Tindrande ögon...

Snart tändas tusen juleljus... Det låter konstigt i mina öron, jag som precis tagit fram höstkappan och förstått att sensommaren är över. Plötsligt är det mössväder, iskalla tår och morgonfrost. Som så många gånger förr förundras jag över vart hösten tog vägen?

Men, jag sörjer inte. Nej, jag längtar. På riktigt! Jag blir som ett barn pånytt då julen nalkas. Julen flyttar fokus från vardagsstress och måsten. Istället hamnar fokus på att umgås, prioritera familjen och vännerna, ta sig tid. En möjlighet att visa hur mycket de som står oss nära betyder.

Man dricker glögg, tänder ljus, bakar bullar, bröd och kakor, lägger in sill och skriver julklappsrim. Man tar sig tid för allt det där mysiga som man inte anser sig hinna med under resten av året, för att "det hör till". 

Julen är för mig kärlekens tid, vänskapens tid, omtankens tid.

Samtidigt blir december tyvärr alltför ofta också stressens månad. Allt mysigt omvandlas till måsten. Glöggkalas och bullbak fyller upp varenda minut och lagom till julafton är man trött på pepparkakor, less på julmusik och för slutkörd för att vilja umgås med de som betyder mest. Så blir det oftast för oss. Som alltid är det den magiska balanslinjen som man balanserar på likt en cirkusprinsessa och som obemärkbart passeras någon gång runt dan före dan..

I år jobbar jag över jul. Jag firar med min "andra familj" och jag längtar. Det ska bli skönt, lite avskalat, annorlunda på ett bra sätt. Och så får jag ju dricka lite extra mycket glögg inför julen istället i år.. Årets blev en vitvinsglögg med äkta saffran och apelsin och en rosevinsglögg. Spännande!

Och igår sjöng jag in julen i direktsändning under Buråskyrkans Adventsgudstjänst tillsammans med min fantastiska gospelkör Zion. Sedan pyntade jag loss hemma med syrran, adventsljusstakar i fönstren och tomtar i hörnen. Äntligen!

En känsla av jul...

"Det var den första december, och vinternatten hade sänkt sin vita skrud över staden och höll den i ett iskallt grepp. Långt ned, under de snötäckta takåsarna, hade julhandeln just tagit sin början. Vart man såg flockades det av nyfikna stadsbor, bland glöggförsäljare och marknadsstånd. Doften av gran och pepparkakor fick även den mest giktbrutne gamling att känna sig som barn på nytt. Alla hoppades att detta skulle bli den bästa julen i mannaminne."

Denna inledning kommer från Årets julkalender, Tjuvarnas jul. Den är precis så som jag minns kalendrarna från då jag var liten; med gnistrande snö, perfekt sagostämning och en äkta känsla. Jag minns som igår hur man blev väckt hiskeligt tidigt och med sömndruckna ögon virade in sig i täcket i tv-soffan, för de där magiska 15 minutrarna innan dagen började på riktigt. Då var det kvalité på kalendrarna. Minns ni Eddie, Teskedsgumman, Sune eller kanske Mysteriet på Greveholm? Kan inte minnas senast jag såg en julkalender och fick den där magiska känslan.

Annars har det inte varit en första december värd namnet. Ute blåser det kulingvindar, regnet piskar mot rutan och, liksom så många dagar tidigare, har dagen varit mörkt grå och disig. Tänker tillbaka på förra året vid den här tiden, då jag bara hade några få dagar kvar innan jag skulle återvända hem, från en snötäckt HMS Carlskrona till den snötäckta staden Karlskrona. Detta känns så enormt avlägset... I år vänder jag på det och far till varmare breddgrader över jul och nyår, fick en rejäl överdos av allt vad julfirande heter förra året. Jag får fortfarande kväljningar av tanken på julklappsjakt och stimmiga julkalas.

Även om julkänslan lyser med sin frånvaro i övrigt, så jag tänker minsann gå upp hiskeligt tidigt, krypa upp i soffan invirad i mitt täcke varendaste morgon fram till jul och njuta av lite julstämning. För det är ju det adventstiden handlar om; väntan och förväntan!