Kanske är det bara jag som är en konservativ bakåtsträvande traditionalist; som tycker att julen är en smula överskattad. Den blir ju ändå aldrig sådär gnistrande underbar som man drömmer om; utan snarare en stressig tid med hetsätande och alldeles för många släktkalas på alldeles för få gråblaskiga ledighetsdagar...
Nu skall man till på köpet inte nöja sig med en månad med julhets; nej minst tre skall vi ha (åtminstone enligt Handeln). Ett kvartal om året skall ägnas åt julklappsshopping och julpyntande i varenda vrå; devisen är att man aldrig kan börja för tidigt. Frågan man skall ställa sig är kanske om vi inte skall behålla julpyntet året om; det borde ju dra ned stressen en smula åtminstone.
Hittade ett ocharmigt klipp från TV4:s nyhetsmorgon, något år gammalt, men det belyser sannerligen det allvarliga i situationen. TV4:s trendexpert säger: "Det är lite tidigt att prata tomtar än; men absolut snart är det dags att börja prata lucior och kanske änglar"- Till på köpet, direkt efter att ha talat sig varm om rosa trädbegonier och led-belysta glastallrikar att pynta fönstren med. Vad hände med julstjärnor och hederliga adventsljusstakar, sådär lagom till första advent?? Kan inte den svenska julen få fortsätta vara sådär lagom, istället för amerikanskt komersiellt svulstig?
Min kära vän Julia, konstaterade idag samma fenomen i sin blogg, på andra sidan jorden i Australien, så tydligen är detta ett världsomspännande problem. Jag flyr julen; till Sydafrika, där jag hoppas att julhetsen är lite lugnare. Min förhoppning är en jul fylld av kärlek och värme; för det är det enda jag längtar efter.
Vill man strö mer salt i såren så kan man alltid ladda upp inför julen med diskussionen om ovan nämnda fenomen från söndagens TV4 Nyhetsmorgon.
2011-10-10
2011-10-09
Äntligen på rätt plats, vi rätt tid...
Ja; precis så känns det.
Living my dream; äntligen!
...körandes en lagom stor (eller liten) båt förbi Vinga när höstsolen bryter igenom molnbarriären och skapar otroligt vackert ljus i horisonten. Och allt är på riktigt; ingen dröm, utan den bistraste, vackraste verkligheten som går att uppbåda.
De sista orden min kära Far gav mig innan jag åkte iväg till min första praktikperiod var: "Men, Johanna, tänk om det du har strävat efter så länge inte är rätt, om det inte är så som du tänkt dig?" Och han hade ju rätt, tänk om! Men han hade fel, till 100%. Jag älskar min dröm, även när den har blivit till verklighet; och jag tror, kanske för första gången i mitt liv, att jag är på rätt plats vid rätt tidpunkt!
Living my dream; äntligen!
...körandes en lagom stor (eller liten) båt förbi Vinga när höstsolen bryter igenom molnbarriären och skapar otroligt vackert ljus i horisonten. Och allt är på riktigt; ingen dröm, utan den bistraste, vackraste verkligheten som går att uppbåda.
De sista orden min kära Far gav mig innan jag åkte iväg till min första praktikperiod var: "Men, Johanna, tänk om det du har strävat efter så länge inte är rätt, om det inte är så som du tänkt dig?" Och han hade ju rätt, tänk om! Men han hade fel, till 100%. Jag älskar min dröm, även när den har blivit till verklighet; och jag tror, kanske för första gången i mitt liv, att jag är på rätt plats vid rätt tidpunkt!
2011-10-06
Höstmys...
Hm, klurade lite på mitt tidigare inlägg och kom fram till att jag kanske inte såg på världen från den ljusa sidan. Som ett försök att gottgöra detta kommer här tre idéer på vad man kan göra en regnig tråkig dag som denna för att ljusa upp livet lite.
