För mig handlar julen om KÄRLEK. Så enkelt är det... och av det har den här julen varit full.
För en gångs skull lyckades jag undvika all stress och hets som kommer med julen vad gäller gran, pynt, mat och klappar. Istället fokuserade jag på att träffa de jag älskar - fika lite, prata med människor och verkligen njuta av allt det som jag älskar så med julen.
Den riktiga julkänslan infann sig redan runt lucia då jag var på min kusin Linnéas fantastiskt fina luciafirande. Och dagen före dopparedagen, då jag och Jonathan drack glögg och besökte Julstaden på Liseberg, då var julstämningen på topp! Julafton var sådär lugn och mysig med alla ingredienser som behövs. Jag började dagen med en julgudstjänst, åt sedan tomtegröt och bytte julklapp med min älskling. Sedan var det stora släktjulen hemma hos Mormor & Morfar, men små barn och tomtar hör ju verkligen julen till. Och Kalle Anka klockan tre förstås... Jag lyckades också, kanske för första året i rad, med konststycket att bara äta precis lagom mycket julmat - och stod dessutom emot Mormors alla trugningar om ätbarheter resten av kvällen.
På juldagen var det ännu en julbordsmiddag, den här gången med Jonathans familj. Vi spelade ett julklappsspel med tärningar, mitt livs första, och jag fick en svart pirat-plastbadanka, kanske inte det mest användbara med tanke på att Mamma råkat slänga bort vår propp till badkaret hemma. Men den var väldigt charmig i alla fall...
God Jul, Johanna
2007-12-25
2007-12-02
Skadad för livet?
"Plötsligt händer det..." - Men alla vinner tyvärr inte på Triss.
Under en läcktätningsövning i Marinen fick jag ett släggslag över vänster hand som träffade mycket olyckligt och krossade ringfingrets övre led. Åkerman såg inte att min hand var mellan kilen och släggan då han slog till med all sin styrka. Smärtan blixtrade till, men avtog sedan pga. det kalla vattnet och adrenalinet som övningen gav. Då vi hade återställt och skulle byta uppgifter upptäckte jag att mitt finger var både snett, vitt och rejält svullet.
Löjtnanten och jag begav oss till Blekingesjukhuset där vi efter oändligt många timmars väntan fick röntgat fingret. Läkarens bedömning var att det måste opereras. Morgonen efter infann jag mig på akutens OBS-avd. där jag fick chansen att i egen hög person uppleva de vansinnigt fula sjukhuskläderna. Därefter rullades jag upp i min sjukhussäng till narkosen, där de gav mig dropp, smärtstillande och så småningom sövde mig. Några timmar senare vaknade jag på uppvaket och fick åka sjukhussäng tillbaka till mitt rum på OBS, den här gången med gipsskena och ännu mer smärta i vänsterhanden.
Sjukhusmiljöer tycker jag är otrevliga; sterila och framförallt ensamma. Löjtnanten kom dock och sällskapade mig en stund och jag fick lov att ringa hem till föräldrar, syster och pojkvän. Det var både skönt och hemskt, jag blev otroligt gråtmild och kände mig fruktansvärt utsatt och ensam då jag hörde de välbekanta oroliga rösterna i fjärran.
Läkaren, som dröjde till kvällen innan han dök upp, bedömde att jag skulle stanna över natten. Dagen efter blev jag utskriven och fick åka tillbaka till regementet en kort stund, bara för att där, av Marinbasens läkare, bli sjukskriven de sista två veckorna av min GSU. Jag tog farväl av Kompanichef, Befäl och Pluton vilket kändes underligt. Första tiden hemma var både smärtsam och frustrerande. Jag klarade inte av någonting själv, var för stolt för att be om hjälp och hade dessutom sömnsvårigheter pga. smärtan. Men allting blir ju bättre med tiden, så även fingrar...
Två och en halv vecka efter operationen återvände jag till Karlskrona där de drog ut stiften som hade stabiliserat fingret. Sedan dess har jag mobiliseringstränat för fullt, men också insett att jag nog för all framtid får leva med ett defekt finger - allt för ett olyckligt slag...
/ Johanna
Under en läcktätningsövning i Marinen fick jag ett släggslag över vänster hand som träffade mycket olyckligt och krossade ringfingrets övre led. Åkerman såg inte att min hand var mellan kilen och släggan då han slog till med all sin styrka. Smärtan blixtrade till, men avtog sedan pga. det kalla vattnet och adrenalinet som övningen gav. Då vi hade återställt och skulle byta uppgifter upptäckte jag att mitt finger var både snett, vitt och rejält svullet.
Löjtnanten och jag begav oss till Blekingesjukhuset där vi efter oändligt många timmars väntan fick röntgat fingret. Läkarens bedömning var att det måste opereras. Morgonen efter infann jag mig på akutens OBS-avd. där jag fick chansen att i egen hög person uppleva de vansinnigt fula sjukhuskläderna. Därefter rullades jag upp i min sjukhussäng till narkosen, där de gav mig dropp, smärtstillande och så småningom sövde mig. Några timmar senare vaknade jag på uppvaket och fick åka sjukhussäng tillbaka till mitt rum på OBS, den här gången med gipsskena och ännu mer smärta i vänsterhanden.
Sjukhusmiljöer tycker jag är otrevliga; sterila och framförallt ensamma. Löjtnanten kom dock och sällskapade mig en stund och jag fick lov att ringa hem till föräldrar, syster och pojkvän. Det var både skönt och hemskt, jag blev otroligt gråtmild och kände mig fruktansvärt utsatt och ensam då jag hörde de välbekanta oroliga rösterna i fjärran.
Läkaren, som dröjde till kvällen innan han dök upp, bedömde att jag skulle stanna över natten. Dagen efter blev jag utskriven och fick åka tillbaka till regementet en kort stund, bara för att där, av Marinbasens läkare, bli sjukskriven de sista två veckorna av min GSU. Jag tog farväl av Kompanichef, Befäl och Pluton vilket kändes underligt. Första tiden hemma var både smärtsam och frustrerande. Jag klarade inte av någonting själv, var för stolt för att be om hjälp och hade dessutom sömnsvårigheter pga. smärtan. Men allting blir ju bättre med tiden, så även fingrar...
Två och en halv vecka efter operationen återvände jag till Karlskrona där de drog ut stiften som hade stabiliserat fingret. Sedan dess har jag mobiliseringstränat för fullt, men också insett att jag nog för all framtid får leva med ett defekt finger - allt för ett olyckligt slag...
/ Johanna
2007-11-24
En militär verklighet...
Grönklädda, stridslystna, men mest av allt osäkra... Åtminstone var jag det då jag första gången steg in på Kaserngården vid Karlskronas regemente.
Den första tiden var hemskt omtumlande. ALLT var nytt, alla var nya och den osäkerhet vi hade känt från början blev bara större och större. Efter någon vecka började rutinerna sitta, de baltiska Flaggkadetternas exercisdrillande började ge resultat och vi växte så smått i våra gröna kläder, något som man knappt vågade tro dag 1.
Jag måste medge att jag hade tur, jag hamnade med riktigt skönt folk, som medlem av 13. Sjömanskompaniets 2. Pluton. Vår PC Elliot blev snabbt en favorit, likväl som våra andra befäl på GU-bat. De första veckorna hade fokus på grundläggande soldatkunskap, skyddsvaktsutbildning och räddningstjänstgöring.
En "vanlig" dag under min GSU kunde ha ett schema liknande det som följer:
06.00 Utpurrning, sängbäddning (sträckt binge) och frukost
07.00 Morgonuppställning på Kaserngården, morgonvisitation
07.10 Morgonrengöring, städvisitation och BRAK
07.50 Uppställning vid Vapenkassunen
08.00 Buss ut till Rosenholms övningsområde
08.30 -11.30 Skyddsvaktsteori med Lt. Dalhammar
11.30 - 12.30 Lunch (direkt ur snuskburken)
12.30 - 15.30 Skytteövningar under Kapten Elliots befäl
15.50 Vapeninlåsning
16.00 - 17.00 Middag
17.00 - 19.30 Kvällstjänstgöring
Fullt upp kan man säga...
