2009-07-03

Det blir aldrig som man tänkt sig...

När skall man lära sig att inte planera allt minutiöst och bli besviken då planerna går i stöpet?? Som det kontrollfreak jag är (helt klart arv, inte miljö) skapar jag en ideal bild av min framtid och när någonting inte blir som det var tänkt rämnar lätt hela min värld. Patetiskt? Absolut, men sådan är jag...

Så, när det var dags för min och Jonathans 2-årsdag räknade jag ut att han skulle vara i Stockholm med M/S Juno och ha en ledig kväll. Perfekt tajming, eftersom vi aldrig ses då det skall firas och jag råkade vara långledig. Så jag bokade hyfsat billiga tågbiljetter och satte mig i gryningen på tåget för att möta min Käreste i vår huvudstad.

Men, lagen om alltings jävlighet gjorde naturligtvis så att Juno fick maskinhaveri - rejält sådant till på köpet! Hon tvingades söka nödhamn i sådär 12 h för att få upp maskinkunnig personal från Ö-varvet och få problemet fixat. Så jag väntade och väntade och väntade... Att strosa omkring ensam på Djurgården med en bag på axeln i två timmar känns helt ok, fem timmar börjar kännas tungt, varmt och utsatt. Prova tolv - då har det tappat all sin tjusning...

Hur slutade det då? Jo, middagen (där vi t.o.m. planerat restaurang, såklart) åt jag istället helt ensam (inte BARA vid bordet utan på HELA stället) på en restaurang vid Södertälje sluss där jag sedan hoppade på båten, någon minut i midnatt. Men, snart är det väl dags för vår 3-årsdag - och sämre kan den ju knappast bli?!