Sköna sköna Spanien

Det är först när man får semester som man inser hur makalöst skönt det är...

För att garantera sommarbrännan och lite solsken, passade vi på att åka till Alicante, där min "bror" Andreas moster Ulla har ett hus. Hon välkomnade oss med öppna armar och en gästfrihet som vi knappast förtjänade och vi hade en makalös vecka...

Solen strålade, termometern visade på stadiga 30 grader dygnet runt...
De flesta dagarna såg ut ungefär såhär: frukost - sol - bad - sol - bad - sol - bad sangria - middag. Vi hann med lite volleyboll och några simtag, samt en jäkla massa promenerande, men träningsmässigt var det en vilovecka av stora mått.

Det roliga med Alicante var att det kändes genuint spanskt, vi omgavs för en gångs skull inte av mestadels svenskar (vilket inte är helt ovanligt när man åker på semester) - utan tvärtom var det mest spanjorer på stranden och gatorna.

Dessutom var det fotbolls-VM, vilket jag av princip är motståndare till, men vi hittade ett lummigt träd, där vi såg Spanien ta sig från åttondelsfinal till kvartsfinal till semifinal. Och spanjorerna blev heltokiga. Sprang runt med mantlar av spanska flaggan och tutade med både bilar och vuvuzelor (stavningshjälp?!)...

Kulturella (eller kanske snarare aktiva) hann vi också med att vara: vi åkte på en snorkeltur till ön Tabarca, besökte stadens matmarknad, den gamla moriska borgen och den mysiga staden Altea. Och så var vi i det stora vattenlandet i Benidorm där vi åkte massa vattenrutschkanor, bl.a. några som i princip var fritt fall (man lättade helt från banan).

Viva Espana!!