I mitt logement bor några av mina plutonsfavoriter; tuffaste bruden Åhström, skönaste Åmåls-killen Nilsson och den snarkande lantgrabben Lundquist...
Det som krävde mest av mig den första tiden var skyttet och vapenhanteringen. Jag har aldrig sett ett vapen tidigare och känner mig i själva verket ganska obekväm med en Ak-5 i högsta hugg. Jag märkte snart att jag var en smula skotträdd och dessutom rätt dålig på skytte. De första skjutomgångarna träffade jag långt ifrån målen, tappade all tro på mig själv och började fundera över om jag kan hända var ett hopplöst fall. Första framgången kom då vi hade vårt praktiska skyddsvaktsprov och skulle skjuta på rörliga mål. Jag lyckades klara båda delmomenten och gick som på rosa moln resten av veckan. Nu är det bara PEK-skjutningarna kvar...
Om jag summerar den gångna månaden känns det väldigt bra, jag är på helt rätt plats just nu och det är nog trots allt det viktigaste.
13-2-15
Wemminger
Den första tiden var hemskt omtumlande. ALLT var nytt, alla var nya och den osäkerhet vi hade känt från början blev bara större och större. Efter någon vecka började rutinerna sitta, de baltiska Flaggkadetternas exercisdrillande började ge resultat och vi växte så smått i våra gröna kläder, något som man knappt vågade tro dag 1.
Jag måste medge att jag hade tur, jag hamnade med riktigt skönt folk, som medlem av 13. Sjömanskompaniets 2. Pluton. Vår PC Elliot blev snabbt en favorit, likväl som våra andra befäl på GU-bat. De första veckorna hade fokus på grundläggande soldatkunskap, skyddsvaktsutbildning och räddningstjänstgöring.
En "vanlig" dag under min GSU kunde ha ett schema liknande det som följer:
06.00 Utpurrning, sängbäddning (sträckt binge) och frukost
07.00 Morgonuppställning på Kaserngården, morgonvisitation
07.10 Morgonrengöring, städvisitation och BRAK
07.50 Uppställning vid Vapenkassunen
08.00 Buss ut till Rosenholms övningsområde
08.30 -11.30 Skyddsvaktsteori med Lt. Dalhammar
11.30 - 12.30 Lunch (direkt ur snuskburken)
12.30 - 15.30 Skytteövningar under Kapten Elliots befäl
15.50 Vapeninlåsning
16.00 - 17.00 Middag
17.00 - 19.30 Kvällstjänstgöring
Fullt upp kan man säga...
I mitt logement bor några av mina plutonsfavoriter; tuffaste bruden Åhström, skönaste Åmåls-killen Nilsson och den snarkande lantgrabben Lundquist...
Det som krävde mest av mig den första tiden var skyttet och vapenhanteringen. Jag har aldrig sett ett vapen tidigare och känner mig i själva verket ganska obekväm med en Ak-5 i högsta hugg. Jag märkte snart att jag var en smula skotträdd och dessutom rätt dålig på skytte. De första skjutomgångarna träffade jag långt ifrån målen, tappade all tro på mig själv och började fundera över om jag kan hända var ett hopplöst fall. Första framgången kom då vi hade vårt praktiska skyddsvaktsprov och skulle skjuta på rörliga mål. Jag lyckades klara båda delmomenten och gick som på rosa moln resten av veckan. Nu är det bara PEK-skjutningarna kvar...
Om jag summerar den gångna månaden känns det väldigt bra, jag är på helt rätt plats just nu och det är nog trots allt det viktigaste.
13-2-15
Wemminger
2007-08-22
Semster i Frankrike
Vad behöver man mest av allt efter en sommars slit på Göta Kanal??
Semester såklart!
Efter en invit från Lisa om att "slagga på hennes soffa" i Nice, beslutade systrarna Wemminger att Franska Rivieran var målet för sommarens häftigaste resa...
Sagt och gjort; billigaste möjliga Ryan Air - biljett beställdes och ruskigt tidigt på morgonen måndagen den 13 augusti bar det av. Flyget tog oss till Marseille där vi så småningom hittade det hotell vi bokat. Ett riktigt mysigt ställe strax bakom hamnbassängen.
"La Plage" blev eftermiddagens mål där vi fick avnjuta sommarens första sol och bad - med tanke på den högklassiga svenska sommar som varit kändes det som ett mirakel att få bada i varmt(!) turkosblått vatten. Kvällen började sedan i vårt hotellrum med en flaska vin och pistaschnötter, där vi satt och blickade ut över de typiskt franska hustaken. Vi hade hört att Marseille är platsen i Frankrike som har bäst Bouillabaise, vilket vi naturligtvis fick prova på... Väldigt läcker var den vi fick in, med en halv hummer på toppen - det var vi inte beredda på! Efter lite syskontjafs om vem som skulle få dubbelsängen (jag vann mot att jag tog en extra natt på liggunderlaget senare under semestern, något jag bittert ångrar i efterhand) somnade vi sött.
Då vi vaknade till liv morgonen efter gick vi till ett mysigt torg i närheten och köpte en lyxfrukost med både juice, kaffe och croaissant (är man i Frankrike så är man). Så småningom tog vi oss till tågstationen där vi efter att ha köat någon timma lyckades få tag i tågbiljetter till Nice. Några timmar senare anlände vi svettiga till det lilla torg där vi stämt möte med Lisa. Efter ett litet kramkalas blev vi visade till lägenheten, som kom att bli vårt hem under tiden i Nice. Vi traskade ned till strandpromenaden och provade på Nice strand en stund. Strandpromenaden var säkert en mil lång, och stranden består av halvstora vita stenar, något som vi vande oss vid under veckan. Vi tog ett glas med Lisa och hennes arbetskompisar på Thors och hamnade sedan på en mysig indisk restaurang i Gamla Stan. Därefter blev den en café creme på torget vid Katedralen innan vi kröp i säng...
Vi bestämde oss för att göra en utflykt dagen efter då vädret inte var fullkomligt strålande. Med buss for vi till Monaco där vi mötte en overkligt perfekt stad. Vi njöt av perfektionens skönhet där vi strosade omkring, köpte en glass, beundrade casinot och bestämde oss sedan för att åka tillbaka och ta eftermiddagen på stranden.
Dagarna i Nice flöt ihop. Oftast började vi med några timmar på stranden för att sedan äta på någon mysig restaurang, kanske titta i någon affär eller bara avnjuta en kaffe på något litet kafé. Så småningom blev listan på saker vi borde uppleva i Frankrike allt kortare - crépes, pain au chocolat och baguette var sedan länge avbockat. En halvdag vigde vi åt shopping då vi passade på att besöka Promod, La Fayette, Etám och andra butiker som inte finns hemmavid... Kravlösheten och möjligheten att göra precis vad som föll oss in var det som vi njöt mest av tror jag. En eftermiddag promenerade vi upp på ett närliggande berg med Lisa, där vi fann ett vattenfall och en magnifik utsikt över Nice.
Sista dagen gjorde vi återigen en utflykt, denna gång först till den lilla byn Ville Franche, som ligger granne med Nice österut. Fantastiskt mysigt ställe där vi strosade runt och njöt av livet. Sedan tog vi tåget till Antibes där jag fick lov att bara strosa runt i hamnen och beundra alla båtar. Det är galet vilken lyx och flärd som finns samlad längs kajerna; en del båtar är ju verkligen helt absurda. Vi avnjöt en riktig lyxkaffe på ett mysigt kafé. Så småningom kom vi på att vi borde åka hem till Nice och det var mer tur än skicklighet att vi hann med sista tåget hem. Vi åt en riktig lyxmiddag på italienska restaurange La Voglia där vi avnjöt helt fantastisk pasta och därefter världens, utan tvekan största brylépudding. Efter halva var vi illamåendes, men vi tryckte trots allt i oss resten också. Vi avslutade kvällen med besök på både Waynes och Thors... En rolig detalj då vi gick hemåt genom stan på natten var att istället för korvgubbar stod där crépes-gubbar och sålde fyllemat.
