2007-11-24

En militär verklighet...

Grönklädda, stridslystna, men mest av allt osäkra... Åtminstone var jag det då jag första gången steg in på Kaserngården vid Karlskronas regemente.

Den första tiden var hemskt omtumlande. ALLT var nytt, alla var nya och den osäkerhet vi hade känt från början blev bara större och större. Efter någon vecka började rutinerna sitta, de baltiska Flaggkadetternas exercisdrillande började ge resultat och vi växte så smått i våra gröna kläder, något som man knappt vågade tro dag 1.


Jag måste medge att jag hade tur, jag hamnade med riktigt skönt folk, som medlem av 13. Sjömanskompaniets 2. Pluton. Vår PC Elliot blev snabbt en favorit, likväl som våra andra befäl på GU-bat. De första veckorna hade fokus på grundläggande soldatkunskap, skyddsvaktsutbildning och räddningstjänstgöring.

En "vanlig" dag under min GSU kunde ha ett schema liknande det som följer:
06.00 Utpurrning, sängbäddning (sträckt binge) och frukost
07.00 Morgonuppställning på Kaserngården, morgonvisitation
07.10 Morgonrengöring, städvisitation och BRAK
07.50 Uppställning vid Vapenkassunen
08.00 Buss ut till Rosenholms övningsområde
08.30 -11.30 Skyddsvaktsteori med Lt. Dalhammar
11.30 - 12.30 Lunch (direkt ur snuskburken)
12.30 - 15.30 Skytteövningar under Kapten Elliots befäl
15.50 Vapeninlåsning
16.00 - 17.00 Middag
17.00 - 19.30 Kvällstjänstgöring
Fullt upp kan man säga...

I mitt logement bor några av mina plutonsfavoriter; tuffaste bruden Åhström, skönaste Åmåls-killen Nilsson och den snarkande lantgrabben Lundquist...

Det som krävde mest av mig den första tiden var skyttet och vapenhanteringen. Jag har aldrig sett ett vapen tidigare och känner mig i själva verket ganska obekväm med en Ak-5 i högsta hugg. Jag märkte snart att jag var en smula skotträdd och dessutom rätt dålig på skytte. De första skjutomgångarna träffade jag långt ifrån målen, tappade all tro på mig själv och började fundera över om jag kan hända var ett hopplöst fall. Första framgången kom då vi hade vårt praktiska skyddsvaktsprov och skulle skjuta på rörliga mål. Jag lyckades klara båda delmomenten och gick som på rosa moln resten av veckan. Nu är det bara PEK-skjutningarna kvar...

Om jag summerar den gångna månaden känns det väldigt bra, jag är på helt rätt plats just nu och det är nog trots allt det viktigaste.

13-2-15
Wemminger