2011-12-07

Min årskurva...



Har suttit hela kvällen, störtförkyld och känt mig allmänt lågmäld och nedslagen. Sista månaden har det bara gått utför med mitt välbefinnande, min träning, min ambition, dvs. nästan allt det som utgör min livsglädje... Det gågna året flimrar förbi framför mina ögon; likt frusna iskristaller i mitt livs kalejdoskop.

När jag ser tillbaka på vart jag var för bara ett år sedan, inser jag att det har varit ett händelserikt, turbulent år. 2011. Vid den här tiden förra året var jag precis hemkommen från min utlandsmission i Adenviken; efter en spänd väntan var jag äntligen hemma; naturligtvis en topp i diagrammet. Inte anade jag då att det skulle komma att bli ett sådant omtumlande år?!

Tiden fram till jul var sådär förväntansfull som den skall vara och julen var mysig, om än alldeles för mycket firad. Fick en rejäl dipp i mellandagarna, en julöverdos, men den planade ut efter nyår, under mina lediga veckor i januari... Nästa dipp kom redan i slutet av månaden då jag återvände till Amf1. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men inte var det att bli behandlad som värnpliktig ännu en gång! Nästa topp kom dock redan i mars då jag gjorde ett makalöst bra vasalopp, som start på min svenska klassiker. Fortsatt under våren fasade jag inför varje dag på jobbet, men med lite mer verksamhet till sjöss tog sig våren ändå...

Och så i juni, fick jag mitt positiva antagninsbesked till Kustbevakningen. Vilken lycka! En mindre bra genomförd vätternrunda senare sade jag upp mig, lämnade in allt militärt och firade en hejdundrades midsommar... Juni började bra, med semester i Stockholm och Karlskrona tillsammans med Jonathan och våra föräldrar. I samma veva hamnade Farmor på sjukhus och i takt med att vi flyttade ut ur lägenheten blev hon allt sämre. I början av augusti avled hon. Jag och Jonathan unnade oss, trots detta, en veckas solsemester i fantastiskt vackra Italien, innan skolstarten!! Ännu en toppnotering!

Sedan for Jonathan, plötsligt till Afrika. Blev en rejäl dipp, parallellt med tuffa studier och Farmors begravning. Strax därefter sprang jag Lidingöloppet och fick min klassikertitel; men drog på mig seglivade skador som stört träningen under hösten. En fantastiskt givande praktik fylld med olja och sedan; lagar och paragrafer och förkylningar om varandra... Och en inflammation och utdragen visdomstand såhär strax före jul.

Snälla, snälla, tryck på nödstoppet till berg- och dalbanan. Låt mig få åka något lugnare; ett pariserhjul kanske, så jag kan få tid att pusta ut, tid att få överblick över mig och mitt liv igen. För just nu är jag så trött, jag orkar inte med denna turbulens mer... Jag tror inte på nyårslöften, men visst får man göra en nyårsönskning? En önskning om ett lite lugnare år, ett år med balans; för såväl kropp och själ.