2012-06-02

Vatten över huvudet

Det spelar ingen roll hur aktivt jag arbetar på att inte låta mitt liv bli en jonglering med fem bollar i luften samtidigt, som är omöjligt att ro i hamn utan att välta runt och bli plaskvåt... Men varför blir det alltid så?Jo, min elaka hjärna kommer ständigt med idéer som låter fantastiskt bra i min egen skruvade överambitiösa verklighet.

- Varför nöja dig med att läsa en utbildning, när du kan läsa två?
- Varför nöja dig med att göra en tjejklassiker när du kan göra den Svenska klassikern?
- Varför köpa färdig müsli när du kan rosta din egen?
Och varför inte göra allt detta (och lite till) samtidigt?!

Nu, då jag läser det, så kan den logiska delen av min hjärna (det finns en liten sådan del långt bak, långt in) förstå hur skruvat, rubbat och orimligt det är. Och det värsta är att jag alltid hamnar här. Hur många gånger har jag inte lovat mig själv att inte sätta mig själv i onödiga, stressande situationer, bara för att jag gapar över för mycket? Jag har tappat räkningen, men varendaste gång har jag misslyckats lika fatalt.

Till hösten blir det nytt jobb, ny stad, ny lägenhet = nytt liv! (I värsta fall blir det här en renoveringsblogg också, då den tenderar att kretsa kring vad som utspelar sig just här och nu i mitt liv) Jag skall försöka, än en gång, att vara närvarande. Att BARA satsa på lägenheten på fritiden och jobbet på arbetstid. Att inte hoppa på någon rolig språkkurs, försöka bestiga Kebnekeise eller bli surdegsexpert parallellt. Varför? Jo, det är så enkelt att jag hamnar där jag är just nu. Med orosklumpen i magen, tredje koppen kaffe för dagen vid min sida och en evinnerlig trötthet över att jag slarvar bort de där minuterna och timmarna som jag hade velat vara i nuet. Där jag hade kunnat stanna upp och känna efter, sådär underbart spontant, vad just jag vill göra just nu.

Det är ett livslångt lärande, men jag hoppas att jag för varje gång kommer lite närmare att inte göra samma misstag nästa gång. För det finns nya misstag därute som jag är sugen att pröva på.