Sista morgonen tog vi en fika med Lisa innan vi tog tåget tillbaka till Marseille och åkte ut till flygplatsen. Där hade vi bokat billigaste flygplatshotellet och vi märkte att man får vad man betalar för. Då vi öppnade dörren till vårt första rum möttes vi av en halvnaken äldre italienare i sängen. Så småningom tilldelades vi ett nytt rum och därefter blev det middag i hotellets restaurang där vi serverades dagens meny med iskallt rödvin, något vi inte trodde kunde ske i Frankrike.
Vi hade en fantastiskt härlig vecka tillsammans fylly med sol, bad, på tok för mycket god mat och riktig avslappning...
Semester såklart!
Efter en invit från Lisa om att "slagga på hennes soffa" i Nice, beslutade systrarna Wemminger att Franska Rivieran var målet för sommarens häftigaste resa...
Sagt och gjort; billigaste möjliga Ryan Air - biljett beställdes och ruskigt tidigt på morgonen måndagen den 13 augusti bar det av. Flyget tog oss till Marseille där vi så småningom hittade det hotell vi bokat. Ett riktigt mysigt ställe strax bakom hamnbassängen.
"La Plage" blev eftermiddagens mål där vi fick avnjuta sommarens första sol och bad - med tanke på den högklassiga svenska sommar som varit kändes det som ett mirakel att få bada i varmt(!) turkosblått vatten. Kvällen började sedan i vårt hotellrum med en flaska vin och pistaschnötter, där vi satt och blickade ut över de typiskt franska hustaken. Vi hade hört att Marseille är platsen i Frankrike som har bäst Bouillabaise, vilket vi naturligtvis fick prova på... Väldigt läcker var den vi fick in, med en halv hummer på toppen - det var vi inte beredda på! Efter lite syskontjafs om vem som skulle få dubbelsängen (jag vann mot att jag tog en extra natt på liggunderlaget senare under semestern, något jag bittert ångrar i efterhand) somnade vi sött.
Då vi vaknade till liv morgonen efter gick vi till ett mysigt torg i närheten och köpte en lyxfrukost med både juice, kaffe och croaissant (är man i Frankrike så är man). Så småningom tog vi oss till tågstationen där vi efter att ha köat någon timma lyckades få tag i tågbiljetter till Nice. Några timmar senare anlände vi svettiga till det lilla torg där vi stämt möte med Lisa. Efter ett litet kramkalas blev vi visade till lägenheten, som kom att bli vårt hem under tiden i Nice. Vi traskade ned till strandpromenaden och provade på Nice strand en stund. Strandpromenaden var säkert en mil lång, och stranden består av halvstora vita stenar, något som vi vande oss vid under veckan. Vi tog ett glas med Lisa och hennes arbetskompisar på Thors och hamnade sedan på en mysig indisk restaurang i Gamla Stan. Därefter blev den en café creme på torget vid Katedralen innan vi kröp i säng...
Vi bestämde oss för att göra en utflykt dagen efter då vädret inte var fullkomligt strålande. Med buss for vi till Monaco där vi mötte en overkligt perfekt stad. Vi njöt av perfektionens skönhet där vi strosade omkring, köpte en glass, beundrade casinot och bestämde oss sedan för att åka tillbaka och ta eftermiddagen på stranden.
Dagarna i Nice flöt ihop. Oftast började vi med några timmar på stranden för att sedan äta på någon mysig restaurang, kanske titta i någon affär eller bara avnjuta en kaffe på något litet kafé. Så småningom blev listan på saker vi borde uppleva i Frankrike allt kortare - crépes, pain au chocolat och baguette var sedan länge avbockat. En halvdag vigde vi åt shopping då vi passade på att besöka Promod, La Fayette, Etám och andra butiker som inte finns hemmavid... Kravlösheten och möjligheten att göra precis vad som föll oss in var det som vi njöt mest av tror jag. En eftermiddag promenerade vi upp på ett närliggande berg med Lisa, där vi fann ett vattenfall och en magnifik utsikt över Nice.
Sista dagen gjorde vi återigen en utflykt, denna gång först till den lilla byn Ville Franche, som ligger granne med Nice österut. Fantastiskt mysigt ställe där vi strosade runt och njöt av livet. Sedan tog vi tåget till Antibes där jag fick lov att bara strosa runt i hamnen och beundra alla båtar. Det är galet vilken lyx och flärd som finns samlad längs kajerna; en del båtar är ju verkligen helt absurda. Vi avnjöt en riktig lyxkaffe på ett mysigt kafé. Så småningom kom vi på att vi borde åka hem till Nice och det var mer tur än skicklighet att vi hann med sista tåget hem. Vi åt en riktig lyxmiddag på italienska restaurange La Voglia där vi avnjöt helt fantastisk pasta och därefter världens, utan tvekan största brylépudding. Efter halva var vi illamåendes, men vi tryckte trots allt i oss resten också. Vi avslutade kvällen med besök på både Waynes och Thors... En rolig detalj då vi gick hemåt genom stan på natten var att istället för korvgubbar stod där crépes-gubbar och sålde fyllemat.
Sista morgonen tog vi en fika med Lisa innan vi tog tåget tillbaka till Marseille och åkte ut till flygplatsen. Där hade vi bokat billigaste flygplatshotellet och vi märkte att man får vad man betalar för. Då vi öppnade dörren till vårt första rum möttes vi av en halvnaken äldre italienare i sängen. Så småningom tilldelades vi ett nytt rum och därefter blev det middag i hotellets restaurang där vi serverades dagens meny med iskallt rödvin, något vi inte trodde kunde ske i Frankrike.
Vi hade en fantastiskt härlig vecka tillsammans fylly med sol, bad, på tok för mycket god mat och riktig avslappning...
2007-07-15
Systerhelg
Systern min har fyllt år och därför fick hon all min uppmärksamhet denna helg. På lördagens afton begav vi oss till Trädgårn där vi avnjöt en konsert av det magiska slaget med Daniel Lemma och Sophie Zelmani...
Efter en lång sovmorgon njöt vi av sommarens (första) sol ute vid Elfsborgs fästning och kalasade sedan med fin middag ute på restaurang. Och än bättre är att sommarens resa är bokad - vecka 33 gör "Systrarna Wemminger" området kring Marseille osäkert!
Efter en lång sovmorgon njöt vi av sommarens (första) sol ute vid Elfsborgs fästning och kalasade sedan med fin middag ute på restaurang. Och än bättre är att sommarens resa är bokad - vecka 33 gör "Systrarna Wemminger" området kring Marseille osäkert!
2007-07-13
Matros på Göta Kanal
Mitt nya hem heter Wilhelm Tham och är en pärla till båt som vandrar längs Göta Kanal. Tillsammans med ett underbart gäng slussar jag båten mellan Göteborg och Stockholm omgiven av fantastiskt vacker natur...
Arbetsuppgifterna ombord är varierande och lyckas fylla de flesta vakna timmar man har ombord. Några exempel på vad jag som matros brukar pyssla med är: slussning, maskinunderhåll, städning, diskning, tilläggning, frånkastning och målning. Ångesten över ansvaret för maskinerna börjar lägga sig så smått - nu sover jag oftast lugnt på natten utan mardrömmar om explosioner och andra otrevligheter.
Fram till midsommar gick vi 4-dagars, vilket innebär att man endast ligger stilla varannan natt - intensivt var bara förnamnet. Dessutom råkade vi ut för diverse haverier, som broar, toaletter och kompressorer. Den senaste törnen jag gick var 6-dagars, vilket bjuder på ett helt annat tempo. En lugn känsla sprider sig ombord och under de flesta hamnstoppen hinner man ta sig en bensträckare...
Det bästa är dock att jag funnit kärleken ombord - en kille som heter Jonathan som arbetar som hyttvärd/jungman. Enda kruxet är att vi tillhör olika skift och alltså jobbar om varandra resten av sommaren - men våra gemensamma lediga dagar (var 13:e) blir desto underbarare...
