2012-02-28

Hookad på Melodifestivalen?!

I veckan släpptes Melodifestivallåtarna 2012, efter att den sista delfinalen gick av stapeln. Jag brukar kaxigt säga att jag ju "bara tittar för att veta vad alla andra snackar om"; påstår att jag egentligen inte tycker att NÅGON låt är något att ha. För de flesta bidragen stämmer detta fortfarande och jag har fruktansvärt svårt för en familjeunderhållning underhållandes så mycket naket och sexanspelningar (och då är jag inte själv förälder, och inte ens särskilt pryd av mig). Dock har denna års festival faktiskt bjudit på några musikaliska guldkorn; Molly Sandéns smäktande ballad "Why am I crying" är värd en lyssning, liksom Göteborgsgrabbarna i Dead by Aprils "Mystery", trots att det enligt min pappas mening var lite väl mycket "gravvling" (http://en.wikipedia.org/wiki/Growling).

Bästa låten, snyggaste framförandet, starkaste rösten och texten som berör mest av alla bjöd dock Loreen på, väl värd 3 minuter av din tid. (http://www.youtube.com/watch?v=Z4PMQB5zmAU). Jag håller tummarna för henne i Globen! Fastän jag ju egentligen inte bryr mig om Melodifestivalen, så har dessa låtar gått på repeat i mitt Spotify sista dygnet...

Why, why can’t this moment last forevermore?
Tonight, tonight eternity’s an open door
No, don’t ever stop doing the things you do
Don’t go, in every breath I take I’m breathing you

Euphoria, forever till the end of time
From now on, only you and I, we’re going u-u-u-u-u-u-up
Euphoria, an everlasting piece of art
A beating love within my heart, we’re going u-u-u-u-u-u-up

We are here, we’re all alone in our own universe
We are free, where everything’s allowed and love comes first
Forever and ever together, we sail into infinity
We’re higher and higher and higher, we’re reaching for divinity

Euphoria, forever ’till the end of time
From now on, only you and I, we’re going u-u-u-u-u-u-up
Euphoria, an everlasting piece of art
A beating love within my heart, we’re going u-u-u-u-u-u-up

Forever we sail into infinity
We’re higher, we’re reaching for divinity

Och så måste jag avsluta med att höja ett varningens ord för Ranelids bidrag, det kan vara det sämsta jag hört, alla kategorier, någonsin. Skäms på honom, gamla karln!

2012-02-23

"Några böcker skall man smaka på, andra skall man sluka och några få ska man tugga och låta smälta."

Få saker förgyller livet såsom en god bok; där varje ord är vägt på silvervåg. Där meningarna attackerar intellektet och siktar mot hjärtats djup. För mig är böcker så mycket mer än ett tidsfördriv, eller avkoppling. Det är en av få saker som ger livet mening, som berikar och fördjupar mig. Inget kan skapa ljus i en i övrigt mörk tillvaro så som en god bok, där orden river alla murar jag någonsin byggt upp. Då jag kryper upp i fåtöljen med en ny oöppnad bok i min hand, blir jag utan undantag sådär lycklig som man som barn var på julaftons morgon. Med tindrande ögon, och ett hjärta som klapprar av förväntan.
På ett tåg i höstas möttes jag av följande visdomsord: "Att läsa är att resa, ett enkelt och billigt sätt att förpassa sig till en mer spännande och intressant värld. Eller bara för att komma bort från vardagen ett tag. Vi åker när vi vill, stoppar när vi behagar." Lite så är det för mig; läsning är en resa utan förutbestämt mål, som alltid ger någon slags behållning och ofta bjuder på oväntade upplevelser.

Jonathan kan intyga hur många små bortglömda bokantikvariat jag smög in i under våra månader i Sydafrika, för att låta fingertopparna smeka bokryggarna efter något gammalt vackert exemplar av något mästerverk. Några år senare, då HMS Carlskrona anlände till Tanzania, efter någon månad i vattnen utanför Somalia och vi fick några timmars ledighet åkte vi raka vägen till stadens lilla "marina". Jag längtade hem något ofantligt och ville egentligen inte ens lämna min trygga tillvaro ombord. Men, efter en efterlängtad kaffe fann jag min oas, en helt fantastisk liten bokaffär, i två etage, med engelsk litteratur. Jag tog så lång tid på mig att välja mellan titlarna, så att min mat blev kall, men, var gjorde det? Denna "heliga plats" blev min trygg hamn, dit jag kunde fly från den kaotiska ångestfyllda verkligheten, om än bara för en kort stund.
Det finns ett gammalt latinskt ordspråk som säger "Akta er för den som bara har läst en bok". Kanske är det att hårddra det hela en smula, men jag tror att alla kan tillgodogöra sig böcker i någon form och att det kan fylla ett tomrum hos människor. Det gäller bara att hitta rätt i bokdjungeln (och nu då det är rea finns ju alla möjligheter till fynd). Min egen bokhylla svämmar över av olästa böcker som bara väntar på att öppnas och avnjutas. Ibland tänker jag att de är lite som fina viner, som bara blir bättre av att sparas, men det är nog i ärlighetens namn ett önsketänkande.
Nåväl. Avslutar med ett vist citat som sammanfattar varför jag älskar böcker så innerligt: "Det enda viktiga i en bok är den betydelse den har för dig." (William Somerset Maugham)
Trevlig läsning (kanhända kommer ett boktips eller två här så småningom, det är ju en något spretig blogg)

2012-02-20

Frukt är inte godis!!

Det är mörkt ute, vårvindarna har börjat blåsa i Karlskrona och jag känner mig sådär ensam som man kan känna sig ibland, i en stad långt bort från allt som stavas trygghet. Och så sätter det in; Sötsuget! Det smyger sig på som en kittling på tungan, ett sug i magen och en obotlig längtan i sinnet. Jag är född med ett kroniskt sötsug; något som jag tvingas leva med och tygla efter bästa förmåga.