Kryp upp i fåtöljen och mys med Mia Skäringers underbara succéshow: Dyngkåt och hur helig som helst (eller läs boken)
Trotsa regnet, på med stövlarna och gå till Droppen och lämna blod. Alla är urgulliga mot dig, du känner att du gör en insats för mänskligheten och du får både fika och en gåva :)
Baka bullar (eller köp gifflar, sjukt underskattade - kan särskilt rekommendera nya kardemummavarianten), drick thé och bara mys!
Kryp upp i fåtöljen och mys med Mia Skäringers underbara succéshow: Dyngkåt och hur helig som helst (eller läs boken)
Trotsa regnet, på med stövlarna och gå till Droppen och lämna blod. Alla är urgulliga mot dig, du känner att du gör en insats för mänskligheten och du får både fika och en gåva :)
Baka bullar (eller köp gifflar, sjukt underskattade - kan särskilt rekommendera nya kardemummavarianten), drick thé och bara mys!
Raindrops keep falling on my head
När jag för något år sedan ombord ett krigsfartyg i Adenviken blev tillfrågad vad jag saknade mest med Sverige, så svarade jag Jonathan, och därefter hösten. Och i en bildpresentation hem till Sverige skickades just detta budskap, att Johanna hos saknar hösten mest av allt...
Nu, ett år senare och något visare, förstår jag inte alls vad jag längtade efter. Jonathan, som är i Afrika (läs mer om hans äventyr) längtar jag fortfarande otroligt mycket efter. Men, när regndropparna faller tunga utanför fönstret dag efter dag, det är ruggigt grått och mörkt dygnet runt och kalla höstvindar viner, då undrar jag vad jag längtade till? Någon illusion av en fantasiskt färgsprakande solig höst, med svampplockning och långa promenader kanske. Men i ärlighetens namn? Har hösten någonsin varit sådan, mer än några stackars dagar om året.
Försökte skapa lite höstkänsla i min blogg; bara för sakens skull, så det blir en fin höst någonstans.
Nu, ett år senare och något visare, förstår jag inte alls vad jag längtade efter. Jonathan, som är i Afrika (läs mer om hans äventyr) längtar jag fortfarande otroligt mycket efter. Men, när regndropparna faller tunga utanför fönstret dag efter dag, det är ruggigt grått och mörkt dygnet runt och kalla höstvindar viner, då undrar jag vad jag längtade till? Någon illusion av en fantasiskt färgsprakande solig höst, med svampplockning och långa promenader kanske. Men i ärlighetens namn? Har hösten någonsin varit sådan, mer än några stackars dagar om året.
Försökte skapa lite höstkänsla i min blogg; bara för sakens skull, så det blir en fin höst någonstans.
2011-10-05
Spillrorna av ett liv
När jag nu åter är på hemmaplan, i mitt älskade Göteborg, boendes på soffan i mitt barndomshem, kommer som alltid minnen från förr tillbaka. Det blir inte bättre av att vi nu har påbörjat röjningen av Farmors och Farfars lägenhet, på samma gata.
Som med alla människors bostäder, så är det otroligt mycket saker och skräp som skall värderas och tas om hand om, ett liv som har splittrats och kvar är bara spillror som skall plockas ihop efter bästa förmåga. Men det är också en forsande flod med minnen och känslor som sveper mig med. Under min uppväxt var vi i deras hem många, många timmar i veckan; satt och ritade vid köksbordet och åt Farmors omsorgsfullt lagade Farfars-makaroner, tillredda med smör och kärlek i det 70-talsgula köket...
Melankoli, inte sorg, kan nog sammanfatta känslan - blandat med en tyngd som lättar något för varje säck med tidningar som skickas till återvinning, och varje köksskåp som töms på sitt innehåll. För lika hemskt som det är att spillrorna av ett liv ryms i några flyttkartonger, lika skönt är det för varje yta som töms på sitt innehåll, för att så småningom härbärgera en spillra av ett nytt liv.
Subscribe to:
Posts (Atom)