2008-01-28

äntligen...

Efter en nästintill outhärdlig månad med sömlöshet och stor saknad, då min pojkvän var på andra sidan jorden, fick jag i fredags återse min älskade. Det var underbart, som jag saknat honom... Den senaste månaden har jag insett att jag inte är det minsta tuff, vilket jag tidigare trott, utan tvärtom extremt blödig.

Behovet av att vara nära de jag älskar har nog alltid varit väldigt stort, men inte så extremt som nu. Men ju mer någon betyder, desto svårare blir det att vara ifrån personen. Och tro mig, det blir inte lättare att vara ifrån den man älskar med tiden, snarare tvärtom.

Men nu är ordningen återställd och han är nära mig igen.
Jag älskar dig, Jonathan!