Regn och rusk

Idag blev det mörkt 15.45... Regnet har skvalat hela eftermiddagen och kvällen. Tanken på att tvinga sig ut är motbjudande... Och de undrar varför svenskarna blir lite mer inneslutna vintertid?

November = månaden som Gud glömde.

Jag brukar skarpt ogilla att affärerna börjar julskylta i slutet av oktober, men snart ger jag med mig... Detta kompakta mörker behöver ljusglimtar, något att se fram emot. Så, imorgon smygatartar vi. Dags att koka juleglögg och drömma sig bort till vinterns ljuspunkt, julen.

Novembermörker..

Så är man där igen - fast i novemberträsket då allt känns lite mörkare, lite tyngre. Vi rivstartade med en vecka i New York, en helt fantastisk stad som hade allt och lite till... Mer om den veckan kommer när jag hunnit spana in bilderna och samla ihop alla intryck. Naiv som jag är trodde jag i min enfald att man skulle komma hem med mer energi. Inte direkt.

Jetlaggad; med känslan av att vara totalt dränerad på både sömn och energi, har jag släpat mig igenom första jobbveckan (som dessutom var av det intensiva slaget). Alla nätter jag kunnat har jag sovit 9-10 timmar, men ändå inte trott mina öron när klockan ringt. Jag har snoozat 3-5 ggr, gärna uppemot en timme om jag kunnat. Jag som brukar vara ett energiknippe utan dess like?! Jag som brukar studsa upp när väckarklockan ringer. Dagarna har sniglat sig fram och känts som segdragna maratonlopp.

Så, igår bestämde jag mig för att försöka vända trenden genom att boosta med energi. Köpte en glättig träningstidning, drack chailatte, gick på danspass på gymmet, stekte pannkakor, tände levande ljus. Små saker, som ger en liten ljusglimt i mörkret. Släppte för en gångs skull alla måsten och gjorde precis det jag kände att jag skulle må en smula bättre av. 

Jag har så mycket att vara tacksam över; kärlek, familj, vänner, en frisk kropp och knopp - och trots att jag har allt och lite till blir även jag påverkad när det blir mörkt, kallt, grått och regnigt. Men nu jag biter ihop käkarna och bestämmer mig för att behålla energin och ljuset - att mota bort allt mörker. Livet är helt enkelt för kort för att inte njuta av det! So long..

Stockholmsweekend

Långhelg i Stockholm, denna fantastiska vackra stad som har så mycket mer att erbjuda än Göteborg... Stressen som infinner sig när man kliver av tåget på t-centralen (där det märkligt nog känns som rusning dygnets alla timmar) är påtaglig men inte helt oangenäm. Det är en storstadspuls, allt går lite snabbare, alla går lite snabbare.

Utan stress letar jag mig upp för trapporna, ställer mig vid "ringen" för att invänta Molly som kommer från Eskilstuna över dagen, bara för att träffa mig. Plötsligt ser jag en arg yngling demonstrativt spotta ut över folket nedanför och smeknamnet "spottkoppen" får en helt annan innebörd.

Vi strosar mot Gamls stan, går fel, kollar kartan i mobilen, vänder, går fel igen. Men, det gör inget. Tid är det vi har gott om.  Vi hamnar på Vapiano, denna fantastiska kedja som det ryktas om snart äntligen öppnar för oss i Göteborg. Vi äter pasta som tillagats framför våra ögon och smygsmakar gång på gång på varandras i ständiga försök att avgöra vem som valde mest rätt. Sedan strosar vi genom Gamla stan, slås av hur vackert det är och frågar oss om det alltid känts så turistiskt?

Möter upp Julia i Mood-gallerian efter jobbet (hennes). Vi passerar Boquerian där ljudvolymen denna torsdag är nästintill olidlig. Vi köper en god flaska rött och handlar middagsmat i NK:s saluhall. Kvällen blir sådär fantastisk som det kan bli när man inte ses så ofta och pratar så intensivt att man nästan inte minns allt man avhandlat.

Morgonen efter innan Julia lämnar mig går vi upp på husets gemensamma takterass och njuter av en vidunderlig utsikt över Stockholm. På mitt schema står en promenad längs vattnet i de  krispiga höstluften, shoppinglunch med Linda och långfika med Mia. Därefter åker jag ut till Syrrans lägenhet, äter middag och dricker champagne.

