2013-04-18

FOMO!

Jag är en FOMO!
??? tänker ni säkert nu...men det är sant. Och, nej det har inget med sexuell läggning att göra. Nej, FOMO är en amerikansk term som kort och gått står för Fear of missing out.  Jag erkänner, jag är rädd för att inte hinna med allt jag vill och drömmer om, rädd för att livet springer ifrån mig, livrädd för att vakna som gammal, bitter över de chanser i livet jag aldrig tog.

Denna rädsla gör mig till mästarinna i att komma på nya projekt, göra nya planer, utmana mig själv och i och med det även min omgivning. Dessvärre blir det alltför lätt för mycket av det goda. Tidsoptimisten i mig förstår inte att dygnet bara har 24 h, och i slutändan blir projekten oftast så många och så stora att de ter sig övermäktiga och jag hinner aldrig stanna upp och bara njuta av stunden.

Detta års projekt som jag bollar likt en cirkusartist jonglerar eldfacklor är totalrenovering av lägenhet, kompetensutvecklande högskolestudier i Kalmar (vilket inneburit 4 månaders veckopendling), upptaktsträning inför höstens maratonförsök och så ett försommarbröllop. Låter faktiskt en smula övermäktigt när jag läser det i skrift, men det lät ju inte så farligt när vi bestämde de.

Jag och Jonathan hade ett ordentligt snack om detta faktum i helgen, att vi (läs:jag) måste se över våra prioriteringar, för projekten blir bara fler och större för varje år som går. Någonstans går en gräns som vi är snubblande nära, där vi tappar bort oss själva och det som är viktigt, på riktigt!

Så, nyårslöftet, till nästa år när årets projekt har avlöpt väl, är ett projektfritt år. Spontanitetens år, då jag förhoppningsvis skall byta min FOMO-titel till en JOMO (Joy of missing out), då jag skall lära mig njuta av stunden, lära mig att less is more och sluta vara så rädd för att gå miste om något.

Rapporter om hur jag lyckas kommer,  jag lovar, men för min del känns det som en större utmaning än att ro i hamn årets projekt, trot eller ej!