2010-03-03

Snö, längdåkning och lunginflammation

Man skall inte klaga, jag vet... Men varför, varför finns Murphy's lag??

Som några kanske vet blev år 2010 utsett till året då jag skulle genomföra en klassiker. Tanken fanns på att inte gå "all in", dvs. nöja sig med halv-klassikern eller kanske tjej-klassikern. Men, så tänkte jag - om jag gör hälften och tycker att det är jobbigt, då kommer jag nog aldrig göra den riktiga, och vem vill inte genomföra "den stora utmaningen".

Sagt och gjort - jag övertygade pojkvännen att i år var året som En svensk klassiker skulle genomföras, mest av egoistiska skäl - man vill ju inte träna i veckor och släpa sig genom nio mil på skidor - helt själv! Att vara sambo med en Idrottsgeneral har sina fördelar - däribland att en sådan sällan backar för fysiska utmaningar. Tack och lov!

Till på köpet fick vi seklets bästa vinter, med mer snö i Västsverige än jag upplevt någonsin tidigare under mitt drygt 20-åriga liv. Mina gamla längdskidor (läs: Farmors vallningsfria gamla längdskidor) gick i bitar dagen före julafton, men det avhjälptes i Mellandagarna. Dessutom införskaffades en superutrustning, med specialhandskar och kläder i funktionsmateriel och varje helg vart vigd åt längdåkning; vi tog t.o.m. en teknikkurs för legenden Erki uppe i Skatås.

Jag provtryckte kapaciteten på en militärtävling med jobbet, genom att vinna Försvarsmaktsmästerskapet Reg Syd i längdskidor, på en kanontid! Uppladdningen var perfekt!

Men, så var det ju Murphy och hans lag; 2 veckor före start hamnade jag (på Alla hjärtans dag till på köpet) på Sjukhuset med en rejäl lunginflammation. Inget Vasalopp, inte ens en Vasaloppsstafett blev resultatet... Så, nu blir det till att ladda om inför 2011 - riktigt surt!

Förlåt Jonathan! - men i efterhand, så här några dagar efteråt är du nog rätt nöjd att du genomförde loppet, med bravur och en kanontid till på köpet!

/ Johanna

2010-03-01

Tunisien

Sverige på vintern är kallt och mörkt...

Bästa medicinen; att åka till varmare breddgrader. Jag lyckades med lite tur och tack vare en fantastisk kollega som tog lite jour för mig, få till en sådan.

Tillsammans med en av mina bästa vänner Annelie och hennes Viktor åkte vi på nyårsdagen. Och så skönt, att landa i vårvärme; trots att det var mitt i natten... En vecka utan minsta tanke på varken mössa och vantar eller is och snö.

Tunisien bjöd på ett 5-stjärnigt hotell (där stjärnorna kan diskuteras med tanke på utr. kvalitet). Som svensk anser man kanske inte att trasiga tennis-rack, otrevlig receptionspersonal och ett gym med sönderrostade, eltejpade maskiner, hör hemma. Men, vi klagade inte!

Mycket lugn och ro; god mat, glass och långa strandpromenader. Dessutom gjorde jag och Jonathan en utflykt till Sahara, där vi red på dromedarer (som uppenbarligen inte gillade oss; min dreglade ner Jonathan och en annan sparkade till mig). Vi unnade oss också ett riktigt Hammam; där vi blev rejält ångade och renskrubbade; samt fick en underbar massage. Sista kvällen kröp vi upp i en soffa och rökte vattenpipa - vilket kändes väldigt exotiskt.

Ett är säkert - en vecka med sol och vårvärme gör underverk för både kropp och själ!