Begränsningar

Jag sitter hemma i fåtöljen och andas genom munnen för att undvika den täppta snorbarriär som gäckat min näsa senaste veckan. Det är den andra vårförkylningen som tagit mig i besittning och jag är bitter. Enligt någon otillförlitlig källa (mycket troligt wikipedia) skall man som vuxen drabbas av 1-2 förkylningar om året. Jag är inne på min senaste rejäla bara under de senaste 6 månaderna, vilket känns ofantligt orättvist.

Problemet i sig handlar inte om förkylningar, utan om begränsningar. Jag hatar att vara begränsad, hatar att inse mina begränsningar. Jag vill så gärna tro att jag är "super woman", att jag är lite starkare, snyggare, smartare, stiligare, snabbare än vad jag i själva verket är. Och i ärlighetens namn - vem känner inte likadant? Problemet är bara att jag bara är jag. Liten, ganska obefintlig och allt som oftast begränsad av allt från egen kapacitet till tidsbrist.

För tillfället pågår mitt livsprojekt; att lära känna mina begränsningar och att lära mig bemästra dem, dvs. lyssna till dem och leva med dem. Under snart tjugofem års tid har jag arbetat mot mig själv, struntat i att lyssna på mitt hjärta, min hjärna och min kropp. Jag har blivit expert på att likt ett lokomotiv ånga på mot en oviss framtid, krossandes alla tvivel, nödrop och begränsningar som kommer i min väg. Mitt i allt detta har jag tappat bort mig själv, hamnat i obalans och skapat en dysfunktionell livsstil som kommer straffa sig tids nog. Det är bara en tidsfråga innan rälsen tar slut och jag rasar nedför stupet. Men kunskap är makt. Och här sitter jag med min förkylning och kurerar mig, som skolexemplet på hur man lär sig leva med sina begränsningar och i förlängningen kanske få balans i livet. Man kan ju alltid hoppas..