2011-11-28

Stormen Berit...

Känner att jag måste skriva några rader om det mest spännande som hänt i november-Sverige; stormen Berit. Namndiskussionen lämnar jag till ett senare inlägg, men kom igen BERIT?! Fanns det verkligen inget ocoolare namn? Nåväl, lämnat. Precis som jag lämnade staden i mitt hjärta, där spårvagnarna skramlar fram och såväl biblioteket som caféer har öppet även på en söndag (otroligt, men sant, kära småstadsbor!), för avfärd mot min nya hemstad på Ostkusten igår kväll.

Jag hade två alternativ; och alla som känner mig, eller träffat på mig i någon valsitutation någonsin, vet att det är minst ett för mycket. Antingen tåg; eller bil. Vilket var bäst när vinden blåser uppemot 40 m/s i byarna, en klass 3 varning är utfärdad av SMHI och man avråds från att sticka näsan utanför dörren, om inte synnerliga skäl föreligger? Hur smart verkar det då att försöka åka genom Småländska skogarna, tvärs över Sverige från ena kusten till den andra?

Jag valde tåg; av tre enkla anledningar; 1. jag tycker mycket bättre om att åka tåg, 2. jag behövde läsa, 3. jag är livrädd för att sitta i en liten bil mitt i skogen när träd blåser omkull till höger och vänster. När jag lämnade Göteborg fanns inga tecken på att just mitt tåg skulle få problem (trots att i princip alla andra tåg var inställda, vadå naiv?). Jag råkade hamna brevid en bekant från Karlskrona och när vi kommit till Värnamo säger hon; "åh så skönt, det här verkar ju gå vägen, bara 5 minuter sena". Vi kom aldrig ifrån Värnamo med vårt tåg.

Efter lång väntan fick vi däremot hoppa på en buss som kryssade sig mellan nedfallna trän i mörker, blåst och regn. När vi bara hade någon mil kvar blev vi stoppade av Polisen och ståendes någon halvtimme, medan en elledning som blåst ned över vägen bärgades. Några timmar försenad, kom jag äntligen hem. Dessförinnan hade jag en mycket spännande promenad upp för kullen, där det kändes som om varje steg kunde vara det sista... Vinden ven otäckt, trädgrenarna knakade och marken var täckt av rejäla avbrutna grenar, delar av vägskyltar, staket och annat som blåst sönder under kvällstimmarna, vilket man fick forcera med väska och motvind.

Och de som tog bilen; de var framme 21:30. Kanske inte rätt val; men åtminstone lite spänning i vardagen.