2010-11-25

Viva Italia

Så, äntligen kom vi åter till Västvärlden, närmare bestämt till det italienska Sicilien. Ingen ombord var nog införstådd med hur fantastiskt skönt det skulle kännas. Att få gå på en riktig kullerstensgata, sätta sig och ta en kaffe på ett vanligt fik eller höstshoppa i en västerländsk modebutik. Till och med jag, som ändå är en av de få som inte totaltröttnat på och dömt ut Afrika för all framtid, kunde inte annat än instämma med övriga att det var fantastiskt att återse Europa. Hälften sprang till Mc Donalds direkt efter permissionen, själv passade jag på att avnjuta italiens eget kulinariska kök med pasta, pizza och amarone-vin.

Nu är vi åter till sjöss och kämpar oss igenom de sista två veckornas transit hem. Det märks hur otrolig svårt det är att hålla fokus när man är så nära målet. Krämpor och trötthet märks på ett helt annat sätt bland besättningen nu, än vad det gjorde när vi hade skarp verksamhet i Adenviken. Min teori är att all ackumulerad anspänning och trötthet släpper nu när vi fysiskt är på väg hem och mentalt i princip redan är hemma.

Satt och bläddrare igenom gamla foton och hittade en underbar gammal bild som sammanfattar hur jag känner mig nu och vad jag längtar efter till jul när jag kommer hem...

9 dagar kvar, och jag längtar.