Så var det gjort, 3 av 4 avklarade.. Vansbrosimmet, detta skämt (enligt mig) jämfört med övriga Klassikerlopp, där det jobbiga är resan upp snarare än själva loppet. Okej, missförstå mig rätt, men det känns lite skevt att det går snabbare att simma loppets 3000 meter i älvarna, än vad det gör i simbassäng; och inte så lite heller. Simbassängstid: 1h 20 min 30 sek (cirka) Vansbrosim: 1 h 0 min 33 sek (exakt). Uppenbarligen ställer motströmmen till med mindre än vad medströmmen hjälper till... Och så värst kallt var det inte i år heller, ca 19 grader kallt - eller varmt kanske om man skall vara korrekt.
Så, en timmes simning i Vanån och därefter Västerdalälven. Tusentals små huvuden i olika glada färger som guppar framåt i långsam promenadtakt där det är omöjligt att urskilja vem som är vem; förutom en rastafari i min startgrupp som hade tre gånger så högt placerad badmössa förstås. Min stackars mor sprang längs med sidan (och fick nog mer träning än mig) för att försöka urskilja och fotografera mig bland hundratals vita badmössor i plurret. Och vad fick jag?? Ungefär 3 liter ljummet äckelpäckligt älv-/åvatten i mig (som gjorde mig kissinödig ett helt dygn efteråt) och ett tjugotal sparkar under en timmes tid. Usch och fy, det om något är nog den stora utmaningen. Efteråt i den milslånga duschkön var det massa tanter som talade så varmt om hur mysigt loppet var och att de minsann skulle göra detta nästa år igen. Där någonstans insåg jag att våra definitioner av mysigt är milslångt ifrån varandra och jag kan nog lova att det dröjer många år innan jag hoppar i någon å igen; åtminstone med en ful badmössa på knoppen.
So long!
No comments:
Post a Comment