2010-06-12

Sisters in the city

Så äntligen... Syrran har kommit hem från Storstan för att tillbringa sommaren på Bästkusten.

Det är något särskilt med syskon; du blir liksom inte av med dem - men ingenting förändras heller trots att man ses allt för sällan. Det är någon slaga ambivalent Hatkärlek man har till varandra; det finns få man älskar så starkt, men samtidigt är det få som man kan reta sig så på. Och det finns ingen som kan komplettera ens meningar och tankegångar, så väl som ett syskon. Vad vore livet utan dem?

Idag mötte jag upp henne med "Den svarta racern" då hon kom med två enorma väskor till Centralstationen. Därefter tog vi en lyxig lördagslunch på La Sombrita, med en riktigt god kötträtt och chessecake och cappucino på maten. Och allt kändes så rätt.

Oftast inser man nog inte hur mycket man saknar någon - förrän man återser den och inser vad man går mist om till vardags...