2010-09-19

"I piraternas spår..."

Tänkte bara tipsa om ett TV-program att se när ni har tråkigt hemma eftersom jag är så långt bort... ;)

Skämt åsido, men det har gjorts en helt färsk dokumentär om Somalias pirater som sändes för någon vecka sedan på SVT. Jag har själv inte hunnit se den, men den finns ombord och står högt upp på min"Att-göra-lista!". Tanken är att den skall skildra bakgrunden till problemet och ge olika synvinklar... Enklaste sättet att hitta den är att söka på "Dokument utifrån" på SVT Play och välja, "I piraternas spår".

Tänker på er därhemma /Johanna

2010-09-14

TIA

Begreppet TIA kanske måste förklaras för somliga som inte varit en längre tid på den afrikanska kontinenten (för andra bör det vara en självklarhet). Det handlar om att provianten du beställt plötsligt inte kommer för planet vart inställt eller att busschauffören inte dyker upp på utsatt tid och plats, om han ens dyker upp. Det kan också handla om att lotsen, som skulle kommit på utsatt tid, inte blir fem minuter sen som utlovats, utan fem timmar sen... TIA - This is Africa! Och det enda man kan göra är att rycka på axlarna och gilla läget.. Det kan liknas vid det spanska manãna, med tillägget att fokus inte hamnar på när någonting händer, utan om det någonsin kommer hända (en väsentlig skillnad).


Så, här är vi på mission i Afrika. Och äntligen har vi börjat på allvar. I förmiddags när jag hade vaknat efter nattens arbetspass tog jag mig en promenad på däck tillsammans med lemmeltåget (för vad annat kan man kalla en hög militärer som går runt, runt på däck i gassande sol när termometern visar bra över 30). Vilken njutning att återigen bara se hav så långt ögat kan skåda; för mig är det frihet...

2010-09-12

All day & night long...

Sista dagarna har varit mycket mycket intensiva... Det känns som att man är igång och jobbar konstant; även fast det nog inte är sanningen om man rannsakar sig själv (men det är ju lite skillnad att jobba långa dagar och nätter 7 dagar/vecka..). Hela gänget som skall arbeta ombord är tillbaka efter sin ledighet så nu skall vi övas och svetsas samman så att vi kan lösa vår skarpa uppgift under hösten. Senaste dagarna har jag inte hunnit med att sakna er därhemma ens.

Skall jag vara helt ärlig var det jättejobbigt med "nykomlingarna"; vi hade ju hunnit bli ett sammansvetsat gäng under de veckor vi varit ombord och plötsligt kom kanske ett 70-tal nya; som i själva verket är de som är erfarna. Lite "Vi mot Dem"-känsla infann sig första dygnet. Jag var egentligen bara glad över att min jobbarkompis Kim kom ned, för honom har jag saknat lite... Men nu har det luckrats upp och börjar kännas bra igen.

Dessutom har jag flyttat två gånger; först hamnade jag i en liten hytt tillsammans med 3 kockar, men det var ganska olämpligt med tanke på att jag inte alls jobbade samma tider som dem. Lagom till att jag hade packat in mig, bäddat och satt upp foton och kusinteckningar vid bingen var det dags att flytta igen. Nu bor jag långt för ut; så det gungar och lever en del (kan nog bli en del sjösjuka innan vi når Sverige) men jag bor i en större hytt med två kanonkillar på samma vakt. Kunde inte varit bättre!

/Johanna ;)

2010-09-03

En helt vanlig ovanlig fredag...

Igår morse, strax efter att det ljusnat och jag precis hade gått av mitt pass kollade jag som vanligt mailen och facebook innan det var dags att krypa till kojs för "nattsömnen"... Min kära vän Julia hade precis skrivit: "En av alla fina saker med att vara student är att gå och lägga sig när andra människor vaknar och går till jobbet en fredagsmorgon...!" Och då kände jag att det passade såväl in på min situation här - om man byter ut student mot militär förstås... Ett helt vanligt - alldeles ovanligt jobb.

Innan jag lämnade Sverige fick jag generellt sett samma frågor från alla, när "nyhetschocken" hade lagt sig:
1. Men, vad säger Jonathan?? Svar: Fråga honom (men till mig har han sagt att han vill att jag skall åka, eftersom)han vet att det är vad jag vill)
2. Är det inte farligt?? Svar: Nja, kanske inte helt ofarligt, men det går omöjligt att jämföra med Afghanistan.
3. Varför? (läs: Hur kan du med??) Svar: För att jag äntligen får använda de kunskaper och färdigheter jag har samlat på mig på riktigt. Att få möjligheten att arbeta skarpt och kanske åstadkomma en skillnad; att faktiskt förbättra världen en liten smula.

Missförstå mig rätt. Jag har inte åkt ifrån någonting därhemma; jag älskar mitt liv och de människor jag har i min närhet där. Men, ända sedan barnsben finns det ett sug som jag inte kan ignorera. Suget till havet, suget efter att gå min egen väg, suget efter utmaningar och erfarenheter, suget efter att upptäcka nya platser... Och än så länge kan jag inte stanna hemma och se möjligheterna gå mig förbi; kanske kommer jag aldrig kunna det. Jag har inte åkt från någoning, jag har tvingats lämna saker jag värderar högt för att åka till någonting.

Och visst finns det någon form av onormal normalitet ombord; dagen till ära var det fredagsmys. För oss innebar det chokladbollssmet och thé samt några avsnitt av Solsidan innan läggdags...

/Johanna

P.s. Då och då lägger Försvarsmakten ut oficiella nyheter, med den information som de kan gå ut med om vår verksamhet ombord, varsågoda och läs: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Eunavfor--Somalia/Nyheter/ D.s.