mycket saker och skräp som skall värderas och tas om hand om, ett liv som har splittrats och kvar är bara spillror som skall plockas ihop efter bästa förmåga. Men det är också en forsande flod med minnen och känslor som sveper mig med. Under min uppväxt var vi i deras hem många, många timmar i veckan; satt och ritade vid köksbordet och åt Farmors omsorgsfullt lagade Farfars-makaroner, tillredda med smör och kärlek i det 70-talsgula köket...

Melankoli, inte sorg, kan nog sammanfatta känslan - blandat med en tyngd som lättar något för varje säck med tidningar som skickas till återvinning, och varje köksskåp som töms på sitt innehåll. För lika hemskt som det är att spillrorna av ett liv ryms i några flyttkartonger, lika skönt är det för varje yta som töms på sitt innehåll, för att så småningom härbärgera en spillra av ett nytt liv.