2010-11-29

Adventstid...

Igår när jag kom upp strax efter 03.30 för min morgonsmörgås innan vakten, möttes jag av en nedsläckt mäss med tända adventsljusstakar. Hade helt glömt bort att det var första advent, så det kom som en glad överraskning...

Och dagen fortsatte i samma mysiga stil; med allemans pepparkaksbak efter lunch (för min del åts det mer pepparkaksdeg än vad det blev färdiga kakor) och lussebulle och glögg framåt kvällen. Och så höll vår pastor ett adventskorum innan läggdags.

Ännu en gång slås jag av hur lite som krävs för att skapa den där speciella stämningen. Trots att man är långt bort från snö, nära och kära och civilisation, mitt ute på öppet hav, så har nedräkningen ändå börjat och julkänslan kommit där någonstans i magtrakten.

2010-11-25

Viva Italia

Så, äntligen kom vi åter till Västvärlden, närmare bestämt till det italienska Sicilien. Ingen ombord var nog införstådd med hur fantastiskt skönt det skulle kännas. Att få gå på en riktig kullerstensgata, sätta sig och ta en kaffe på ett vanligt fik eller höstshoppa i en västerländsk modebutik. Till och med jag, som ändå är en av de få som inte totaltröttnat på och dömt ut Afrika för all framtid, kunde inte annat än instämma med övriga att det var fantastiskt att återse Europa. Hälften sprang till Mc Donalds direkt efter permissionen, själv passade jag på att avnjuta italiens eget kulinariska kök med pasta, pizza och amarone-vin.

Nu är vi åter till sjöss och kämpar oss igenom de sista två veckornas transit hem. Det märks hur otrolig svårt det är att hålla fokus när man är så nära målet. Krämpor och trötthet märks på ett helt annat sätt bland besättningen nu, än vad det gjorde när vi hade skarp verksamhet i Adenviken. Min teori är att all ackumulerad anspänning och trötthet släpper nu när vi fysiskt är på väg hem och mentalt i princip redan är hemma.

Satt och bläddrare igenom gamla foton och hittade en underbar gammal bild som sammanfattar hur jag känner mig nu och vad jag längtar efter till jul när jag kommer hem...

9 dagar kvar, och jag längtar.

2010-11-20

"Sverige, Sverige älskade vän..."

Vi är i chock ombord HMS Carlskrona! På bara några dagar har vi:
...förflyttat oss från Afrika till Europa (via Suezkanalen).
...gått från drygt 30 grader varmt till knappa 20 grader.
...gått från att vara operativa i en EU-insats till att vara på transit mot Sverige.
...gått från shorts och t-shirt till fodrade byxor och värmetröja.
...gått från plattvatten till skön sjögång.

Det går nog närmast att jämställa med när första snön för året faller i Göteborg, vilket alltid kommer som en chock och lamslår hela samhället.

Men, när chocken lagt sig, så älskar jag det... Att få ha en tunn långtröja när jag promenerar på ett stormigt hav, att dricka thé och äta ostkaka till em-fika och att krypa upp i bingen med tjocktröja och en god bok. Men mest av allt älskar jag det nog för att det vittnar om att vi äntligen är på väg hem till vårt älskade Sverige.

2010-11-18

Böcker i tiden...

Om det är något jag älskar, så är det böcker. Jag kan gå i timmar och drömma mig bort bland hyllor full av böcker och jag har alltid minst 3 pågående och 10 vilande läsprojekt. Jonathan kan intyga att vi förmodligen var inne i varenda bokantikvariat vi passerade i Sydafrika och nu under hösten när vi kom till Dar Es Salaam, hittade jag en helt underbar liten bokaffär på ett torg, som jag i princip fick tvångslyftas ut ur... Bokhyllorna hemma börjar bli överfulla, så häromveckan skickade jag Jonathan att köpa en fyndhylla från blocket (som han tror skall vara barskåp, men med tiden lär böckerna vinna över spriten, haha) Ja, mitt förhållande till litteratur och böcker är minst sagt kärt...

Igår satt jag och surfade runt lite bland höstens boknyheter och blev dubbelt chockad.

Den första chocken (som faktiskt kom redan sent i somras) är Charlotte Perellis nya träningsbok med den sjukt klämkäcka titeln "Kan jag kan du".. Klassiska övningar som funnits sedan hedenhös, såsom plankan, benböj, sit-ups och armhävningar, tipsas det om i en bok för drygt 200 kr; där Perelli poserar superspacklad och osvettig... Det skönaste är att fram tills för två år sedan hade Charlotte knappt tränat alls, någonsin. Frågan jag ställer mig är om en nybörjare i träningssammanhang, som nyfrälst verkligen borde ge ut en bok om träning, på en marknad som kryllar av expertis från Personliga tränare och f.d. elitidrottare? Till på köpet, nöjer hon sig inte med boksläppet. Hon står även bakom en ny kosttilsskottsserie, speciellt riktad mot kvinnor, i babyrosa påsar och burkar. Säkert inget dåligt alternativ - men med tanke på diverse ätstörningsrykten samt att Charlotte Perelli ser så sjukt naturlig ut, skulle jag aldrig någonsin stoppa i mig några Perelli-piller...

