OSTINDIEFARAREN - ett kärt återseende

I strålande solsken seglade hon in under broarna till sin hemmahamn... Efter en resa som varat i drygt 20 månader återvände hon och segrade därmed över alla fördomsfulla som inte trott att projektet skulle gå att genomföra.

Tillsammans med hundratals andra stod jag iklädd min crew-tröja och tog jublande emot de lyckliga som seglat den sista etappet från London till Göteborg. På kvällen blev det galafest av sällan skådat slag. Det var en fantastisk känsla att i timmar mingla bland vänner och bekanta som man delat så mycket ombord med...

Sista dagarna i Kalmar...

Så blev det dags att ta farväl av den stad som jag kommit att betrakta som mitt hem under det senaste halvåret - men det som gjorde mest ont i hjärtat var avskedet från de vänner jag funnit.

Tårarna rullade längs kinden då jag från bussen vinkade hejdå till Elin och Annelie - mina trogna bundsförvanter under det gångna halvåret.


Sista veckan i Kalmar var underbar. Vi tillbringade ett par dagar på brandfältet där vi övade rökdykning och brandsläckning. Rökdykning var långt mycket mer krävande än vad jag kunnat föreställa mig - men det känns som en fantastisk erfarenhet att ha med sig i bagaget. Vår studierektor Pär kom ut och bjöd oss på tårta och tackade för den gångna terminen.

Sista dagen gjorde vi en utflykt till grannön Öland där vi besökte djurparken och hälsade på både lejon och sengångare. Vi hann med några varv i berg- och dalbanan och en stund i vattenlandet också. Kvällen avslutades med en sista måltid med klasskompisarna och tårtkalas med grabbarna i korridoren.

Att lämna Kalmar med vetskapen om att jag inte kommer återvända är inte alls munter - men nya äventyr väntar hemma då jag skall göra kanalen osäker...

Veckorna som gått har mest handlat om följande starka ord - förtydligade enligt min älskade svenska ordbok...

Tentamen [kunskapsprövning] vilket är

Tidsödande [som tar alltför lång tid] vilket ger

Ångest [stark känsla av oro eller fruktan] vilket skapar

Stress [psykiskt pressande jäkt]vilket leder till

Hjärnsläpp [tillfällig och plötslig förvirring]!!

Men jag ser ljuset i tunneln...

Tag min hand och gå med mig...

Har funnit en så fantastisk text, som jag bara måste dela...

Tag min hand och gå med mig,
och vet att jag följer dig
dit det är – svårt att gå ensam.

Känn mina pulsslag,
känn mina känslor
jag är för dig – vad som än hotar.

Det du gör för mig är ovärderligt,
oskattbar – en gåva du ger mig.

Mer än någonsin håller jag av dig.
Mer än någonsin håller jag av dig.

Band som inte följer någon,
logik satt ur spel,
du är min vän – vad som än händer.

Oförgänglig kärlek,
starkare än ord,
jag är din vän – vän för alla tider,

Min högsta önskan var din tillit,
mitt uppdrag - att beskydda dig

Mer än någonsin håller jag av dig.
Mer än någonsin håller jag av dig.

Så tag min hand och gå med mig,
och vet att jag följer dig
dit det är – svårt att gå ensam.

Magnus Helmner

En klass för sig!

Vårens happening gick av stapeln i tisdags - då Fb VII hade sin klassfest i en skogsdunge. Arrangörerna hade lagt ned stor möda på att mysa till det - långbordet var dukat under ett presenningstält, i grenarna hängde små ljuslyktor och från en plastbåt full med is levererades kylda drycker...

Välkomstdrinken bestod av en "gräsklippar-shot" till samtliga (smakade tack och lov bättre än vad det såg ut) och sedan var partyt i full gång. Vi trodde att vi kände varandra - men ack så fel vi hade. Innan kvällen var slut haglade kärleksförklaringar och alla kände sig nog lite slaka morgonen efter i skolan...

Annars har jag mest flippat burgare veckans alla kvällar :( I fredags fick jag några timmar på Kalmars akut med Annelie - då hon knäckte till foten rejält vilket orsakade en övre ledbandssträckning - kryckor nästa!

I lördags blev det födelsedagsfirande då älskade Elin tog ett kliv närmare 30 (nåväl 21, är inte så nära men ändå!) Vi firade henne med skön(?)sång och schlager på O'learys.

Nu sitter vi för fullt med näsorna nedtryckta i IMDG-koden (tre feta pärmar) och försöker lära oss hur vi skall lasta olika livsfarliga ämnen ombord - fruktansvärt på alla sätt! Idag fick vi ett efterlängtat avbrott på eftermiddagen då vi fick "leka överlevnad" genom livbåtssjösättning, nödsignalssändning och överlevnadsdräktsbad, härligt!

Kärlek, Johanna