2011-10-16

Desperationens charm

I ett svagt ögonblick hade jag glömt den desperation som uppstår på krogen, sådär en timme före stängningsdags. När man som tjej, oavsett hur svettig och ölklibbig man är, blir omringad av "hunkar" på dansgolvet, som bara måste tala om för en att de aldrig någonsin sett någon dansa så snyggt och med sådant självförtroende. Underbart!

Igår träffade jag på ännu ett praktexempel; i kön till garderoben, efter att ha nobbat sådär 10 praktexempel på "kvart över tre"-desperation:

Han: Hej, hur är det?
Jag: Åh, jag vill hem. Är så trött på alla påflugna, desperata killar som inte lämnar mig ifred...
Han: Du vill inte ses någon dag?
Jag: Nej, jag vill bara hem.
Han: Snälla.
Jag: Nej, jag tror inte det. Jag bor inte ens här i stan...
Han: Det är perfekt, då behöver vi inte ses så ofta.

Jag tar demonstrativt min jacka, drar en suck över trögtänktheten hos desperata individer av motsatta könet och lämnar honom i kön med dimmig trånande blick. Och så sänder jag en tacksamhetens tanke till de övre makterna som gjort så att jag slipper vara en av alla desperata som söker "kärleken" på krogen...