Arbetsuppgifterna ombord är varierande och lyckas fylla de flesta vakna timmar man har ombord. Några exempel på vad jag som matros brukar pyssla med är: slussning, maskinunderhåll, städning, diskning, tilläggning, frånkastning och målning. Ångesten över ansvaret för maskinerna börjar lägga sig så smått - nu sover jag oftast lugnt på natten utan mardrömmar om explosioner och andra otrevligheter.
Fram till midsommar gick vi 4-dagars, vilket innebär att man endast ligger stilla varannan natt - intensivt var bara förnamnet. Dessutom råkade vi ut för diverse haverier, som broar, toaletter och kompressorer. Den senaste törnen jag gick var 6-dagars, vilket bjuder på ett helt annat tempo. En lugn känsla sprider sig ombord och under de flesta hamnstoppen hinner man ta sig en bensträckare...
Det bästa är dock att jag funnit kärleken ombord - en kille som heter Jonathan som arbetar som hyttvärd/jungman. Enda kruxet är att vi tillhör olika skift och alltså jobbar om varandra resten av sommaren - men våra gemensamma lediga dagar (var 13:e) blir desto underbarare...
2007-06-10
OSTINDIEFARAREN - ett kärt återseende
I strålande solsken seglade hon in under broarna till sin hemmahamn... Efter en resa som varat i drygt 20 månader återvände hon och segrade därmed över alla fördomsfulla som inte trott att projektet skulle gå att genomföra.
Tillsammans med hundratals andra stod jag iklädd min crew-tröja och tog jublande emot de lyckliga som seglat den sista etappet från London till Göteborg. På kvällen blev det galafest av sällan skådat slag. Det var en fantastisk känsla att i timmar mingla bland vänner och bekanta som man delat så mycket ombord med...
2007-06-08
Sista dagarna i Kalmar...
Så blev det dags att ta farväl av den stad som jag kommit att betrakta som mitt hem under det senaste halvåret - men det som gjorde mest ont i hjärtat var avskedet från de vänner jag funnit.
Tårarna rullade längs kinden då jag från bussen vinkade hejdå till Elin och Annelie - mina trogna bundsförvanter under det gångna halvåret.
Sista veckan i Kalmar var underbar. Vi tillbringade ett par dagar på brandfältet där vi övade rökdykning och brandsläckning. Rökdykning var långt mycket mer krävande än vad jag kunnat föreställa mig - men det känns som en fantastisk erfarenhet att ha med sig i bagaget. Vår studierektor Pär kom ut och bjöd oss på tårta och tackade för den gångna terminen.
Sista dagen gjorde vi en utflykt till grannön Öland där vi besökte djurparken och hälsade på både lejon och sengångare. Vi hann med några varv i berg- och dalbanan och en stund i vattenlandet också. Kvällen avslutades med en sista måltid med klasskompisarna och tårtkalas med grabbarna i korridoren.
Att lämna Kalmar med vetskapen om att jag inte kommer återvända är inte alls munter - men nya äventyr väntar hemma då jag skall göra kanalen osäker...
2007-05-29
Veckorna som gått har mest handlat om följande starka ord - förtydligade enligt min älskade svenska ordbok...
Tentamen [kunskapsprövning] vilket är
Tidsödande [som tar alltför lång tid] vilket ger
Ångest [stark känsla av oro eller fruktan] vilket skapar
Stress [psykiskt pressande jäkt]vilket leder till
Hjärnsläpp [tillfällig och plötslig förvirring]!!
Men jag ser ljuset i tunneln...
2007-05-23
Tag min hand och gå med mig...
Har funnit en så fantastisk text, som jag bara måste dela...
Tag min hand och gå med mig,
och vet att jag följer dig
dit det är – svårt att gå ensam.
Känn mina pulsslag,
känn mina känslor
jag är för dig – vad som än hotar.
Det du gör för mig är ovärderligt,
oskattbar – en gåva du ger mig.
Mer än någonsin håller jag av dig.
Mer än någonsin håller jag av dig.
Band som inte följer någon,
logik satt ur spel,
du är min vän – vad som än händer.
Oförgänglig kärlek,
starkare än ord,
jag är din vän – vän för alla tider,
Min högsta önskan var din tillit,
mitt uppdrag - att beskydda dig
Mer än någonsin håller jag av dig.
Mer än någonsin håller jag av dig.
Så tag min hand och gå med mig,
och vet att jag följer dig
dit det är – svårt att gå ensam.
Magnus Helmner
Tag min hand och gå med mig,
och vet att jag följer dig
dit det är – svårt att gå ensam.
Känn mina pulsslag,
känn mina känslor
jag är för dig – vad som än hotar.
Det du gör för mig är ovärderligt,
oskattbar – en gåva du ger mig.
Mer än någonsin håller jag av dig.
Mer än någonsin håller jag av dig.
Band som inte följer någon,
logik satt ur spel,
du är min vän – vad som än händer.
Oförgänglig kärlek,
starkare än ord,
jag är din vän – vän för alla tider,
Min högsta önskan var din tillit,
mitt uppdrag - att beskydda dig
Mer än någonsin håller jag av dig.
Mer än någonsin håller jag av dig.
Så tag min hand och gå med mig,
och vet att jag följer dig
dit det är – svårt att gå ensam.
Magnus Helmner
2007-05-14
En klass för sig!
Vårens happening gick av stapeln i tisdags - då Fb VII hade sin klassfest i en skogsdunge. Arrangörerna hade lagt ned stor möda på att mysa till det - långbordet var dukat under ett presenningstält, i grenarna hängde små ljuslyktor och från en plastbåt full med is levererades kylda drycker...
Välkomstdrinken bestod av en "gräsklippar-shot" till samtliga (smakade tack och lov bättre än vad det såg ut) och sedan var partyt i full gång. Vi trodde att vi kände varandra - men ack så fel vi hade. Innan kvällen var slut haglade kärleksförklaringar och alla kände sig nog lite slaka morgonen efter i skolan...
Annars har jag mest flippat burgare veckans alla kvällar :( I fredags fick jag några timmar på Kalmars akut med Annelie - då hon knäckte till foten rejält vilket orsakade en övre ledbandssträckning - kryckor nästa!
I lördags blev det födelsedagsfirande då älskade Elin tog ett kliv närmare 30 (nåväl 21, är inte så nära men ändå!) Vi firade henne med skön(?)sång och schlager på O'learys.
Nu sitter vi för fullt med näsorna nedtryckta i IMDG-koden (tre feta pärmar) och försöker lära oss hur vi skall lasta olika livsfarliga ämnen ombord - fruktansvärt på alla sätt! Idag fick vi ett efterlängtat avbrott på eftermiddagen då vi fick "leka överlevnad" genom livbåtssjösättning, nödsignalssändning och överlevnadsdräktsbad, härligt!
Kärlek, Johanna
Välkomstdrinken bestod av en "gräsklippar-shot" till samtliga (smakade tack och lov bättre än vad det såg ut) och sedan var partyt i full gång. Vi trodde att vi kände varandra - men ack så fel vi hade. Innan kvällen var slut haglade kärleksförklaringar och alla kände sig nog lite slaka morgonen efter i skolan...
Annars har jag mest flippat burgare veckans alla kvällar :( I fredags fick jag några timmar på Kalmars akut med Annelie - då hon knäckte till foten rejält vilket orsakade en övre ledbandssträckning - kryckor nästa!
I lördags blev det födelsedagsfirande då älskade Elin tog ett kliv närmare 30 (nåväl 21, är inte så nära men ändå!) Vi firade henne med skön(?)sång och schlager på O'learys.
Nu sitter vi för fullt med näsorna nedtryckta i IMDG-koden (tre feta pärmar) och försöker lära oss hur vi skall lasta olika livsfarliga ämnen ombord - fruktansvärt på alla sätt! Idag fick vi ett efterlängtat avbrott på eftermiddagen då vi fick "leka överlevnad" genom livbåtssjösättning, nödsignalssändning och överlevnadsdräktsbad, härligt!
Kärlek, Johanna
2007-05-07
Maj, sköna maj!
Vädret har varit härligt den senaste veckan och livet i Kalmar rullar på. Börjar få lite panikkänslor över att tiden här lider mot sitt slut... Jag har precis skapat mig ett liv här - och snart måste jag lämna det, vilket känns jobbigt.
