2011-06-29

Sommarlov...

"Mitt sommarlov, vad jätteskönt mitt sommarlov skall bli. Då är man ledig hela långa dan. Och alla människor vill ut på landet, och nästan ingen vill gå kvar i stan.
Mitt sommarlov, vad jätteskönt mitt sommarlov skall bli. Med bad och sol och jordgubbar och glass. Tänk när man springer barfota i gräset, och humlor surrar kring i solens gass.
Och jag skall önska mig många soliga dagar..."

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv... Och jag skall ha ett långt långt sommarlov i år :)

2011-06-26

IQ fiskmås

Föreställ er världens största trut (fiskmåsliknande varelse) som hittar en lutande markis, belägen strax ovanför en uteservering. "Där hade varit gött att sitta" tänker truten och flyger dit. Lutningen på markisen gör dock att den börjar glida nedåt, så den springer allt vad den har med sina små pinnar till ben (lite som om den sprang på ett löpband) men rasar ändå närmre och närmre kanten, för att till sist rasa av, eller kanske få lite fotfäste för en kort stund, innan den rasar ner. Och någon minut senare är samma trut tillbaka på samma plats och gör samma sak. Plötsligt blev det klart för mig vad uttrycket IQ fiskmås innebär (och att det är en sanning).

(En kort reflektion efter att ha tagit en lunch med Julia på stan, ett stenkast från Kopparmärra, där fåglarna susade farligt nära våra huvuden och så småningom gick till attack mot ett grannbord).

2011-06-19

Minnet är gott men kort...

För ganska exakt ett år sedan, befann jag mig i Motala, gråtandes under ett träd. Totalt utmattad efter den största utmaningen i mitt liv; att otränad cykla 300 km runt Vättern... Då lovade jag mig själv, dyrt och heligt, att aldrig utsätta mig för detta igen...

Men minnet är som man brukar säga "gott men kort".

En utlandsmission senare, ett missat Lidingölopp och ett genomfört Vasalopp - och så kom suget efter att få genomfört den där eftertraktade Svenska Klassikern.

Så jag började lura mig själv mentalt. Alla vet ju hur det är; att man lätt kommer ihåg det som var positivt, och glömmer det jobbiga... "Det var väl inte så jobbigt förra året, jag var ju otränad, sådär ont gjorde det väl ändå inte" o.s.v. Så, i ett svagt ögonblick (jo, jag har faktiskt sådana) bestämde jag mig för att ännu en gång cykla runt Vättern, för att få till min Klassiker.

Och resultatet; en halvkass tid, en lös sadel under flera mil med uppförsbackar och smärta - överallt i många mil. Att vara något bättre förberedd hjälpte uppenbarligen inte för att göra turen mindre smärtsam. Jag var så besviken och ledsen, över att jag inte fick min revansch, att jag inte lykades genomföra en Vätternrunda med solsken i blick, att jag inte kunde gå i mål och vara en av de där lysande glada personerna som de intervjuar. Istället hamnade jag, precis som förra året, under ett träd i Motala; en liten utmattad, sliten trasa, med tårarna rinnandes längs med kindbenen.

Så nu lovar jag, dyrt och heligt, att jag aldrig, oavsett vad som kommer hända, skall cykla runt den förbaskade sjön igen. Och skulle minnet vara kort även denna gång, så finns det nog människor i min närhet som kan uppfriska det...

2011-06-08

Lycka och att lyckas...

Ibland kan livet te sig orättvist. Man kämpar och sliter i motvinden, stångar sig blodig gång på gång, men snubblar ändå på mållinjen, eller lånt innan den. Förmodligen kommer det just då någon med "medvind i ryggen" också och bara susar förbi.

Vid sådana tillfällen händer det faktiskt, trots att jag innerst inne har svårt att erkänna det, att jag blir lite bitter och cynisk, att det känns som om livet är orättvist mot mig. Jag som alltid har kämpat stenhårt, men ändå oftast inte nått hela vägen fram, som nästan aldrig fått något gratis i livet. Medan somliga får allt serverat på silverfat; de vinner 100 000 på triss och skrapar x10 i botten, någon ringer dem med ett erbjudande om drömjobbet som de inte ens har bemödat sig med att söka. Livet är orättvist blinkar för mitt inre, som en neonskylt i någon asiatisk stad, uppsatt bara för att håna mig.

Men så slog det mig, att lyckan när man uppnår ett mål, när man kommer fram till den där ouppnåeliga punkten som man siktat mot så länge, och kämpat så hårt för att nå - den känslan kommer "medvindsseglarna" aldrig få. Idag finns det hundratals självhjälpsböcker i handeln om hur man skall bli lycklig. Men glömmer inte folk oftast det enklaste, att det är du och bara du som avgör om du blir lycklig eller ej. Det är inte antalet böcker om lycka du slukat som är avgörande, kanske tvärtom. "Lycka är att kunna gilla läget - och sig själv. Lycka finner man i själva strävan mot meningfulla mål..." Dessa visa ord kommer från Bengt Brülde, lyckoforskare, och tänker jag efter så är det nog så enkelt, men ändå så svårt.

Och just nu är jag lycklig! Det bubblar och spritter i hela mig och så fort jag kommer att tänka på min lyckokälla så lyser hela jag upp, både inombords och utombords. Jag har äntligen nått det mål jag strävat mot i snart tio år, jag har blivit antagen till Kustbevakningen, och min lycka finner inga gränser. Dessutom, vilket kanske är underbarast av allt, är att jag har otroligt många nära och kära att dela denna lycka med, de som vet hur hårt jag kämpat och just därför är extra lyckliga, för min skull. Lycka är att få glädjas åt sina egna och andras framgångar, och den kan inte köpas för pengar, men kanske för lite blod, svett och tårar...

Kärlek (och lycka...), Johanna