Löpning som renar själen

Jag är inte en sådan som springer på vintern! Möjligtvis på löpband (där det inte är mörkt, halt och kallt), fast i ärlighetens namn blir det kanske av en gång om året. Med betoning på kanske... Men jag mår ju så bra av att komma ut även på vintern. Mår bra av frisk luft, av att insupa den smula dagsljus som vågar sig fram. Så, igår bestämde jag att jag skulle ut och springa, i princip oavsett väder. Det var som i en saga då jag vaknade upp till en vit värld, vinterns första snö hade fallit, vilket ytterligare ökade min motivation. Jag rotade fram de där gamla bortglömda broddarna som gömde sig längst ned i vår sportlåda i klädkammaren, klädde mig enligt trelagersprincipen och gav mig ut. Och det var magiskt, makalöst, fantastiskt - men naturligtvis jättejobbigt (som alltid när jag springer). Snö är lite som sand, att man tar ett steg fram, ett halvt tillbaka.. Men, att få springa i en vit vintervärld är som att springa i en saga. Så är det bara! Jag älskar snö, jag älskar vit vinter och ja, då älskar jag t.o.m. vinterlöpning också.  

Dan före dan före dopparedan

Gick på julledighet igår,  helt underbart att få vara ledig på julafton i år...  Någonstans uppskattar man det lite extra när man jobbade förra året.

Jag, Jonathan och resten av Göteborg storhandlade på Maxi och sedan åkte vi hem och julstökade i köket. Blev fyra sorters julgodis,  Rocky road, kanelkola,  chillitryffel och polkatryffel med bittermandelsmak. Jonathan gjorde glaserade revben och jag gjorde en grönkålspaj med getost. Det är lite stämningsfullt att julpyssla tillsammans. Bittermandel istället för pepparmint blev inte riktigt enligt plan och för er som undrar så var polka och bittermandel ingen briljant kombination. Kanske blir en ny omgång ikväll...

God jul!

Adventstid

Äntligen bryter vi det kompakta mörkret med lite ljus, mysiga glöggkvällar och tid att umgås. Har inga överdrivna förväntningar på julen som kommer, men är ledig tio dagar i sträck vilket känns otroligt lyxigt. Så jag hoppas på en lugn jul, med lagom mycket firande. Jag och Jonathan brukar alltid börja i augusti för att lägga det stora julpusslet som i bästa (eller värsta) fall innehåller ett antal släktkalas, marsipanbak och två familjer i x antal konstellationer. I år är det lite speciellt, då Jonathans mamma är utomlands, men vi skall nog lyckas ta hand om hans pappa. Vart julafton firas är fortfarande inte beslutat, den som lever får se.

Har legat ordentligt på förkant i år, så julklappshögen är i princip färdig, tomtarna fick hoppa upp ifrån sina vrår redan då adventsljusstakarna tog plats i fönstren och glöggen tappades upp för ett par veckor sedan. I övrigt känner jag inga måsten... Längtar efter en "Bullerby-jul" då fokus inte hamnar på julklappsjakt, forcerad matlagning och kalaspussel, utan istället på kvalitetstid med de som betyder något. Vi får väl se hur det går med det, men jag har de bästa intentioner. Blir säkert lite bakat och lagat ändå fram till jul, brukar inte kunna låta bli.

Om inte annat kommer jag vara i god form till tolvslaget! Jag skall hålla ett antal klasser på gymmet i mellandagarna och det kan nog smyga sig in någon tomteluva eller jullåt emellanåt...

Njut av adventstiden, juleljusen och ta hand om varandra!

Regn och rusk

Idag blev det mörkt 15.45... Regnet har skvalat hela eftermiddagen och kvällen. Tanken på att tvinga sig ut är motbjudande... Och de undrar varför svenskarna blir lite mer inneslutna vintertid?

November = månaden som Gud glömde.

Jag brukar skarpt ogilla att affärerna börjar julskylta i slutet av oktober, men snart ger jag med mig... Detta kompakta mörker behöver ljusglimtar, något att se fram emot. Så, imorgon smygatartar vi. Dags att koka juleglögg och drömma sig bort till vinterns ljuspunkt, julen.

Novembermörker..

Så är man där igen - fast i novemberträsket då allt känns lite mörkare, lite tyngre. Vi rivstartade med en vecka i New York, en helt fantastisk stad som hade allt och lite till... Mer om den veckan kommer när jag hunnit spana in bilderna och samla ihop alla intryck. Naiv som jag är trodde jag i min enfald att man skulle komma hem med mer energi. Inte direkt.

Jetlaggad; med känslan av att vara totalt dränerad på både sömn och energi, har jag släpat mig igenom första jobbveckan (som dessutom var av det intensiva slaget). Alla nätter jag kunnat har jag sovit 9-10 timmar, men ändå inte trott mina öron när klockan ringt. Jag har snoozat 3-5 ggr, gärna uppemot en timme om jag kunnat. Jag som brukar vara ett energiknippe utan dess like?! Jag som brukar studsa upp när väckarklockan ringer. Dagarna har sniglat sig fram och känts som segdragna maratonlopp.

Så, igår bestämde jag mig för att försöka vända trenden genom att boosta med energi. Köpte en glättig träningstidning, drack chailatte, gick på danspass på gymmet, stekte pannkakor, tände levande ljus. Små saker, som ger en liten ljusglimt i mörkret. Släppte för en gångs skull alla måsten och gjorde precis det jag kände att jag skulle må en smula bättre av. 

Jag har så mycket att vara tacksam över; kärlek, familj, vänner, en frisk kropp och knopp - och trots att jag har allt och lite till blir även jag påverkad när det blir mörkt, kallt, grått och regnigt. Men nu jag biter ihop käkarna och bestämmer mig för att behålla energin och ljuset - att mota bort allt mörker. Livet är helt enkelt för kort för att inte njuta av det! So long..