Helgen var väldigt lugn och jag arbetade 17-21 alla kvällar. Råkade ut för en lite lustig sak häromdagen. En ung kille kom in och frågade efter "två böööjare", och jag förstod omöjligt vad han sade. Då han försökt tre gånger och jag fortfarande såg ut som ett frågetecken sade hans Mor skrattandes "Du är inte här ifrån va?" och jag fick villigt erkänna att så inte var fallet... (För er som inte förstod frågade killen efter hamburgare, på otroligt bred småländska.) Så kan det gå...
I fredags hade jag ARPA-uppkörning i simulatorn. Jag och min trogna kumpan Annelie körde säkert och metodiskt, vilket gjorde att vi klara uppkörningen galant. Då vår lärare Robert bad oss förklara vad relativ rörelse är gjorde vi en snygg förklaring där Annelie fick vara bilen som sa "tut tut" som körde mot mig då jag gick över övergångsstället. Robert skrattade gott åt oss, haha!
Saknar er alla!
Kärlek, Johanna
Helgen var väldigt lugn och jag arbetade 17-21 alla kvällar. Råkade ut för en lite lustig sak häromdagen. En ung kille kom in och frågade efter "två böööjare", och jag förstod omöjligt vad han sade. Då han försökt tre gånger och jag fortfarande såg ut som ett frågetecken sade hans Mor skrattandes "Du är inte här ifrån va?" och jag fick villigt erkänna att så inte var fallet... (För er som inte förstod frågade killen efter hamburgare, på otroligt bred småländska.) Så kan det gå...
I fredags hade jag ARPA-uppkörning i simulatorn. Jag och min trogna kumpan Annelie körde säkert och metodiskt, vilket gjorde att vi klara uppkörningen galant. Då vår lärare Robert bad oss förklara vad relativ rörelse är gjorde vi en snygg förklaring där Annelie fick vara bilen som sa "tut tut" som körde mot mig då jag gick över övergångsstället. Robert skrattade gott åt oss, haha!
Saknar er alla!
Kärlek, Johanna
2007-04-30
SysterYster
En fantastisk helg är över. Som jag har längtat efter att Systern skulle komma på besök från Stockholm. Sent på fredag kväll kom hon med bussen och vi fick några riktigt mysiga dagar tillsammans.
SAKNAR DIG!!
Vi var kulturella och besökte slottet där vi fick en lärorik rundvandring som inte gick av för hackor...
Vi var party och röjde halva lördagsnatten på Kåren...
Vi var sofistikerade och åt ostbricka...
Vi var mysiga med filmmys i hörnsoffan...
Vi var flärdfulla och shoppade loss i Kalmar centrum...
Vi var barnsliga och spelade spel med "gänget"...
Vi var duktiga och besökte skolan - där vi gjorde lite nytta...
Vi var utåtriktade genom lunch hos "greken"...
"En syster är inte någon som kommer och går - en syster är med dig inifrån och ut - från den dagen du blev född, till den dagen du dör..."
Lillstrumpa
2007-04-22
I händelsernas centrum...
Mycket har hänt den senaste veckan, bjuder på en kort resumé av höjdpunkterna:
ELLEN, min älskade vän och före detta sambo kom på besök över helgen. Tillsammans njöt vi av picknick vid slottet, en långpromenad runt Stensö, glass i solskenet, fotovisningskväll och en eftermiddag på Äventyrsbadet... Saknar dig redan vännen!
På lördagskvällen provade vi Karlskronas uteliv, då vi besökte våra klasskompisar där och rockade loss på utestället Nivå. Riktigt trevligt med lite miljöombyte, men tyvärr fick vi tre horribla timmars sömn i ett iskallt rum på en luftmadrass utan luft (proppen låg kvar i mitt rum i Kalmar). Behöver jag säga att jag var lite seg dagen efter...?! På vägen dit fick jag äran att smaka på hamburgare från Max. Det var den långsammaste Drive in-betjäningen jag någonsin skådat, men hamburgarna höll riktigt hög klass (bättre än jobbets, om jag skall vara ärlig)!
Helgen har annars gått i gospelns tecken, då vi sjungit med Högskolans gospelkör i många timmar. Ikväll medverkade vi i en studentgudstjänst, som var riktigt fin och stämningsfull. Vi sjöng sju stycken fantastiska låtar av blandad karaktär, allt från riviga toner till traditionella negro spirituals... Så nu lever jag på gospelenergi hela den kommande veckan i väntan på att SysterYster kommer på besök.
Kärlek, Johanna
ELLEN, min älskade vän och före detta sambo kom på besök över helgen. Tillsammans njöt vi av picknick vid slottet, en långpromenad runt Stensö, glass i solskenet, fotovisningskväll och en eftermiddag på Äventyrsbadet... Saknar dig redan vännen!
På lördagskvällen provade vi Karlskronas uteliv, då vi besökte våra klasskompisar där och rockade loss på utestället Nivå. Riktigt trevligt med lite miljöombyte, men tyvärr fick vi tre horribla timmars sömn i ett iskallt rum på en luftmadrass utan luft (proppen låg kvar i mitt rum i Kalmar). Behöver jag säga att jag var lite seg dagen efter...?! På vägen dit fick jag äran att smaka på hamburgare från Max. Det var den långsammaste Drive in-betjäningen jag någonsin skådat, men hamburgarna höll riktigt hög klass (bättre än jobbets, om jag skall vara ärlig)!
Helgen har annars gått i gospelns tecken, då vi sjungit med Högskolans gospelkör i många timmar. Ikväll medverkade vi i en studentgudstjänst, som var riktigt fin och stämningsfull. Vi sjöng sju stycken fantastiska låtar av blandad karaktär, allt från riviga toner till traditionella negro spirituals... Så nu lever jag på gospelenergi hela den kommande veckan i väntan på att SysterYster kommer på besök.
Kärlek, Johanna
2007-04-16
The streets of London...
Impulsiv som jag är, köpte jag för någon månad sedan en snorbillig biljett till London. Varför? Jo, för att hälsa på min älskade vän Charlotte som arbetar som aupair där under våren…
Min långa resa började i fredags då jag med hjälp av tåg, bil och mera tåg tog mig till Lund. Där tillbringade jag natten hemma hos min klasskompis Annelies underbara familj. De välkomnade mig med öppna armar och pysslade om mig riktigt ordentligt. Tack för er stora gästfrihet! Tidigt nästa morgon lämnade de av mig vid Lunds station där jag tog flygbussen till Sturup. Några timmar senare landade jag på Stansted. Min mobiltelefon, som operatören lovat skulle fungera, var stendöd, så jag bad en kort bön och satte mig på tåget in till Liverpool Street. Väl framme hörde jag "Johanna" skrikas högt över halva stationen och hamnade i Charlottes omfamning...
Efter lite lunch, samt en öl på äkta brittisk pub var det dags för det obligatoriska musikalbesöket. Vi hamnade på Cabaret, en ojämn föreställning, som lyfte i andra akten och inte lämnade mig oberörd - tvärtom! Därefter promenerade vi genom China Town till Covent Gardens där vi tog en kaffe med Charlottes pappa och njöt av det fantastiska folkmyllret. Tillbaka i Soho hamnade jag och Charlotte på en mysig restaurang där vi åt århundradets godaste pizza på en uteservering. Därefter tog vi tåget ut till Woking där jag somnade sött i Charlottes sköna extrasäng.
Morgonen efter åt vi en enorm frukost och begav oss sedan till British Airways London Eye, det stora pariserhjul som byggdes vid millennieskiftet. Vi bestämde oss för att ta en tur och någon timma senare fann vi oss själva överblickandes stora delar av London från hög höjd. Läckert! Tillsammans med Cissi, en annan svensk aupair, åkte vi ut till Camden Market - en sjudande marknad där i princip allt finns. Vi strosade runt och bara insöp den härliga atmosfären och hamnade så småningom vid strandkanten med varsin stor låda Kinamat. Efter en obligatorisk runda med fönstershopping på Oxford Street, tog vi en äkta ”Londonbuss” till Hyde Park där vi låg och pratade i eftermiddagssolen. På vägen hem ramlade vi in på Starbucks och kröp upp i de sköna fåtöljerna med varsin kopp.