Den andra chocken är en livsvisdomsbok från Blondinbella vid namn "Egoboost". "Bella" blev känd genom en modeblogg där hon många gånger förbättrade (läs:förvanskade) sanningen. Plötsligt vänder hon sig till unga förvirrade flickor med en "seriös" självhjälpsbok där hon försöker hjälpa unga tjejer med sin livserfarenhet. Tjejen har väl knapp fyllt 20, hon kan omöjligt ha så mycket på fötterna, oavsett hur mycket hon varit med om. "Hon skriver självutlämnande om gymnasievalet, betygshetsen och alla andra krav som ställs på en tonåring. Sexuella övergrepp, ångest och ätstörningar är andra teman. Men Isabella skriver även om festerna, första förälskelsen och det stora problemet med ful rumpa i nya jeans." (Citat ur beskrivningen av bokens handling på adlibris.com) Jag är i chock över denna dubbelmoral, och kanske ännu mer chockad över att folk går på det, att boken faktiskt säljer... Ett annat citat ur boken " Tänk hur många gånger man gått och mått dålgt över att man inte varit sminkad eller valt fel tröja"; jag tror att det blivit fel i tryckningen, det hon de facto har skrivit är en självstjälpsbok för unga tjejer, där fokus hamnar på det yttre. I min värld är denna bok bara ett hån mot alla de unga tjejer som faktiskt haft en tuff uppväxt, på riktigt!!

Så, Tomten, bara så du vet, så blir jag riktigt ledsen om jag får någon av ovan nämnda böcker i julklapp. Däremot finns det många andra fantastiska böcker att förgylla vintermörkret med och placera under granen. Själv ser jag fram emot mästaren Paolo Coelhos nyaste bok på svenska, Valkyrien, Mia Skäringer "Dyngkåt och hur helig som helst" (som precis släppts på pocket) eller varför inte någon klassiker som Dear John eller The Notebook av Nicholas Sparks (som blivit några av historiens bästa filmer...) Någon av dessa hoppas jag ligger under granen och väntar på mig i juletid.

2010-11-17

Tankar om nutid och dåtid...

När man dag ut och dag in befinner sig i sin egen värld, någonstans på vattnet, någonstans i Världen, har man en hel del tid att reflektera över såväl stort som smått.

Igår, den 17 november, var det 15 år sedan det vart snökaos i Göteborg; när staden blev lamslagen och alla barn fick vara hemma från skolan. Jag minns som igår hur mysigt det var att bli väckt till en vit vintervärld, äta långfrukost med varm choklad en vardag och sedan ägna dagen åt att bygga grottor i alla enorma snöhögar som fanns att tillgå på gatan hemma. Samma dag, tio år senare, tog jag mitt första steg in i vuxenvärlden och tog mitt körkort, lyckligtvis var det inte lika mycket snö vid detta tillfälle, men jag var minst lika lycklig som tio år tidigare.

Idag fann jag en namnsökningsfunktion på Statistiska Centralbyråns hemsida, där man enkelt kunde söka på sitt namn, för att se hur många andra i Sverige som heter detta... Lite roligt. Chockerande nog upptäckte jag att min popularitet stadigt minskar; de senaste tio åren har namnet Johanna fullkomligt rasat från en topp-10 placering; till en dyster 100:de plats på topp 100-listan. Fortsätter utvecklingen såhär är jag och alla 71096 andra "Johannor" ute redan nästa år. Frågan är vad som stör mig mest? Är det faktumet att jag gått från att ha ett populärt namn till ett impopulärt? Kanske, fast jag tror snarare det är det faktum att namnen som numera är populära, i min värld är oseriösa. Kanske är jag en konservativ bakåtsträvare men Ellie, Meja och Malva är i modernaste laget för mig...

Och slutligen lite längtan till våren. Stopp och belägg kanske ni tänker; det har ju inte ens varit jul ännu (och jag har ju inte ens fått höst ännu, med tanke på att jag spenderat all tid sedan augusti i ett sommarvamt Afrika). Konsertvåren är det som jag längtar till; lika konservativ som jag är vad gäller namn är jag nog dessvärre även vad gäller musik. Upptäckte tidigare under hösten, när min mp3-spelare bestämde sig för att sluta fungera, att jag inte har uppdaterat min musiksmak sedan jag gick på högstadiet för drygt tio år sedan. Kim skulle lägga över lite musik från sin dator och frågade för varje ny artist vad jag tyckte om den. Efter ett tag blev jag nästan generad för i ärlighetens namn kände jag kanske till 5 % av artisterna han nämnde, om ens det - snacka om musikanalfabet. Men, jag tycker ju fortfarande att Bob Hund, Linkin Park och Gyllene Tider är något av det bästa som producerats, någonsin, alla kategorier... Och vad är det då för konserter till våren och sommaren som lockar? Jo, den 23 mars splar BOB HUND på Trägårn i Göteborg. Enda kruxet är att jag inte direkt känner någon som förstår tjusningen med dessa skånska hjältar, så det blir väl till att gå på konsert själv. Såvida inte Pappa vill följa med och fira sin 53-årsdag med lite indierock?! Och sedan, till sommaren är det dags för ROXETTE på Trädgårdsföreningen; men där hoppas jag kunna ragga upp någon som liksom jag gillar "populärmusik från 90-talet... "

2010-11-16

I'm coming home...

