2012-01-02

Hellish flight, heavenly vacation...

As you all notice; I'm no longer in Sweden; no I'm there I should've been all along; or at least that's how I feel right now.. But nothing, no matter how beautiful, lasts forever, but maybe a life time?!

Nog med engelskan; men det faller sig naturligt efter en dryg vecka på sydafrikansk mark, där man oftast gör sig förstådd på detta språk (trots att landet har oräkneligt antal officiella språk); förutom när man frågar efter "cushions" (am. uttalat) och tre personer står som frågetecken några sekunder innan de uttrycker; ah, you mean "cushinos" (brittiskt uttalat). Men det är detaljer ;)

Flygresan ned, i korta drag, var mardrömslik. Jag hade rest till Köpenhamn redan kvällen innan, för att ha gott om tid vid incheckningen, kändes ju lite snopet att riskera att missa flyget, och var på flygplatsen ett par timmar innan avfärd. Då visar det sig att mitt plan till Zürich är försenat, så jag blir ombokad på en ny anslutning till Johannesburg, med ett annat flygplan, via Frankfurt. Enda kruxet; planet går om 25 minuter. Jag springer med jätteväskan till nästa terminal, checkar in och får för andra gången uppmaningan att "jag MÅSTE skynda mig". Sagt och gjort, jag välter tre danskar på vägen upp till security, tar mig igenom (utan pip), men ser till min fasa att korgen med min jacka, mitt pass och mitt boarding pass, läggs åt sidan med en stor röd skylt i. Lätt panikslagen, med mindre än en kvart till planet skall lyfta, försöker jag flirta med danmarks, och kanske världens, suraste säkerhetskontrollanter, för att få komma igenom. Resultatet? En rejäl utskällning om att man minsann måste se till att vara i tid till sitt flyg, och jag fick bita mig i tungan för att inte skälla tillbaka.. Mitt i allt skall det vara personalbyte och det hela slutar med att jag börjar panikgråta så att hela jag skälver; tills sur-tanten inser att jag faktiskt håller på att missa mitt plan, 5 minuter till avgång, och äntligen släpper iväg mig... Hyfsat lugn flygresa ända tills jag landar i Johannsburg, min väska var naturligtvis inte med, så jag fick göra "a missing bag report", för att sedan gå till gaten. Lyckas bli sen även till denna; utskälld av en man som jag frågade om gate-nr och därefter meddelad att planet är fullt; och att min plats inte längre finns till förfogande. Då höll jag på att gå under, och jag anar att flygplatspersonalen kände vibbarna av en nära förestående explosion, för på något mirakulöst vis lyckades de tillsist uppbringa en plats åt mig...

Så; ÄNTLIGEN, fick jag återse min älskade Jonathan... Semestern har varit fantastiskt; vi älskar Sydafrika och Western Cape-området i synnerhet. Mycket gott vin, god mat och långa strandpromenader har upptagit vår tid. Efter julfirande i Kapstaden och en härlig middag med Jonathans kollegas Jonas familj, for vi upp till Langebaan; en lagun längs västkusten, där vi båda vindsurfade i några dagar. Jag om morgnarna; då det var lätt bris och Jonathan på eftermiddagen då det blåste på.

Därefter for vi tillbaka till Kapstaden; där vi var på Artscape Theatre och såg Phantom of the opera, samt firade nyår, á la OC-style; med cateringpersonal; champagne och fantastisk utsikt från pool-huset... Bättre nyår får man leta efter (dessutom spelades både Abba och Roxette flitigt under kvällen, så även vi svenskar kände oss hemma). Nu har vi tagit oss ut till the winelands, för några dagars vinprovande, strosande i mysiga dalgångsbyar och massa gott ätande...

Och viktigast av allt, vi är förlovade! Jonathan friade, vid solnedgången, på stranden i Langebaan, där vi hade picknick med vin och ost... Inget tacky ned på ett knä med ros i mun, utan bara en enkel fråga och en fantastisk diamantring. Det kunde inte ha varit bättre.

So long, nu skall vi fortsätta frossa i vin och god mat!