Min moster Linda kan berätta historien om hur hon som barnvakt kom på mig högst upp på bänken med handen i sockerbitsskålen och då lördagsgodiset kom i min hand var det slut innan jag ens hade hunnit njuta av den söta smaken. Jag fullkomligt älskar allt som är sött. Ge mig choklad, glass, kakor, bullar eller dessert och du har gjort min dag. Allt som är sådär sött och fett och underbart gott. Hade jag inte haft en hyfsad karaktär och varit ett envetet träningsfreak hade jag nog kvalat in till Biggest loser, eller åtminstone suttit i TV4:s morgonsoffa och talat ut om mitt sockerberoende.

Varje gång jag är i mataffären är jag jätteduktig, handlar massa bär och proteinrika livsmedel och fiberrika långsamma kolhydrater (och bara en liten, liten chokladkaka; att ha när jag är värd något extra, när jag gjort mig förtjänt av den). Och varje kväll, efter middag, träning och måsten så hamnar jag här, i soffan (eller fåtöljen) med ett sötsug som inte är av denna världen. Så idag, då karaktären är något bättre än igår, och i förrgår och i förrförrgår, så nöjer jag mig med en kopp thé och 10 amerikanska blåbär. Hjärnan applåderar, men hjärtat snörper ihop sig och proklamerar att "frukt är inte godis, inte ens i närheten"!!

2012-02-18

Ranelids meoldifestivaldebut...

Trodde aldrig att ett blogginlägg skulle ägnas åt vare sig Herr Ranelid eller Melodifestivalen, men ibland blir det bara oundvikligen så att det svämmar över av tankar och känslor som måste ut, och då får bloggen bli min övertrycksventil. I somliga fall tycker jag att det var bättre förr; som när det bara fanns en melodifestival, en kväll då det var glitter och glamour och tonartshöjningar. Nu är det inte mindre än 6 lördagskvällar, i rad. Urvalet blir kanhända inte bättre, om än mer mångfasseterat.

För två veckor sedan tvingades jag utstå Sean Banan och Torsten Flinck; på samma kväll. Kort sagt, 6 minuter som jag hade mått bättre utan. Denna lördag, var det dags igen - Melodifestivalens tredje tävling. Jag laddade, med en flaska rödtjut och osunt mycket tapas. Som förväntat var det någon gammal goding med ännu en låt som lät precis likadant som de senaste fem årens tidigare melodifestivalbidrag, någon stämningsfull powerballad och några "småsnygga" pojkar som flirtade med alla småtjejer och tanter i TV-sofforna. Och så, då man nästan hade andats ut, kom han! Mannen, Myten, Legenden, Björn Ranelid. Som en smörig, gubbig variant av Dolph Lundgren, stegade han mot scenen och slog sig för bröstet.

CHOCK!! Björn går upp på scen, som någon typ av übersolbränd gubb-hunk och kör "skånsk rapp i talform" (dessvärre inte á la Timbuktu) om kärleken där han bland annat drar in att om kvinnor förnekar mäns säd kommer det vara kört för mänskligheten om 60 år; vad är det för domedagsprofetia i familjeunderhållningsform?? För att "hotta upp det lite", för i ärlighetens namn är Ranelid, inte bara för gammal utan för självmedveten för att vara het, så har ha bjudit med en blond flicksnärta med bra röst och snygga bröst, klädd i syndigt rött som sjunger mirakel i olika tonarter under 3 minuters tid. Och han går vidare, direkt till finalen i Globen. Ännu en gång CHOCK! Fortfarande chock! Och det enda jag kan komma fram till är att det var bättre förr!

2012-02-12

"Man kunde bestämma över sitt öde, bli kapten på sin känslomässiga skuta. Man kunde söka sitt eget paradis och finna sin egen lycka"
Söndagsvisdom ur Elizabeth Gilberts bok "I nöd och lust"

"Life at its best, is a flowing, changing process in which nothing is fixed"


Mera söndagsvisdom från psykologi-teoretikern Carl Rogers

2012-02-10

Jag bryter ihop, och kommer igen...

Det har varit en tuff vecka, kanske en av de psykiskt mest krävande någonsin i mitt liv. Jag har lyckats med det jag trodde var omöjligt, misslyckats med det jag trodde var möjligt. Jag har upplevt tårar och enorm smärta (såväl fysisk som psykisk), egenorsakade såväl som påtvingade. Jag har lärt känna mig själv, utforskat mina styrkor och begränsningar och tvingats lära mig att acceptera dessa, att leva med dem. För vem jag är, i grund och botten, är redan förutbestämt. Hur jag väljer att forma mitt liv, är ju det som jag själv kan bestämma.

Det har varit tufft ända sedan skolan drog igång efter jul.. Jag väntar med spänd förväntan varje ny måndag på en "lugn vecka", men än så länge har jag väntat förgäves. Är det inte ofantligt mycket ny fakta att banka in i min redan överfulla hjärna, så är det nya livsbeslut, nya utmaningar eller olyckor som kommer som blixtar från klar himmel. I takt med allt detta blir jag tröttare och tröttare.

"...men fredag är ändå den dagen som känns bäst." Så känns det just nu. Har krupit upp i favoritfåtöljen, med en stor kaffe och ett glas vin och bara är. Njuter av att vara själv, njuter av att just för stunden strunta i alla krav, måsten, misslyckanden och självförebråelser. Mitt liv blir så lätt "min kamp", istället för att få vara "mitt liv"; rikt i sig självt. Jag för ett krig mot mig själv; kämpar för att bli, istället för att bara vara. Och jag bryter ihop, och kommer igen!