2010-10-04

Livet under en mission

Så, nu har det gått några veckor; ja snart har halva tiden gått tills vi åter är hemma (vilket känns overkligt, det har gått otroligt snabbt). Någon gång i adventstid är planen att vi skall nå svenskt vatten. Och hur är det då? Det är fantastiskt somliga stunder, krävande och långtråkigt andra stunder. Kort sagt - livet ombord är precis som vilken vardag som helst, ja nästan som vilket jobb som helst...

Tidigare har det myntats att vi bara har tisdagar ombord; och det stämmer så tillvida att alla dagar ser likadana ut. För mig som vaktgående innebär det 2 x 4 h som ytobservatör och utöver det en del städning, kanske någon utbildning, övning eller underhållsarbete. Någon timme över till träning och en stunds vila brukar man också kunna klämma in om man planerar lite smart. Världen blir otroligt liten och det blir lätt att man helt glömmer bort världen utanför. Missförstå mig rätt; jag har naturligtvis inte glömt er därhemma, men ni känns väldigt avlägsna. Ni har liksom ingen naturlig plats i min värld (dvs. mitt liv för stunden) ombord.

Hittills har vi löst såväl eskortuppgift som ytövervakning, vilket man kan säga är EU:styrkans båda huvuduppgifter på plats. Vi började med en nästan tre veckor lång sjöpull (ingen mjukstart direkt, men det är så det skall vara, haha), för att därefter få någon dags välbehövlig ledighet iland, i samband med underhållsarbeten och bunkring. Känslan av att för några timmar få lägga av overall och skyddsskor till förmån för civila kläder och att få lov att röra sig fritt, inte bara runt runt i cirklar ombord var fantastisk. Vi firade med glass, fantastiska fruktdrinkar, lite beachvolley och bad...

Fylld av energi och förväntan är vi nu till havs igen för att fortsätta vårt lösande av uppgift!