Ja, då var det över! Nu har vi oficiellt lämnat Operation Atalanta och Task Force 465 och satt såväl sikte som kurs mot kalla Norden. Och, trots att det känns vansinnigt konstigt, särskilt med tanke på hur otroligt snabbt tiden här nere gått, så känns det ändå rätt skönt någonstans långt inne. För varje våg vi klyver kommer vi nu lite närmare hem.

Missförstå mig rätt; det skall bli underbart att få komma hem. Att få hålla om de jag älskar mest i hela världen, att få äta de där sakerna som bara finns i Sverige, att få ha något civilt på mig från min enorma oanvända garderob (det är småsakerna som räknas). Men, samtidigt har jag levt i tre månader i min egen värld ombord, en värld som är omöjlig för er där hemma att förstå, och det är lite skrämmande att lämna den, det måste jag erkänna.

Innan vi lämnade Afrika, för gott för den här gången, fick vi en välförtjänt (?) ledig dag... Det blev sol, bad, god mat (pizza och after eight-glass!) och framåt kvällen ett besök i Djibouti ville. Det var och är Afrika på riktigt; fattigdom, smuts, slum, desperation, folktäthet i en salig röra. Men, jag hade inte velat vara utan den upplevelsen; det ger perspektiv på min egen tillvaro och mitt eget liv.

Abslutningsvis så har vi synts en del i svensk media det senaste; här kommer ett axplock...
SR: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3601&artikel=4179227
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4179771
YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=S38HbA77cks
FM: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Eunavfor--Somalia/

Jag saknar er så mycket, men nu är vi snart hemma. Bara omkring 5400 sjömil kvar...

2010-11-02

Happy Birthday Me02

Idag firade Me02 sin 1-årsdag... För de som varit med sedan dag 1 var det ett år sedan de mönstrade på HMS Carlskrona. Själv har jag inte så mycket att skryta med; mina 77 dagar ombord är långt ifrån 365. Och trots att jag är ny ombord, känns det ibland som att jag varit här länge, länge men ibland är det som om jag kom igår. Tid är sannerligen något relativt?! Födelsedagen firades sedvanligt med tårta; fast jag fick nöja mig med marsipanen på toppen efter att jag upptäckt att den innehöll ett gött lager nutella. ;)

Annars gjorde min närmaste medarbetare, Paula Banck, en helt otrolig idrottsprestation idag när hon rodde ett marathon på roddmaskinen. Själv överlever jag inte mer än 20 minuter - det kan vara det absolut tråkigaste i hela världen... Paula, jag är stolt över dig, du är fantastisk och jag hade aldrig klarat att göra vad du gjorde.

Igår när jag ringde hem kläckte Jonathan ur sig lite spontant att: "älskling, till våren tänkte jag att du och jag skall äta stenålderskost". Skeptisk är bara förnamnet, kan jag tala om, vi skall nog bli två om det där när jag kommer hem. Det är den där Coltings bok (som skall brännas när jag kommer hem) som har influerat honom. Så nu blir det en vår med endast nötter, bär och kött... Vad hände med söndagsmorgnar med scones eller nybakade frallor, sushi på fredagväll eller en burk B&J till sex & the city boxen efter en tung arbetsdag?? Men, älskling - om det skall bli verklighet förväntar jag mig att du stiger upp halv sex varje morgon och fixar min "ägg & bär-frukost" (eftersom kolhydrater och mejeriprodukter tydligen är bannlysta)... Och innan jag frossat i julbak är det inte tal om att skära ned på några snabba kolhydrater ;)

Jag har faktiskt haft lite hemlängtan de senaste dagarna; längtar efter de små sakerna, men mest efter människor som har en stor plats i mitt hjärta (ni vet vilka ni är). Ibland kan jag bli arg på mig själv, tycka att jag är svag och ynklig för att jag längtar hem. Men, om jag rannsakar mig själv så är jag nog glad innerst inne, att jag har så mycket bra saker hemma som fattas mig, trots att jag har det fantastiskt där jag är.

"and over the dark waters we glide
my heart's growing weary and worn
i'm longing with speed to go by
your savior i'm longing home
longing for home longing for home
my heart is longing for home."
Ralph Stanley