Sista dagen var vi ute i Woking tillsammans med Charlottes söta familj. Familjens dotter Shivana, hade en vän på besök, så de underhöll sig själva rätt väl. Frukosten, bestående av hembakade scones, avnjöts i ett par timmar i familjens trädgård. Ett litet parkbesök och en badmintonturnering senare närmade sig matklockan middagsdags. Det bjöds på en storslagen familjemiddag, med en buffé lämplig för ett helt kompani. Så mycket god mat har jag inte ätit på länge! Fick också prova årets första engelska jordgubbar och lyxiga chokladpraliner?!
Sent på kvällen åkte jag tillbaka till flygplatsen där jag tillbringade natten (inga tillräckligt tidiga kommunikationer från Woking fanns). Efter en kopp kaffe slumrade jag till i caféets fåtölj, men väcktes då de skulle städa. Då försökte jag istället, som de flesta andra, få en blund i ögonen liggandes på det kalla golvet med ryggsäcken som huvudkudde – smått oskönt!
Vid femtiden var jag incheckad och igenom säkerhetskontrollerna. En sista kopp Starbuckskaffe och en smörgås senare sade jag adjö till London, för den här gången.
TACK Charlotte för att du tog emot mig med öppna armar och krama om hela din underbara familj från mig!
Min långa resa började i fredags då jag med hjälp av tåg, bil och mera tåg tog mig till Lund. Där tillbringade jag natten hemma hos min klasskompis Annelies underbara familj. De välkomnade mig med öppna armar och pysslade om mig riktigt ordentligt. Tack för er stora gästfrihet! Tidigt nästa morgon lämnade de av mig vid Lunds station där jag tog flygbussen till Sturup. Några timmar senare landade jag på Stansted. Min mobiltelefon, som operatören lovat skulle fungera, var stendöd, så jag bad en kort bön och satte mig på tåget in till Liverpool Street. Väl framme hörde jag "Johanna" skrikas högt över halva stationen och hamnade i Charlottes omfamning...
Efter lite lunch, samt en öl på äkta brittisk pub var det dags för det obligatoriska musikalbesöket. Vi hamnade på Cabaret, en ojämn föreställning, som lyfte i andra akten och inte lämnade mig oberörd - tvärtom! Därefter promenerade vi genom China Town till Covent Gardens där vi tog en kaffe med Charlottes pappa och njöt av det fantastiska folkmyllret. Tillbaka i Soho hamnade jag och Charlotte på en mysig restaurang där vi åt århundradets godaste pizza på en uteservering. Därefter tog vi tåget ut till Woking där jag somnade sött i Charlottes sköna extrasäng.
Morgonen efter åt vi en enorm frukost och begav oss sedan till British Airways London Eye, det stora pariserhjul som byggdes vid millennieskiftet. Vi bestämde oss för att ta en tur och någon timma senare fann vi oss själva överblickandes stora delar av London från hög höjd. Läckert! Tillsammans med Cissi, en annan svensk aupair, åkte vi ut till Camden Market - en sjudande marknad där i princip allt finns. Vi strosade runt och bara insöp den härliga atmosfären och hamnade så småningom vid strandkanten med varsin stor låda Kinamat. Efter en obligatorisk runda med fönstershopping på Oxford Street, tog vi en äkta ”Londonbuss” till Hyde Park där vi låg och pratade i eftermiddagssolen. På vägen hem ramlade vi in på Starbucks och kröp upp i de sköna fåtöljerna med varsin kopp.
Sista dagen var vi ute i Woking tillsammans med Charlottes söta familj. Familjens dotter Shivana, hade en vän på besök, så de underhöll sig själva rätt väl. Frukosten, bestående av hembakade scones, avnjöts i ett par timmar i familjens trädgård. Ett litet parkbesök och en badmintonturnering senare närmade sig matklockan middagsdags. Det bjöds på en storslagen familjemiddag, med en buffé lämplig för ett helt kompani. Så mycket god mat har jag inte ätit på länge! Fick också prova årets första engelska jordgubbar och lyxiga chokladpraliner?!
Sent på kvällen åkte jag tillbaka till flygplatsen där jag tillbringade natten (inga tillräckligt tidiga kommunikationer från Woking fanns). Efter en kopp kaffe slumrade jag till i caféets fåtölj, men väcktes då de skulle städa. Då försökte jag istället, som de flesta andra, få en blund i ögonen liggandes på det kalla golvet med ryggsäcken som huvudkudde – smått oskönt!
Vid femtiden var jag incheckad och igenom säkerhetskontrollerna. En sista kopp Starbuckskaffe och en smörgås senare sade jag adjö till London, för den här gången.
TACK Charlotte för att du tog emot mig med öppna armar och krama om hela din underbara familj från mig!
2007-04-13
Fredagen den trettonde
Det händer inte mig - inte nu! Detta var min första tanke i den panik som följde då jag imorse upptäckte att min plånbok var borta med vinden. På morgonen röjde jag runt som en virvelvind i mitt lilla rum, helt utan resultat. Efter att ha genomlidit två plågsamt långa lektioner i skolan skyndade jag hem och genomförde en noggrann husrannsakan. Det fanns inte en millimeter som missade mina falkögon. Varenda sko tömdes, klädhög genomsöktes och dammigt hörn undersöktes. Helt utan resultat!
Med polisen på ena tråden för att anmäla plånboken försvunnen fick jag plötsligt en ljus idé och kontaktade Äventyrsbadet där jag simmat kvällen innan. Och mycket riktigt - där låg min kära plånbok väntandes. Puh!
Lyckades även med konststycket att några timmar senare glömma min mobiltelefon i en bil i Hässleholm. Först efter ett antal svindyra telefonsamtal från telefonkiosker fick jag tillbaka den...
Turligt nog infaller fredagen den 13 inte varje månad – hur skulle det annars gå?
Med polisen på ena tråden för att anmäla plånboken försvunnen fick jag plötsligt en ljus idé och kontaktade Äventyrsbadet där jag simmat kvällen innan. Och mycket riktigt - där låg min kära plånbok väntandes. Puh!
Lyckades även med konststycket att några timmar senare glömma min mobiltelefon i en bil i Hässleholm. Först efter ett antal svindyra telefonsamtal från telefonkiosker fick jag tillbaka den...
Turligt nog infaller fredagen den 13 inte varje månad – hur skulle det annars gå?
2007-04-12
Så vit som snö...
Påsken kom som alltid som en glad överraskning och i år blev den lite extra fin och mysig. Vi fick nämligen till en riktigt härlig skidhelg uppe i vår blåa stuga i fjällen - hela familjen! Det låter för bra för att vara sant, och det var det nästan...
Otroligt nog lyckades jag efter skolan på onsdag eftermiddag ta mig upp till Mora, tågvägen (med fyra byten!) På vägen sammanstrålade jag med min älskade syster och på station stod Mor och Far som väntade oss. Framme i Sälen var vi först mitt i natten, men vad gjorde det?!
Sedan följde fyra finfina skiddagar. Det blev mest utförsåkning i de efter förhållandena förvånansvärt fina backarna. Jag och Malin susade ned för pisterna och fick stå vid liften i evigheter för att vänta in "gamlingarna"... Ett par rundor i ett glatt längdspår klämde vi också in, med en blåslagen Mamma(det var stört omöjligt att få stopp i backarna).
På långfredagen anslöt familjen Wennermark och påskhelgen firade vi tillsammans, som sig bör med ägg, sill och nubbe! Måndag morgon var det dags att påbörja hemresan, som för min del var av det drygare slaget. Det tog precis hela dagen (nästan femton timmar), men vad gjorde det då jag hade fått fyra hela dagars familjemys dessförinnan!
Kärlek, Johanna
Otroligt nog lyckades jag efter skolan på onsdag eftermiddag ta mig upp till Mora, tågvägen (med fyra byten!) På vägen sammanstrålade jag med min älskade syster och på station stod Mor och Far som väntade oss. Framme i Sälen var vi först mitt i natten, men vad gjorde det?!
