2009-06-27

Tillbaka på Kanalen...

Vilken start?? Efter en arbetslös månad som blev till ett enda långt Sex & The City-marathon (VARNING: det är inte nyttigt, då man helt tappar verklighetsuppfattningen), var det äntligen dags för mig att återvända till mina hemmavatten - Göta Kanal!

Förra sommaren, då jag inte hade någon chans att arbeta där, saknade jag det jättemycket. Men, jag kunde inte haft en sämre start. M/S Wilhelm Tham såg ut som om den hade varit med i ett sjöslag när jag kom ombord, och under de 4 dagar jag arbetade innan avgång, hann jag åtgärda läckande maskiner och rostiga skott.

Mina första 2 resor var fruktansvärda. Jag jobbade i princip dygnet runt, sov kanske 2-4 h/natt i snitt... Maskinerna larmade, massa saker saknades ombord och somliga i personalen var både nya och olämpliga för sina tjänster. Hopplösheten lamslog mig, jag grät dagligen och funderade över att hoppa överbord ett antal gånger. Men jag överlevde, vi kom både till Stockholm och tillbaka, och jag fick sova ut (14 h per dygn är helt normalt, eller??)

En ledig vecka tillsammans med min älskling, lyx, och sedan var det dags igen. Men, vilken skillnad. I princip inga konstiga maskinrumslarm, strålande väder och glass i varenda hamn. Nu är livet på kanalen som det skall - och jag ÄLSKAR det!

2009-05-22

Som livet känns just nu...

And you know about oceans
How brutally it can rush
Drown you, or calmly caress you
With a gentle touch

Sometimes I bring my boat
And I believe it’ll let me float
It’s just that I’m so often
Returning soaked

The ocean has you
Has the waves of you
And I have never felt a sea
So blue
Sophie Zelmani, The Ocean and me

2009-05-20

Sydafrika

Våren har spenderats långt från det kalla Norden, i Sydafrika närmare bestämt...

Den generösa militären beslutade ge mig ett rejält muckbidrag på närmare 40 000 och när man är ung och dum (som jag är) sparar man inte en sådan summa, utan sätter sprätt på pengarna. Målet var att förbättra min engelska och planen var Brighton, tills Jonathan fick en syl i vädret och frågade varför jag inte kunde åka till en mer spännande plats. Sagt och gjort, det blev drömresemålet Sydafrika, och jag ångrade mig in en sekund!

Vilket fantastiskt land, jag kom att älska det direkt! Solen sken, stränderna var vita och bergen var magnifika. Dessutom kunde man som "vanlig svensk" leva som en kung. Första åtta veckorna läste jag engelska. Min lärare John var en skön karaktär, som sa shit och fuck i åtminstone varannan mening. När studierna var avklarade och examinationen skriven (som jag fick högst betyg på!!) reste jag och Jonathan tillsammans i 2 månader. Vi gjorde alla galna grejer vi alltid drömt om; jag paddlade i soluppgången, red i solnedgången, seglade hobie cat, åkte fyrhjuling i öknen (Namibia), sandboardade, hoppade fallskärm, dök med sälar - ja det var minst sagt häftigt!

Störst utmaning bjöd dock vårt vad på. Jonathan, som är extremt fågelrädd, bemästrade sin rädsla och red på en struts. Och jag, som är höjdrädd, hoppade bungee jump. Läskigt, men häftigt! Och så såg vi djur; Afrikanska jackass pingviner, elefanter, bufflar, lejon, antiloper, zebror, apor, flodhästar, noshörningar, giraffer, krokodiler och geparder.
(Läs mer om strapatserna på Resdagboken: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=108307)

Men, som alltid! Borta bra - men hemma bäst!

2008-11-28

3 kr/timmen

Då återstår bara en vecka i gröna kläder, hm vänta lite nu, de är ju blå. Nåväl ni förstår nog metaforen...

Sista veckorna, har med tre små avbrott för båtåkande, annars bestått av städning och inventering, och plötsligt känns den saftiga militärlönen på 3 kr/timmen snålt tilltagen...

2008-11-15

Slutövning

Så var det äntligen dags, den sista och förhoppningsvis roligaste övningen under min tid i militären. Den där man skall få visa vad man går för, där man skall sättas på prov!

Och vilken övning...

Pga. Försvarsmaktens dåliga ekonomi m.m. blev övningen bara 3 dygn lång, men totalt fick jag sova 7 timmar under dessa dygn, uppstyckat i 4 delar, och resten av tiden jobbades det hårt. Vi kastade loss tisdag morgon efter övningsgenomgång och vapenuthämtning. Vi i Samband/Stridsledning sparkade igång alla system och förberedde oss mentalt på att hålla 10 bollar i luften samtidigt. Vi åkte ut till Södra Skärgården, bunkrade, för att därefter sätta kurs norrut mot Lysekilsområdet. Där genomförde Kompaniet ubåtsjakt med skarp sjunkbombsfällning. Fartyget skälvde till och några sekunder senare reste sig en lerig vattenpelare upp ur vattnet. Jag måste erkänna att det var riktigt häftigt.

Övningen fortsatte med en bevakningsuppgift sydväst om Tjörn, där ubåtsjakt genomfördes mot en UV-torped och delar av kompaniet utsattes för en gasattack. Vi inväntade ett eskortobjekt som skulle eskorteras till Wallhamn, men pga. basen kunde de inte komma in och vi ombaserade ned till Känsö där vi skulle möta upp en fransk bataljon (fiktiv). Precis innan vi kom fram blev vi beskjutna av robotar, sprang läck och fick hoppa i det kalla (7 grader??) vattnet för att ta oss över till en livflotte. Därefter ombaserade vi till en närliggande ö som Minpluton säkrat, och där omgrupperade vi på land och tog över deras bevakning av ön. Jag spenderade några svinkalla timmar i en klippskreva på en av öns höjder. Vi blev påskjutna och efter någon timmas markstrid med rejält med skottlossning, tillbakaryckte vi till fartyget och kastade loss. Därefter vart det mer bevakning innan vi åkte hem för återhämtning...

Våra högre befäl var mycket nöjda med hur vi hade presterat, med vår vilja och inställning. Vår Fartygschef tackade oss som besättning för ett lyckat genomförande och Stf Kompanichefen hade bara varma ord till kompaniet. Och jag fick många minnen för livet!!

Nu återstår tre veckors REMI och därefter hägrar MUCK!