Lördag morgon, frukost och därefter pendeln till Söder för en prova-på-MMA-session. Snubben som leder klassen ser ut som en riktig fighter. Lång, mörk med ett helskägg som han mumlar instruktioner genom. Jag känner mig inte det minsta som en fighter, men när handskarna kommer på och det blir dags att brotta ner Jonathan tar jag i för kung och fosterland. Satsar allt på ett kort. När det lyckas och han flyger i mattan ler jag segervisst för att sekunden senare se en jabb som kommer och plötsligt är jag i luften på väg mot mattan utan minsta möjlighet att återfå balansen.

Något mörbultade promenerade vi till Ringvägen på söder där vi först åt en fantastisk ceviche på Delimundo för att avsluta med pannkakor på Pannkakshuset. Höstsolen lockade oss att ta båten ut till Djurgården där vi tog en njutningsfull promenad till Waldemars udde.. Slutmålet var Taste of Stockholm, en liten matmässa där vi åt salmalax, gick i kockskola, drack och åt kaffe i alla möjliga former och handlade middag från food trucks. En drink i Gamla stan fick runda av kvällen.

Efter sovmorgon blev det en härlig skogspromenad följt av en ordentlig restauranghamburgare innan tåget tog oss västerut igen... vilken helg!!

Paolos livsvisdom

Igår var en alldeles ovanlig vanlig dag... Efter jobb i Strömstad, följt av jobb på gymmet cyklade jag genom ett regntungt Göteborg till en föreläsning med Paolo Roberto. "Fighting spirit" kallade han den och den handlade om Paolo, hans liv och vändningen från att ha varit gangstern känd som Kungen i Kungsan till att bli VM-mästare i boxning och framgångsrik egenföretagare. Om hur vilja kan flytta berg, om hur de små besluten kan bli livsavgörande.

Paolo var roligare än vad jag trodde, mer ärrad i ansiktet och mer deffad än vad han ser ut på TV men framförallt brutalt ärlig. Han talade om de folkhälsoproblem som vår livsstil skapar, om vikten av rörelse, kreativt tänkande och nära relationer. Det kan tyckas så enkelt och självklart,  men gång på gång behöver man nog en käftsmäll som påminner en om vad som är viktigt i livet, som ifrågasätter ens prioriteringar.

Paolo liknade det vid att man jonglerar med 6 bollar, 3 av gummi (som studsar om man tappar de) och 3 av kristall (som går i kras om man tappar de). Gummibollarna är jobbet, pengarna och det materiella.  Saker som upptar mycket av vår tid, som är viktiga, som skapar möjligheter till ett bekvämt liv, men som kanske inte är vad som gör oss lyckliga på djupet. Kristallbollarna är nära relationer, kroppen och själen. Utan dessa tre fundamentala delar blir vi inte lyckliga på riktigt och trots att vi alla förstår vikten av det så är det nästan uteslutande dessa som vi prioriterar bort när tiden blir knapp, när det känns som att energin inte räcker till. Då ställer vi in träningen, lämnar återbud till vännerna och stänger in oss i egenskapade måsten som fyller dygnets 24h med råge. Alla hinner träna, alla hinner lägga några minuter på någon som är betydelsefull och alla borde lägga fem minuter på att titta inåt...

Tack Paolo för en fantastisk föreläsning, tack för att du påminde mig om att se över mina livsprioriteringar och värna om kristallbollarna. Nu är jag på väg till Stockholm för möten med vänner jag träffar alltför sällan.

Ny vecka, nya tag.

Måndag morgon, på tåget på väg till jobbet i Strömstad... Senaste veckorna har varit intensiva, känns som att varenda minut varit planerad in i minsta detalj. Det har varit massor av sociala aktiviteter, absurda mängder godsaker, lite väl mycket pengar som spenderats.

Måndag känns som den perfekta dagen för en nystart. Nyttig frukost på tåget med the, råsaft, kokt ägg och chiapudding får vara startskottet för min nystart. En nystart mot mer hälsosam kost, mot mer ekonomiskt leverne, men framförallt mot mer genomtänkta beslut i stort och i smått.

God morgon på er alla muntergökar!