Sedan följde fyra finfina skiddagar. Det blev mest utförsåkning i de efter förhållandena förvånansvärt fina backarna. Jag och Malin susade ned för pisterna och fick stå vid liften i evigheter för att vänta in "gamlingarna"... Ett par rundor i ett glatt längdspår klämde vi också in, med en blåslagen Mamma(det var stört omöjligt att få stopp i backarna).
På långfredagen anslöt familjen Wennermark och påskhelgen firade vi tillsammans, som sig bör med ägg, sill och nubbe! Måndag morgon var det dags att påbörja hemresan, som för min del var av det drygare slaget. Det tog precis hela dagen (nästan femton timmar), men vad gjorde det då jag hade fått fyra hela dagars familjemys dessförinnan!
Kärlek, Johanna
2007-04-02
Aprilskämt?!
Solen skiner på en klarblå himmel och man börjar faktiskt bli riktigt bortskämd vad gäller vackert väder vid det här laget!
Helgen har varit händelserik och schemat har varit fullsmockat. Delar som vanligt höjdpunkterna. Fredagskvällen blev riktigt somrig; vi började med grillning ute i skogen -vilket jag missförstod totalt vilket resulterade i att jag hamnade med klänning och högklackat vid lägerelden... Johan, allas vår mästerkock, hade gjort riktigt smaskiga grillspett. Därefter åkte vi taxi (pga. mitt hopplöst blödande skoskav) till Kalmarsalen där vi avnjöt Björn Kjellmans fantastiska skådespel i föreställningen "Jag är min egen fru". Vi vart tagna av hans gestaltande och kände oss riktigt kulturella. Därefter rundade vi av kvällen hemma hos Viktor, halvsovandes med Borat och pannkakor med glass och hallonsylt.
Ingen blåste mig rejält på första april, men däremot genomförde några tappra (läs: jag Annelie och Viktor) den deal som vi för någon månad sedan gjorde om att bada första april. Vi promenerade ut till en brygga vid Hopptornet där vi efter viss tvekan skuttade i det milt tempererade vattnet (6-gradigt). Kan kanske inte skryta med att vi låg i länge och plaskade - men det räknas garanterat som årets första bad. Annelie blev så tagen av vårbadandet att hon föreslog att vi borde göra tradition av detta. Vi får väl se hur det blir med det...
På onsdag tar jag tåget upp till Mora för att fira påsk med familjen i vår stuga i fjällen... LÄNGTAR!
Kärlek, Johanna
Helgen har varit händelserik och schemat har varit fullsmockat. Delar som vanligt höjdpunkterna. Fredagskvällen blev riktigt somrig; vi började med grillning ute i skogen -vilket jag missförstod totalt vilket resulterade i att jag hamnade med klänning och högklackat vid lägerelden... Johan, allas vår mästerkock, hade gjort riktigt smaskiga grillspett. Därefter åkte vi taxi (pga. mitt hopplöst blödande skoskav) till Kalmarsalen där vi avnjöt Björn Kjellmans fantastiska skådespel i föreställningen "Jag är min egen fru". Vi vart tagna av hans gestaltande och kände oss riktigt kulturella. Därefter rundade vi av kvällen hemma hos Viktor, halvsovandes med Borat och pannkakor med glass och hallonsylt.
Ingen blåste mig rejält på första april, men däremot genomförde några tappra (läs: jag Annelie och Viktor) den deal som vi för någon månad sedan gjorde om att bada första april. Vi promenerade ut till en brygga vid Hopptornet där vi efter viss tvekan skuttade i det milt tempererade vattnet (6-gradigt). Kan kanske inte skryta med att vi låg i länge och plaskade - men det räknas garanterat som årets första bad. Annelie blev så tagen av vårbadandet att hon föreslog att vi borde göra tradition av detta. Vi får väl se hur det blir med det...
På onsdag tar jag tåget upp till Mora för att fira påsk med familjen i vår stuga i fjällen... LÄNGTAR!
Kärlek, Johanna
2007-03-27
Picknick i parken...
Våren har kommit till Kalmar! I två dagar har vi haft riktigt härligt väder (dock inga 150-åriga värmerekord som det ni hade hemma i Göteborg, men fullt tillräckligt för mig). Kjolen har åkt på och solglasögon har kommit fram ur byrålådan.
Idag hade vi en helt ledig dag mitt i veckan - vilket ju nästan låter för bra för att vara sant! Vi passade på att njuta ordentligt av det fina vädret med en picknick i Slottsparken.
Det är en alldeles speciell känsla att få njuta av årets första picknick. Vi bredde ut några filtar och dukade upp våra små burkar med sallader, kakor och frukt. Jag hittade ett gammalt bokia och två frisbees i korridorens städskrubb och Elins stereo spelade Gyllene tiders klassiker för alla som ville höra…
Vi fick sällskap av parkens fasta invånare, Ankorna och Skrattmåsarna som avundsjukt blängde på våra färska jordgubbar… Och jag frågar mig, kan det bli mer vår?
/ Johanna
Idag hade vi en helt ledig dag mitt i veckan - vilket ju nästan låter för bra för att vara sant! Vi passade på att njuta ordentligt av det fina vädret med en picknick i Slottsparken.
Det är en alldeles speciell känsla att få njuta av årets första picknick. Vi bredde ut några filtar och dukade upp våra små burkar med sallader, kakor och frukt. Jag hittade ett gammalt bokia och två frisbees i korridorens städskrubb och Elins stereo spelade Gyllene tiders klassiker för alla som ville höra…
Vi fick sällskap av parkens fasta invånare, Ankorna och Skrattmåsarna som avundsjukt blängde på våra färska jordgubbar… Och jag frågar mig, kan det bli mer vår?
/ Johanna
2007-03-25
Underbara älskade!
LINDA, MIN LINDA!
Min kära barndomsvän Linda var på besök hos mig i Kalmar nu i helgen...
Kalmar visade upp sig från sin bästa sida, åtminstone på lördagen då solens strålar värmde oss riktigt ordentligt. Annars var det iskall snålblåst som gällde, men det är ju vi Kalmarbor (jodå, jag räknar mig som sådan) vana vid.
Vi samtalade timme efter timme om allt mellan himmel och jord. Är så skönt att få byta tankar med någon som har känt en hela livet och som vet all ens historia...
Vi hann med många fikastunder med närapå osunda mängder the och kaffe... Dessutom hann vi med lite shopping och jag förnyade garderoben med en fräsch sommarklänning i rutig ton. Väldigt onödig, men alldeles underbar.
Turligt nog upptäckte vi i tid att det var sommartid så Linda hann med tåget utan problem. Dessförinnan hann vi också fira dagen såsom sig bör, med våffla såklart!
Nu väntar ännu en vecka av skola och lite jobb...
Kärlek, Johanna
Min kära barndomsvän Linda var på besök hos mig i Kalmar nu i helgen...
Kalmar visade upp sig från sin bästa sida, åtminstone på lördagen då solens strålar värmde oss riktigt ordentligt. Annars var det iskall snålblåst som gällde, men det är ju vi Kalmarbor (jodå, jag räknar mig som sådan) vana vid.
Vi samtalade timme efter timme om allt mellan himmel och jord. Är så skönt att få byta tankar med någon som har känt en hela livet och som vet all ens historia...
Vi hann med många fikastunder med närapå osunda mängder the och kaffe... Dessutom hann vi med lite shopping och jag förnyade garderoben med en fräsch sommarklänning i rutig ton. Väldigt onödig, men alldeles underbar.
Turligt nog upptäckte vi i tid att det var sommartid så Linda hann med tåget utan problem. Dessförinnan hann vi också fira dagen såsom sig bör, med våffla såklart!
Nu väntar ännu en vecka av skola och lite jobb...
Kärlek, Johanna
2007-03-16
ÄNTLIGEN!
Trodde aldrig att det skulle hända, men det är faktiskt sant:
Tentaveckan är över!
Den enda veckan med riktigt vackert väder är nu till ända, och likaså är våra tentor. Vilken perfekt tajming!
Med start mitt i vecka 10 började vi skriva tentor som små blå...
