2014-06-11

Varslad, oroad, men samlad

Så kom domedagen, eller snarare förhandsbeskedet vi alla väntat på. Tryggheten man känt som statligt anställd har det senaste halvåret raserats en smula och den tredje juni blev jag varslad, tillsammans med 124 kollegor... Det känns så tråkigt, så orättvist. Jag har kämpat fruktansvärt hårt och satsat allt på ett kort och jag fick njuta av segerns sötma en stund åtminstone. Jag är övertygad om att jag oavsett vad som händer har valt rätt, jag har världens bästa jobb och de sista åren skulle jag aldrig vilja ha ogjorda oavsett vilket besked som kommer till jul då varslen i värsta fall omvandlas till uppsägningar.

Samtidigt är jag förkrossad, utmattad. När jag äntligen funnit min plats, ska jag då kastas ut och tvingas starta om på ruta ett igen? Och vad skall det då bli av mig? Har jag energin att börja om på nytt?  Kan jag hitta ett jobb som är hälften så roligt och som känns lika meningsfullt? Innebär det högskolestudier? Kan jag släppa uniformsvärlden jag tillhört i snart 10 år? Kommer jag kunna landa i ett jobb som inte är på en båt som seglar på de sju haven? Det snurrar mycket tankar, har passerat många och lär komma ännu fler... Dagsformen påverkar om jag känner mig nedstämd eller upprymd, om jag tror att allt är hopplöst eller om jag känner mig hoppfull.

Det enda jag vet i nuläget är att jag är så trött på mig själv och mitt ältande, trött på de infekterade tankarna som jagar mig. Framtidsfrågorna som omöjligt kan få några svar förrän höstens budget är lagd och Kustbevakningens framtid är utstakad, with or without me. Jag hatar att ha tvingats lägga ord som varsel, turordningskrets och budgetunderskott till mitt vardagsvokabulär.

Samtidigt orkar jag inte mer. Hatar ordet varsel innerligt. Jag vill inte prata mer om det, vill slippa påminnas om att jag kommer leva i denna fruktansvärda ovisshet ett halvt år till, minst.

Nej, nu gräver jag ned alla tankar på varsel och uppsägningar, skjuter den osäkra framtiden framför mig och njuter av varje dag. Ingen vet vad framtiden erbjuder mig, men det löser sig nog till det bästa, hoppas jag :)