2011-07-26

KAOS

Ja, så känns det; mitt i flytten... Alla har väl varit där någon gång? 3 dagar kvar; miljarder högar av prylar högt och lågt som balanserar på hundratals väskor, kartonger och lådor. Och mitt i detta kaos (ja, så vill jag benämna det) så skall det bakas, tvättas, städas och framförallt (vilket lätt glöms bort) levas.
Jonathan har blivit min ständiga broms då jag huvudstupa velat kasta mig in i nya projekt innan de tidigare är slutförda, eller när klockan för längesedan passerat läggdags. Tack!

Som den ordnörd jag är började jag fundera på ordet KAOS och vad det egentligen betyder; lyssna på det här: Kaos har att göra med oförutsägbarhet och härstammar från ett grekiskt ord med betydelsen "rymd", men som pga. missförstånd fick känneteckna "oordning". Om man ser ur ett naturvetenskapligt perspektiv är kaos i själva verket en benämning på en särskild typ av ordning där en liten förändring kan orsaka en drastisk förändring i ett senare skede. I samband med dessa efterforskningar på wikipedia hittade jag kanske det ord jag egentligen letade efter; kaordisk - vilket betyder en harmoniserande kombination av kaos och ordning... Ja; just nu är mitt liv lagom kaordiskt :)

2011-07-15

Hemma på vår gata i stan...

Senaste månaderna har det varit kaos hemma på vår gata i stan. Varför nu detta, kan man fråga sig? Jo, någon snäll överambitiös landskapsarkitekt har beslutat att dekorera om gården.

Det slitna blå bollplanket som tidigare prytt gården revs bort och har nu, efter månader av fridstörande jobb (som dessutom dammade ned mina nyputsade fönster, så vi än en gång inte kan se om det är mulet eller ej ute) har det ersatts av en konstgräsplätt. Ja, ni läste rätt; ingen fotbollsplan utan bara en oäkta gräsplätt. Dessvärre hindrar detta inte områdets sisådär hundra smått skräniga ungar i alla möjliga åldrar (missförstå mig rätt, jag älskar barn, bara inte dygnet runt skrikandes precis utanför mitt fönster) att älska denna plats.

Och då ställer man sig ju nästa fråga; vad gör man på en sådan plätt?? Svaret är "Wrestling". För oss som är födda på 80-talet, eller ännu tidigare (och lekte pantgömme eller spelade boll när vi växte upp) kommer här en förklaring: Man delar in sig i par (gärna liten mot stor), hittar en tom plats, säger 1-2-3-Wrestling och sedan brottas man tills den ena börjar gråta, skrika eller på annat vis visa sitt missnöje. Underbart!

Och till på köpet, en bit bort har samma landskapsarkitekt satt en zebra, en snigel och en orm mitt på gräsmattan. Jag kan inte hjälpa att tänka att det var bättre förr...

2011-07-13

Hos frisören...

Så var det åter dags. Tiden har hunnit ikapp mig, som så många gånger förr, och plötsligt inser jag att fågelboet på mitt huvud (fd. hår i ngn typ av lättskött halvtrist frisyr) borde ha åtgärdats för sådär 100 veckor sedan. Så, efter mycket ågren tar jag mig i kragen och letar mig in på någon dåligt upplyst frisersalong, gärna på någon bakgata. Av med kepsen och solglasögonen och fram till första bästa frisör.

"Hjälp!!" Tänker denna chockat; "ännu ett hopplöst fall", men säger: "Välkommen, vad kan vi göra för dig" (och tänker: jag kan göra vad som helst utom något åt skatboet ovanför ögonen).
"Hm, jo det börjar ju bli lite slitet, så jag tänkte det var dags att toppa lite" mumlar jag fram och skruvar på mig.
"Jaha, och vad hade du tänkt dig idag då?" frågar frisören inställsamt (och letar febrilt efter någon ledig kollega som kanske kan tänka sig detta hopplösa fall).
"Ja, jag tänkte mest klippa bort det slitna och fräscha upp det lite" mumlar jag knappt hörbart.
"Det slitna" utbrister frisören och ser ut som ett frågetecken. (Och tänker: "Snaggat, var inte det några år sedan det var modernt??".
Pinsam tystnad följer...

Så småningom sansar sig frisören och utrbrister lagom bistert: "jaha ja, är det okej om jag tar en 2-4 cm överallt..."
Och så börjar kampen mot tovorna och de kluvna hårtopparna, vilket pågår en evighet, minst.
Plötsligt ställer frisören frågan: "Och vad brukar du göra med ditt hår?" (och tänker förmodligen, "vad i hela friden har du gjort med ditt hår?). Jag börjar svettas, tänker febrilt och svarar "Äh, hum - skall jag vara ärlig, brukar jag inte göra någonting alls." Och allt som hörs från frisörens sida är en suck, över denna hopplöst förlorade själ.

Mysiga kallsupar

Så var det gjort, 3 av 4 avklarade.. Vansbrosimmet, detta skämt (enligt mig) jämfört med övriga Klassikerlopp, där det jobbiga är resan upp snarare än själva loppet. Okej, missförstå mig rätt, men det känns lite skevt att det går snabbare att simma loppets 3000 meter i älvarna, än vad det gör i simbassäng; och inte så lite heller. Simbassängstid: 1h 20 min 30 sek (cirka) Vansbrosim: 1 h 0 min 33 sek (exakt). Uppenbarligen ställer motströmmen till med mindre än vad medströmmen hjälper till... Och så värst kallt var det inte i år heller, ca 19 grader kallt - eller varmt kanske om man skall vara korrekt.

Så, en timmes simning i Vanån och därefter Västerdalälven. Tusentals små huvuden i olika glada färger som guppar framåt i långsam promenadtakt där det är omöjligt att urskilja vem som är vem; förutom en rastafari i min startgrupp som hade tre gånger så högt placerad badmössa förstås. Min stackars mor sprang längs med sidan (och fick nog mer träning än mig) för att försöka urskilja och fotografera mig bland hundratals vita badmössor i plurret. Och vad fick jag?? Ungefär 3 liter ljummet äckelpäckligt älv-/åvatten i mig (som gjorde mig kissinödig ett helt dygn efteråt) och ett tjugotal sparkar under en timmes tid. Usch och fy, det om något är nog den stora utmaningen. Efteråt i den milslånga duschkön var det massa tanter som talade så varmt om hur mysigt loppet var och att de minsann skulle göra detta nästa år igen. Där någonstans insåg jag att våra definitioner av mysigt är milslångt ifrån varandra och jag kan nog lova att det dröjer många år innan jag hoppar i någon å igen; åtminstone med en ful badmössa på knoppen.

So long!