Jag hann med sex stycken och då hade jag tur som fått tillgodoräkna mig den maskinkurs som de andra läste... Helt galet! Trots att tentorna inte var överdrivet stora satt vi från arla morgon till midnatt varendaste dag och försökte banka in mer information i den redan överbelamrade hjärnan! Nåväl, det kändes trots allt bra vid de flesta av tentorna och man insåg att man klarar av mer än vad man tror. Jag och Elin firade med att njuta av lite solsken och varsin mjukglass på kajen utanför skolan.
Ikväll blir det tentaslask på sjösjukan med irländsk musik!
Och nästa gång skall vi börja pluggande i tid...
(vilket man visst alltid säger men aldrig gör!)
/ Johanna
Tentaveckan är över!
Den enda veckan med riktigt vackert väder är nu till ända, och likaså är våra tentor. Vilken perfekt tajming!
Med start mitt i vecka 10 började vi skriva tentor som små blå...
Jag hann med sex stycken och då hade jag tur som fått tillgodoräkna mig den maskinkurs som de andra läste... Helt galet! Trots att tentorna inte var överdrivet stora satt vi från arla morgon till midnatt varendaste dag och försökte banka in mer information i den redan överbelamrade hjärnan! Nåväl, det kändes trots allt bra vid de flesta av tentorna och man insåg att man klarar av mer än vad man tror. Jag och Elin firade med att njuta av lite solsken och varsin mjukglass på kajen utanför skolan.
Ikväll blir det tentaslask på sjösjukan med irländsk musik!
Och nästa gång skall vi börja pluggande i tid...
(vilket man visst alltid säger men aldrig gör!)
/ Johanna
2007-03-10
Bullbak och Schlageryra!
Efter att ha skrivit en tuff tenta i Terrester Navigation ansåg jag Elin och Annelie oss välförtjänta av lite studiepaus. Och vad är väl bättre då än att göra ett stort bullbak...
Vi höll till i köket i min korridor och bakade nästan hundra stycken jättegoda, väldigt kreativa bullar. De var färdiga lagom till Melodifestivalen som vi med glädje upplevde med alla våra sinnen från TV-soffan. Hur det kunde bli så att The Ark vann förstod inte någon av oss, men vi tröstade oss med bullar och hade en helmysig kväll!
Kärlek, Johanna
Vi höll till i köket i min korridor och bakade nästan hundra stycken jättegoda, väldigt kreativa bullar. De var färdiga lagom till Melodifestivalen som vi med glädje upplevde med alla våra sinnen från TV-soffan. Hur det kunde bli så att The Ark vann förstod inte någon av oss, men vi tröstade oss med bullar och hade en helmysig kväll!
Kärlek, Johanna
2007-03-02
Göta Kanal - here I come!
Vem var det som studsade hela Linnégatan fram i glädjeyra idag??
Rätt svar: Johanna!
Lyckades med det omöjlig att få just det jobb jag helst av allt ville ha till sommaren. Och bättre än så, jag fick det direkt på intervjun!
Trots att jag var nervös, inte gav alla bra svar och förvånansvärt nog inte kom på några dåliga sidor hos mig själv (det låter ju för dumt för att vara sant...)
Så till sommaren kommer Matros Johanna göra Kanalen osäker!
Fair Winds
Johanna
Rätt svar: Johanna!
Lyckades med det omöjlig att få just det jobb jag helst av allt ville ha till sommaren. Och bättre än så, jag fick det direkt på intervjun!
Trots att jag var nervös, inte gav alla bra svar och förvånansvärt nog inte kom på några dåliga sidor hos mig själv (det låter ju för dumt för att vara sant...)
Så till sommaren kommer Matros Johanna göra Kanalen osäker!
Fair Winds
Johanna
2007-01-21
Gospel och umgänge
Första helgen i Kalmar blev oförglömlig!
På fredag kväll träffades vi ett gäng från klassen, tog en öl, bowlade och dansade loss lite på Kåren. Det var riktigt roligt att få snacka lite med folk utanför klassrummets väggar... Det är en härlig, salig blandning av människor. Jag råkar dock vara ensam Göteborgare bland många 08:or - som någon lite käckt uttryckte det: "Finn ett fel..."
Resten av helgen har jag sjungit gospel. Det har varit en körhelg i Kalmar, där Magnus och Anki Spångberg kom på besök för att inspirera. Vi övade hela lördagen och halva söndagen för att sedan sjunga vid en gudstjänst i Förlösa kyrka några mil utanför Kalmar. Vi var en mäktig kör på 150 personer som fick hela kyrkan att gunga...
/ Johanna
På fredag kväll träffades vi ett gäng från klassen, tog en öl, bowlade och dansade loss lite på Kåren. Det var riktigt roligt att få snacka lite med folk utanför klassrummets väggar... Det är en härlig, salig blandning av människor. Jag råkar dock vara ensam Göteborgare bland många 08:or - som någon lite käckt uttryckte det: "Finn ett fel..."
Resten av helgen har jag sjungit gospel. Det har varit en körhelg i Kalmar, där Magnus och Anki Spångberg kom på besök för att inspirera. Vi övade hela lördagen och halva söndagen för att sedan sjunga vid en gudstjänst i Förlösa kyrka några mil utanför Kalmar. Vi var en mäktig kör på 150 personer som fick hela kyrkan att gunga...
/ Johanna
2007-01-18
Kalmar - mitt nya hem!
Den senaste veckan har varit proppfull av nya intryck. Förra helgen packade jag, Mamma och Pappa bilen proppfull med allt jag tyckte mig behöva för ett halvår på Ostkusten. Vi blev tvungna att sätta Packline på taket för att få med allting (men skall alla favoritskor och muggar med så tar det ju lite plats)...
Stormvindar mötte oss i Kalmar, men vi packade upp och ordnade allt praktiskt. Vi hann också med en mysig hotellfrukost, samt en stor matbunkring på ICA. Så nu lär det inte gå någon nöd på mig...
Jag bor i ett mysigt rum, centralt i Kalmar med knappt tio minuters promenad till precis allting! Helt perfekt. Hittills har grabbarna i korridoren skött sig riktigt bra vad gäller disk och städ och än så länge har jag fått ha min mat i fred. Så jag är helnöjd med boendesituationen!
Har också hunnit med en första skolvecka. har köpt studielitteratur för fler hundralappar än vad fingrar och tår räcker till att räkna, så något skall man väl lära sig... Dagarna är långa och mörkret härskar än så länge både då jag går till och från skolan! Men vi går ju mot ljusare tider... Känslan än så länge är försiktigt positiv!
Kärlek, Johanna
Stormvindar mötte oss i Kalmar, men vi packade upp och ordnade allt praktiskt. Vi hann också med en mysig hotellfrukost, samt en stor matbunkring på ICA. Så nu lär det inte gå någon nöd på mig...
Jag bor i ett mysigt rum, centralt i Kalmar med knappt tio minuters promenad till precis allting! Helt perfekt. Hittills har grabbarna i korridoren skött sig riktigt bra vad gäller disk och städ och än så länge har jag fått ha min mat i fred. Så jag är helnöjd med boendesituationen!
Har också hunnit med en första skolvecka. har köpt studielitteratur för fler hundralappar än vad fingrar och tår räcker till att räkna, så något skall man väl lära sig... Dagarna är långa och mörkret härskar än så länge både då jag går till och från skolan! Men vi går ju mot ljusare tider... Känslan än så länge är försiktigt positiv!
Kärlek, Johanna
2007-01-10
En i mängden...
Så sitter man här... Och blir en i mängden av alla bloggare.
Men det handlar ju mest om att få skriva av sig, för min del.
Dessutom kan ju folk i min närhet, som inte är så nära geografiskt just nu, se hur det är med mig! Och det är betydelsefullt för mig...
Kärlek, Johanna
Men det handlar ju mest om att få skriva av sig, för min del.
Dessutom kan ju folk i min närhet, som inte är så nära geografiskt just nu, se hur det är med mig! Och det är betydelsefullt för mig...
Kärlek, Johanna
Subscribe to:
Posts (Atom)